Smerz är utan tvekan coolast på festivalen

Den norska duon, som gjort sig känd för sin harmoniska lo-fi-pop, intog under helgen scenen på Way Out West i Göteborg. Men enligt DN:s recensent Gabriel Zetterström förtjänade de betydligt bättre förutsättningar än vad festivalen kunde erbjuda – både när det gäller scenval och omgivning.

Way Out West, som sedan starten 2007 etablerat sig som en av Nordens mest profilerade festivaler, lockar årligen tiotusentals besökare till Slottsskogen. Festivalen har genom åren byggt ett rykte om sig att vara en plattform för både internationella storakter och framväxande nordiska talanger. Just denna blandning av bredd och djup är en av anledningarna till att festivalen fortsatt lockar en publik som söker mer än enbart de allra största pop- och rockakterna.

Den norska duons framträdande ägde rum under festivalens andra dag, en dag som präglades av ett intensivt schema med flera parallella akter. Att placera en så pass subtil och stämningsfull akt som denna på en scen med begränsad ljudbild och omgivande distraktioner blev enligt recensenten en missbedömning från arrangörernas sida.

Lo-fi-popen, med sina rötter i 90-talets independentscen och med tydliga influenser från samtida artister som Mac DeMarco och Clairo, har under de senaste åren vuxit till en betydande nisch inom den globala popmusiken. Genren kännetecknas av ett medvetet råare sound, ofta inspelat med enklare medel, där närheten mellan lyssnare och artist blir central. För en sådan akt är scenens akustik och stämning av yttersta vikt.

Musikjournalister har under flera års tid pekat på en tydlig trend: festivaler tenderar att prioritera de stora, publikfrieriande akterna på huvudscenerna, medan mer subtila artister förpassas till mindre scener eller tidiga slottider. Detta är en problematik som inte är unik för Way Out West, utan som återkommer på festivaler världen över. För de nordiska artisterna, som ofta bygger sin karriär på just ett intimt och personligt uttryck, blir konsekvensen att deras framträdanden inte alltid når sin fulla potential.

Den norska duon representerar en växande våg av skandinaviska akter som framgångsrikt tagit sig ut på den internationella scenen. Norge har under de senaste decennierna etablerat sig som en betydande exportör av musik inom flera genrer – från pop och elektronika till mer experimentella uttryck. Den harmoniska lo-fi-popen, med sina melodiska kvaliteter och avskalade arrangemang, har visat sig ha en bredd som tilltalar såväl en nordisk som global publik.

Kritiken mot scensättningen väcker därmed även en bredare fråga om hur festivalarrangörer värderar och behandlar sina akter. Genom att inte ge artisterna optimala förutsättningar riskerar man inte bara ett sämre liveframträdande för publikens skull, utan också att missgynna artister som befinner sig i en kritisk fas av sina karriärer.

För den norska duons del lär kvällen ändå ha varit en positiv erfarenhet, trots de mindre optimala omständigheterna. Att få spela inför en festivalpublik är alltid en möjlighet att nå nya lyssnare, och Way Out West-publiken är känd för att vara lyhörd och intresserad – en publik som ofta uppskattar just de akter som ännu inte slagit igenom på bred front.

Samtidigt pekar recensionen på ett tydligt utvecklingsområde för festivalarrangörer i Norden. I en allt hårdare konkurrens om både artister och publik blir kvaliteten på helhetsupplevelsen avgörande. Det räcker inte längre att enbart boka rätt artister – de måste också ges rätt förutsättningar att leverera sitt bästa. För musikjournalister och branschfolk blir sådana här detaljer en viktig parameter i bedömningen av en festivals kvalitet.

Frågan är hur Way Out West och andra festivaler väljer att agera framöver. Med en publik som blir alltmer kräsen och en artistbas som ställer allt högre krav på produktionskvalitet, kan scenplanering vara en avgörande faktor för en festivals rykte och framgång på sikt. Den norska duons framträdande blir därmed inte bara en spelning bland många – det blir även ett typexempel på en växande utmaning för festival-Sverige.