En oförglömlig expedition till Kebnekaises topp

Fjällvandring bjuder ofta på oväntade äventyr, något som blev tydligt under en familjeexpedition till Sveriges högsta punkt. Efter ett tidigare misslyckat försök var det nu dags för revansch när en far och hans två vuxna söner bestämde sig för att bestiga Kebnekaises sydtopp.

Äventyret fick en blöt inledning. Ihållande regn tvingade trion att skjuta upp sin vandring ett helt dygn. Under väntan testade fadern sina regnkläder från 90-talet, samma utrustning som användes vid hans första bestigning 1992. En kraftig regnskur avslöjade snabbt att den gamla utrustningen inte längre höll måttet.

Vid fjällstationen upptäckte gruppen ytterligare en utmaning – sydtoppen hade förvandlats från den snötäckta kulle fadern mindes till en smältande isklump som krävde stegjärn, något som inte varit nödvändigt under hans tidigare besök.

Efter noggranna studier av väderprognoser valde trion en tidig avgång för att undvika regn. Klockan 03 ringde väckarklockorna och en timme senare var de redo för avfärd. Till deras förvåning var de långtifrån först – frukostmatsalen var redan fylld av vandrare och några hade redan påbörjat sin klättring.

Sex timmar senare, utan en enda regndroppe, nådde de toppstugan belägen strax nedanför den faktiska toppen. Där intog de frystorkad mat och träffade Albin, en ung ensamvandrare som anslöt sig till deras grupp efter en faderlig inbjudan.

När kvartetten närmade sig själva toppen, insvept i en tät dimma som påminde om scener ur Bergmans ”Det sjunde inseglet”, ställdes de inför ett kritiskt hinder – en brant sluttning täckt av blankis. Medan gruppen tvekade tog Albin raskt på sig stegjärn och försvann in i dimman. Efter några nervösa minuter återvände han och hjälpte resten av sällskapet att hitta rätt väg.

Dramatiken intensifierades när ett av den yngste sonens stegjärn lossnade endast några meter från toppen. Tanken på potentiella olyckor fick gruppen att snabbt besluta sig för att avbryta och påbörja nedstigningen.

Väl tillbaka på fjällstationen lockade bastun, men avkopplingen blev kortvarig. En tysk besökare i glänsande boxershorts som energiskt fläktade med sin handduk för att sprida värmen drev många av bastubadarna till duscharna.

Efter den fysiska ansträngningen växte hungern. Under väntan på middagsserveringen iakttog gruppen medvandrarna, däribland en dansk som kombinerade Singoallakex med tonfisk ur konservburk – ett kreativt sätt att stilla hungern på fjället.

En oväntad överraskning väntade i matsalen där Sveriges statsminister och hans familj befann sig efter sin vandring från Abisko. Statsministerfamiljen, diskret eskorterad av två livvakter, höll en låg profil bland övriga vandrare.

Trots att expeditionen inte nådde ända till toppen, blev den ett minne för livet. Fjällvärlden visade återigen att den bjuder på både utmaningar och oväntade möten – från isiga toppar och bastutyska till statsministrar på vandring.

Kebnekaise, vars sydtopp länge varit Sveriges högsta punkt, har under senare år genomgått förändringar på grund av klimatförändringar. Den glaciär som utgör sydtoppen smälter successivt, vilket förändrat förutsättningarna för bestigning jämfört med tidigare årtionden. Vad som på 90-talet kunde vara en relativt okomplicerad vandring i nysnö kräver idag ofta specialutrustning som stegjärn, något som understryker fjällens föränderliga natur.