”Åh Dorian!” är ett underbart uppdaterat ungdomsporträtt

Oscar Wildes roman ”Dorian Grays porträtt” väckte stor uppståndelse när den publicerades 1891. Många ansåg verket vara omoraliskt och oförsvarligt – en kritik som idag följs av en helt annan uppmärksamhet. Nu sätts berättelsen upp på Riksteatern, där den har gestaltats med torr brittisk esprit och en smittande livsglädje för 2020-talet. Det är en underbar föreställning, skriver Dagens Nyheters recensent Lisa Boda i ett nyligen publicerat omdöme.

Bakgrunden till uppståndelsen är välkänd. Wilde, som var en av sin tids mest hyllade dramatiker och författare, publicerade ”Dorian Grays porträtt” som följetong i tidskriften Lippincott’s Monthly Magazine. Berättelsen om den vackre unge Dorian, vars porträtt åldras och vanställs medan han själv förblir ung och vacker, kom att bli en av det sena 1800-talets mest kontroversiella texter. Kritikerna anklagade verket för att hylla dekadens, skönhetsdyrkan och ett liv i utsvävningar – en kritik som förstärktes av den rättsprocess som senare ledde till Wildes fängelsestraff för ”grov oanständighet”.

Riksteaterns uppsättning, som nu turnerar runt om i landet, har valt att tolka denna klassiker på ett sätt som talar direkt till samtiden. Genom att framhäva den torra brittiska humorn och en påtaglig livsglädje, lyfter man fram de paradoxer som faktiskt finns i Wildes text: skönhetens förgänglighet, rädslan för åldrande och jakten på evig ungdom. I en tid då utseende, status och självbild ständigt exponeras genom sociala medier, känns berättelsen mer aktuell än någonsin. Dorian Grays öde – att leva ett liv i tomhet och låtsas vara någon annan – kan ses som en parallell till dagens starka fokus på kuraterade livsstilar och perfekta bilder.

Lisa Boda beskriver föreställningen som ”en underbar föreställning” och lyfter fram hur ensemblen lyckas skapa en balans mellan mörker och lätthet. Hennes recension betonar att uppsättningen inte fastnar i en tung moralisk pekpinne, utan istället använder sig av en smittande glädje som gör att publiken bjuds in i berättelsen. Det är ett grepp som verkar ha fallit väl ut hos såväl kritiker som publik.

Riksteatern har en lång tradition av att göra klassiska verk tillgängliga för en bred publik. Genom att turnera med uppsättningen, från stora städer till mindre orter, når man människor som annars kanske inte skulle få ta del av teater. Det är en viktig del av teaterns samhällsuppdrag, och just den här produktionen visar hur en 130 år gammal roman fortfarande kan engagera och provocera.

För den som är bekant med originalverket är det tydligt att regin och bearbetningen har tagit sig vissa friheter. Man har valt att förstärka vissa teman och tonat ner andra, men kärnan i Wildes berättelse finns kvar: frågan om vad som händer när en människa lever ett helt liv utan att ta konsekvenserna av sina handlingar. Det är en fråga som inte åldrats, och som idag kan appliceras på allt från politikers agerande till vanliga människors vardagsliv.

Samtidigt är det värt att notera att ”Dorian Grays porträtt” ursprungligen inte ansågs vara ett ”fint” verk. Den publicerades i en kommersiell tidskrift och var skriven för en bred publik. Att verket nu betraktas som en del av världslitteraturen är ett kvitto på att Wildes samhällskritik och psykologiska skärpa har en universell och tidlös kvalitet. Riksteaterns uppsättning blir på så sätt inte bara en underhållande föreställning, utan också en påminnelse om att klassiska texter ständigt kan omtolkas och få nytt liv.

Föreställningen har även väckt frågor om hur vi idag ser på skönhet och åldrande – ämnen som är minst lika laddade nu som i det viktorianska England. I en tid då allt fler söker sig till kosmetiska ingrepp och skönhetsfilter, blir Dorian Grays porträtt en kusligt aktuell allegori. Han säljer sin själ för att förbli ung, men får betala med sin mänsklighet.

Med Lisa Bodas ord som utgångspunkt tycks Riksteaterns uppsättning ha lyckats fånga den där dubbla känslan av både allvar och lätthet. Det är ingen dyster moralitet, utan en berättelse som berör och underhåller samtidigt. För den som inte har sett föreställningen än, kan det vara värt att hålla utkik när turnén fortsätter – en möjlighet att uppleva en klassiker i en version som verkligen talar till vår egen tid.