Litauisk utställning om historiska drottningar väcker frågor i Uppsala

En annorlunda historisk utställning med ambitioner att förnya berättelsen om europeiska renässansdrottningar har tagit plats på Uppsala konstmuseum och det nyöppnade Uppsala slottshistoriska museum. Utställningen ”Queens”, producerad av nationalmuseet House of History i Litauen, sätter fokus på drottningarna Barbara Radziwiłł och Katarina Jagellonica – den senare med tydlig koppling till Sverige och Uppsala där hon också ligger begravd.

Med en uttalad målsättning att belysa 1500-talet ur ett kvinnligt perspektiv och med ett modernt, Tiktok-inspirerat berättargrepp, försöker utställningen attrahera en ny publik. Initiativet är lovvärt men resultatet har blivit problematiskt i sitt utförande.

Utställningskonceptet lider av en grundläggande motsättning – den rymmer på samma gång för mycket och för lite. Innehållet är spretigt med en blandning av 3D-animeringar, reproduktioner av 1500-talsmålningar, enstaka autentiska föremål, informationsfilmer, en uppstoppad jaktfalk och teaterkostymer. Därtill finns luktprover av dåtidens kryddor, historiska recept, sällskapsspel och musikinslag. Allt detta presenterat i lokaler som inte tycks vara anpassade för ändamålet.

Den historiska berättelsen om de två drottningarna är i grunden intressant och relevant. Katarina Jagellonica, Johan III:s katolska hustru, tillförde ett internationellt perspektiv till maktstriden mellan Gustav Vasas söner. Barbara Radziwiłł levde i ett kontroversiellt kärleksäktenskap med den polsk-litauiska kungen Sigismund II och dog under mystiska omständigheter – möjligen förgiftad av sin svärmor.

Men trots att dessa kvinnors liv rymmer både drama och intressanta maktkamper, blir presentationen ytlig. Att Radziwiłł var modeintresserad och att Jagellonica ägde en av landets första gafflar blir huvudfokus, snarare än en djupare analys av deras roller i en mansdominerad maktstruktur. Detta trots att kvinnohistoria som forskningsfält har utvecklats betydligt under de senaste decennierna.

I utställningen ingår även samtidskonst av bland andra Lovisa Ringborg, Charlotte Gyllenhammar, Rita Jokiranta och Julia Peirone. Verken är i sig utmärkta, men får inte den plats de förtjänar i den överbelamrade miljön. Exempelvis projiceras Gyllenhammars video ”Cast”, där en ståtlig kvinnlig gestalt täcks av lera, på en vägg som samtidigt fungerar som bakgrund till teaterrekvisita från en pjäs om Radziwiłł.

Ett ljus i mörkret är installationen ”Vaggvisa för de osynliga”, skapad av museets konstpedagoger Natasha Dahnberg och Karin Fahlgren tillsammans med ukrainska flyktingbarn. I ett eget, luftigare rum står en spjälsäng med galler, omgiven av leraskulpturer som samspelar med rummets stuckatur från 1500-talet. Här belyses barnets utsatthet i storpolitiska konflikter på ett sätt som faktiskt tar hänsyn till rummets förutsättningar.

Utställningen har oavsiktligt blivit en del i den pågående debatten om konstmuseets framtid i Uppsala. Frågan om museet ska stanna på Slottet eller flytta till nya lokaler aktualiseras av ”Queens” bristfälliga presentation, som tydligt visar att salarna på Uppsala slott varken är flexibla eller särskilt lämpliga för moderna utställningar.

För Uppsala kommun har utställningen sannolikt varit ett kostnadseffektivt sätt att lyfta fram det nyöppnade slottshistoriska museet, som tidigare var hem för Fredsmuseum. Men resultatet visar att goda intentioner och intressanta teman inte räcker om utförandet brister och lokalerna är olämpliga.

”Queens” visas på Uppsala konstmuseum och Uppsala slottshistoriska museum fram till den 23 augusti.