Den svenska skådespelaren Nils Eklund, som under en mer än 70 år lång karriär gjorde sig känd för såväl barn som vuxna genom roller i tv, film, teater och som röstskådespelare, har avlidit. Han somnade in med sina närmaste vid sin sida och blev 99 år gammal.

Eklund debuterade som skådespelare redan 1952 i Nils Poppes film ”Flyg-bom”. Därefter följde en lång rad uppdrag som gjorde honom till ett välkänt ansikte för generationer av svenskar. Han medverkade i flera av de mest folkkära svenska tv-produktionerna genom åren, däribland ”Göta kanal” och den svenska versionen av ”Sesam”, där han i början av 1980-talet spelade den omtyckta karaktären Pom-Pom tillsammans med bland andra Magnus Härenstam, Lill Lindfors och Gunilla Åkesson.

Även på vita duken lämnade Eklund spår efter sig. Han medverkade i den svenska filmatiseringen av Astrid Lindgrens ”Karlsson på taket”, en roll som befäste hans plats i den svenska filmhistorien. Men det var kanske framför allt på scenen som han kom att göra sina mest uppmärksammade insatser.

Nils Eklund föddes in i en teaterfamilj som son till Alice och Ernst Eklund, båda etablerade skådespelare. Teatern låg honom med andra ord i blodet redan från början. I unga år var han engagerad vid stadsteatrarna i både Helsingborg och Malmö, innan han så småningom blev en del av den fasta ensemblen på Dramaten, där han arbetade fram till sin pension.

DN:s teaterkritiker Leif Zern, som följde Eklunds karriär under många år, beskriver honom som en skådespelare av den gamla stammen, en mångsidig artist som kunde ta sig an alla genrer med samma skicklighet och närvaro.

”Många stora skådespelare är bäst i en viss genre, men Nils Eklund var hemma i alla genrer. Jag minns honom ändå bäst som komediskådespelare. Han var född att spela Molière, Feydeau och Noel Coward – precis som föräldrarna. Han tillhörde de där som gjorde en glad”, säger Zern.

År 2010 belönades Eklunds långa och framgångsrika karriär när han tilldelades den kungliga medaljen Litteris et Artibus för sina framstående konstnärliga insatser. I en intervju i samband med utmärkelsen reflekterade han över sin gärning och uttryckte både tacksamhet och ödmjukhet.

”Jag har ju aldrig fått göra några av de stora rollerna som Kung Lear eller Hamlet. Därför var det oerhört roligt”, sade han då.

Samma år regisserade Jenny Andreasson pjäsen ”Slott i Sverige” på Dramaten, där Eklund spelade rollen som Gunther. För Andreasson var det hennes första uppsättning på Dramaten, och hon minns Eklund som en exceptionell kollega.

”Det var den första pjäsen jag regisserade på Dramaten och han var alldeles underbar. Han hade en nästan omänsklig känsla för komisk tajming”, berättar hon.

Andreasson beskriver Eklund som en chosefri skådespelare, helt utan divalater, men samtidigt öppen och envis på ett sätt som gjorde honom oförutsägbar och spännande att arbeta med. ”Man visste aldrig riktigt var man hade honom”, säger hon.

Förutom sitt arbete på scen och i bild blev Eklund även en erkänd röstskådespelare. Hans röst hördes i flera tecknade filmer och serier, däribland som Sultanen i Agraba i Disney-filmerna om ”Aladdin” från 1992 och 1999. Han läste också in de tidiga ”Pettson och Findus”-böckerna, något som gjorde att barn ofta kände igen hans röst och frågade om det verkligen var han som var Pettson – en sak som gladde honom mycket.

Röstskådespeleriet fortsatte han med ända in på ålderns höst. Så sent som 2019, vid 92 års ålder, medverkade han i ”Asterix. Den magiska drycken”.

Samma år gjorde Nils Eklund sin sista scenframträdande i Lars Noréns ”Andante” på Dramaten. Att stå på scenen som 92-åring vittnar om både hälsa och en brinnande passion för yrket som aldrig slocknade. Enligt uppgift var han pigg och aktiv ända fram till några veckor innan han avled.

Nils Eklunds bortgång markerar slutet på en era inom svensk scenkonst. Han representerade en generation skådespelare med bred kompetens, stor scenvana och en förankring i den klassiska teatertradition som hans föräldrar också bar vidare. Hans förmåga att glida mellan genrer, från hög teater till barnunderhållning, från film till röstarbete, gör honom till en av de mest mångsidiga och långlivade aktörerna i svensk kulturhistoria.