Suggestiva effekter och dödscharmig Dwayne Johnson räddar spelfilmsversionen av ”Vaiana”

Disney fortsätter sin strategi att återskapa animerade klassiker i spelfilmsformat, och denna gång är det ”Vaiana” från 2016 som får en ny version med verkliga skådespelare. Den nya filmen följer trogen det animerade originalets fotspår med samma sånger och berättelse, vilket väcker frågor om nödvändigheten av produktionen. Men när Dwayne ”The Rock” Johnson kliver in i rollen som halvguden Maui tillför han en energi som ger filmen ett riktigt lyft.

Disneys beslut att omvandla sina animerade succéer till spelfilmer har blivit en återkommande strategi under det senaste decenniet. Filmer som ”Skönheten och Odjuret”, ”Lejonkungen” och ”Den lilla sjöjungfrun” har alla fått spelfilmsversioner, med varierande resultat både kritiskt och kommersiellt. Trenden har blivit så etablerad att den nästan känns som en fabriksmässig process snarare än konstnärliga satsningar.

För ”Vaiana” innebär detta att publiken återigen får uppleva den unga polynesiska prinsessans resa över havet för att rädda sitt folk. Berättelsen är densamma som i animationsfilmen från 2016, där Vaiana måste hitta halvguden Maui och tillsammans med honom återställa balansen i naturen genom att returnera hjärtat till gudinnan Te Fiti.

Den ursprungliga animerade versionen blev en omedelbar succé och spelade in över 600 miljoner dollar globalt. Filmen prisades för sin representation av polynesisk kultur och sina minnesvärda musiknummer, komponerade av Lin-Manuel Miranda tillsammans med Opetaia Foa’i och Mark Mancina. Låtar som ”How Far I’ll Go” blev internationella hits och Oscar-nominerade.

I den nya spelfilmsversionen behåller Disney alla dessa musiknummer, vilket å ena sidan garanterar en viss kvalitetsnivå men å andra sidan förstärker känslan av att man tittar på en dyr kopia snarare än något nytt. Detta väcker frågor om vad Disney egentligen försöker uppnå med dessa återinspelningar och om det finns en gräns för hur länge publiken kommer att acceptera denna återvinningstaktik.

Men filmen har ett trumfkort i form av Dwayne Johnson, som återvänder till rollen som Maui. Johnson var rösten bakom karaktären i den animerade versionen, och hans övergång till att även spela rollen fysiskt framstår som ett naturligt val. Med sitt polynesiska arv, sitt karismatiska skådespeleri och sin fysiska närvaro är Johnson som skapt för rollen.

När Johnson är på skärmen som Maui förändras filmens dynamik märkbart. Han tillför en autenticitet och energi som lyfter materialet och ger det en känsla av genuint syfte. Hans prestationer i musikaliska scener kombinerat med hans komiska timing gör att filmen känns mindre som en onödig kopia och mer som en berättelse som förtjänar att berättas på nytt.

Detta understryker en central utmaning med Disneys återinspelningsstrategi. När filmerna fungerar bäst är det oftast tack vare individuella skådespelares prestationer snarare än själva konceptet att göra om en animerad film i spelfilmsformat. Det väcker frågan om dessa produktioner skulle vara mer framgångsrika om de istället tog mer kreativa friheter och vågade avvika från originalen.

Från ett affärsperspektiv är strategin förståelig. Disney har ett enormt bibliotek av älskade berättelser, och genom att återskapa dem i spelfilmsformat kan bolaget kapitalisera på nostalgi samtidigt som man introducerar dessa berättelser för en ny generation. Produktionskostnaderna är visserligen höga, men risken minskas av att man arbetar med beprövat material.

Den nya ”Vaiana” blir således ytterligare ett exempel på både styrkorna och svagheterna i Disneys nuvarande strategi. Filmen saknar originalitet och känns i grunden onödig, men räddas delvis av en karismatisk huvudprestation som påminner oss om att även återvunnet material kan få nytt liv med rätt ingredienser.