Den ryska historikern Alexandra Polivanova har gjort ett starkt avståndstagande från Rysslands krig i Ukraina i ett uppmärksammat Sommarprogram. Hennes berättelse belyser de svåra valen för ryska medborgare som motsätter sig regimen, samtidigt som den avtäcker de komplexa motsättningarna i det moderna Ryssland.

Polivanova, som ägnat sig åt forskning kring barnkultur och arbetat med människorättsorganisationen Memorial, beskriver i sitt program den moraliska konflikt som uppstår när ens hemland befinner sig i vad hon kallar ett brottsligt erövringskrig. Hennes glasklara ställningstagande mot anfallskriget och förryskningsförsöken i Ukraina framstår som en moralisk kompass som hon menar även Putinförstående svenskar skulle ha nytta av att reflektera över.

I programmet delar Polivanova med sig av en händelse som tydligt illustrerar den absurda verkligheten i dagens Ryssland. Ett dussin säkerhetspoliser genomförde en razzia i hennes lägenhet, där de metodiskt gick igenom hennes tillhörigheter och beslagtog en mängd dokument. Orsaken till husrannsakan var hennes engagemang i människorättsorganisationen Memorial, en organisation som spelar en central roll i dokumentationen av Rysslands mörka historia.

Memorial grundades med syftet att kartlägga och bevara minnet av de övergrepp som begicks under Sovjetunionens totalitära styre. Organisationen har sedan dess även dokumenterat brott mot mänskliga rättigheter i det post-sovjetiska Ryssland. Detta viktiga arbete ledde till att organisationen tilldelades Nobels fredspris 2022, ett erkännande av dess betydelsefulla insatser för att upprätthålla historisk sanning och demokratiska värderingar.

För sin del i detta arbete har Polivanova stämplats som ”utländsk agent” av Putins regim, en beteckning som används för att diskreditera kritiker och oppositionella. Konsekvenserna av denna märkning har varit så allvarliga att hon tvingats lämna sitt hemland och bosätta sig i Polen.

Under razzian beslagtog säkerhetspolisen bland annat en kopia av diplom från Nobels fredspris som Memorial mottagit. Men mitt i denna dystert auktoritära procedur inträffade något oväntat. Insatsstyrkans chef, trots att han bar svart ansiktsmask, visade plötsligt tecken på mänsklighet när han upptäckte ett avtal som visade att Polivanova översatt de populära svenska barnböckerna om Pettson och Findus till ryska. Hans reaktion var omedelbar – han utbrast att han älskade dessa böcker, vilket ledde till ett surrealistiskt samtal om den svenska bokserien mitt under husrannsakan.

Denna bisarra situation exemplifierar den märkliga kombination av brutalitet och kulturintresse som Polivanova menar präglar det moderna Ryssland. Ett ögonblick kan en beväpnad säkerhetspolis terrorisera en medborgare, nästa ögonblick diskuterar samma person barnlitteratur med entusiasm.

Polivanova använder sin erfarenhet av barnkultur för att dra paralleller till den bredare samhällsutvecklingen. Hon hyllar den demokratiska öppenheten i svensk barnkultur och ställer den i skarp kontrast till dagens ryska barnlitteratur. Den senare beskriver hon som präglad av orwellskt ”dubbeltänk”, där lag förbjuder allt innehåll som berör droger, identitet eller sexualitet.

Detta ”dubbeltänk” ser hon även i hur ryssar förhåller sig till sin egen historia. Många ryssar känner sig personligen angripna när Stalintidens terror och förbrytelser diskuteras öppet. Denna ovilja att konfrontera historiska sanningar är inte bara ett akademiskt problem, understryker Polivanova. Hon förklarar med stor skärpa att det som får eller inte får sägas om de sovjetiska förbrytelserna har direkta konsekvenser för demokratin och för de tusentals politiska fångar som i dag sitter inspärrade i Putins Ryssland.

Genom att koppla samman historisk revisionism med samtidens förtryck visar Polivanova hur viktigt Memorial och liknande organisationers arbete är. Att bevara sanningen om det förflutna blir ett sätt att försvara de mänskliga rättigheterna i nutiden.

Hennes berättelse tjänar som en påminnelse om priset för att stå upp för demokratiska värderingar i ett alltmer auktoritärt samhälle, samtidigt som den visar på de paradoxer och mänskliga komplexiteter som existerar även i de mörkaste politiska system.