Paul Adamah: ”Jag har alltid känt mig annorlunda”

Paul Adamah: ”Det är genom konsten jag söker och bearbetar min identitet”

I en tid då musik och konst allt oftare förenas, står Paul Adamah och projektet Boko Yout ut som en av de mest spännande aktörerna på den svenska scenen. Det som började som ett soloprojekt har utvecklats till ett fullfjädrat band, men Adamah behåller fortfarande kontrollen över den konstnärliga visionen.

”Det är fortfarande jag som ansvarar för visionen och allt det visuella. Men mina musiker har varit med från start och format soundet för Boko Yout, så det kändes naturligt att utveckla det till ett grupprojekt,” förklarar Paul Adamah. ”Samarbeten är verkligen min konstnärliga filosofi, särskilt med musiken. Jag vill vara med den här gruppen för alltid!”

En central del av Boko Youts universum är Adamahs alter ego, Dr Gusto – en blålila, alienliknande karaktär som dyker upp i bandets musikvideor. Denna figur fungerar som ett utforskande av Adamahs egen bakgrund och identitet.

”Under arbetet blev jag mer och mer intresserad av drömmar och det undermedvetna, men också av mitt ursprung. Min pappa kommer från Togo där man utövar voodoo. I västvärlden representeras de här naturreligionerna fortfarande som något demoniskt och skräckinjagande. Den har exotifierats till något den inte är, i likhet med annan svart kultur. Jag ser Dr Gusto som ett förkroppsligande av allt det här,” berättar han.

Arbetet med karaktären började under en kurs i smink och maskering på Kungliga konsthögskolan, där Adamah nu går sitt sista år. ”Jag hittade en fet lila färg som jag började smeta in mig i. Det kändes kul och intuitivt. Det var så allt började.”

För Adamah finns det inte längre någon tydlig gräns mellan hans roll som musiker och konstnär. ”Numera är det samma sak för mig. Skillnaden är bara i vilken kontext det visas. För mig är varje spelning en vernissage, lika mycket som om det skulle visas i ett galleri. För mig kommer allt det jag gör att vara konst.”

Uppväxten i Örebro lade grunden för hans kreativa bana, även om han själv trodde att han skulle bli basketspelare. ”Jag höll på mycket med sport. Men jag hade fantastiska textil-, musik-, och bildlärare och fritidsgårdsledare som uppmuntrade mig att uttrycka mig,” minns han. Det konstnärliga arvet från föräldrarna – mamman som arbetade i gallerivärlden i Moçambique och pappan som var musiker i Togo – blev tydligt först senare i livet.

”Jag har alltid känt mig annorlunda, inte bara på grund av min hudfärg utan också för min andliga sida, min sexualitet och så vidare. Att komma till freds med alla bitar har tagit en hel del tid och en hel del skapande. Det är genom konsten jag söker och bearbetar det,” säger Adamah.

Musikens kärna i Boko Yout ligger ofta i basen, något som inte är en slump. ”Jag är själv basist, det är det första instrumentet jag blev kär i. Alla låtar jag har skrivit har alltid börjat i basen och sedan utvecklats därifrån. Med basen sätts melodin, rytmen, tempot, allting,” förklarar han.

Det senaste året har varit intensivt för Boko Yout med turnéer både som förband åt Viagra Boys och egna spelningar runt om i Europa. I februari väntar en turné i Storbritannien. ”Det har varit roligt att resa med musiken och upptäcka andra kulturer. Vi ser oss mycket som en internationell akt, snarare än att bara vara begränsade till Sverige,” säger Adamah.

Bandets sound beskrivs ofta som en blandning av punkfunkig energi och introspektiva texter, kompletterat med ett genomarbetat visuellt uttryck. Just detta gränsöverskridande arbetssätt har gjort Paul Adamah till en av årets nominerade till DN:s Kulturpris, där motiveringen lyder: ”Med sitt gränsöverskridande projekt Boko Yout lyckas Paul Adamah förena världar och gjuta nytt liv i rocken. Glödande punkfunkig energi möter introspektiva texter och ett helt visuellt paket i form av musikvideor, mask och kostym. Live är han redan en färdig rockstjärna.”

För Adamah själv handlar projektet lika mycket om läkning som om kreativt uttryck. Den sista låten på albumet, ”Gimmie love”, sammanfattar på många sätt denna resa: ”Kanske att tillåta sig att vara skör? Ett omfamnande av alla de delar jag trodde var fel med mig, och ge de delarna kärlek… Det är en läkande låt.”