Thomas Wijk: ”Jag hade en för stor bild av vem djävulen var”

Thomas Wijk har varit pastor i Pingstkyrkan i många år, men för några år sedan blev han offentlig på ett sätt han inte hade bett om. När sonen, artisten Andreas Wijk, valde att berätta om sin homosexualitet efter år av dubbelliv, tvingades även pappan ut ur den frikyrkliga garderoben. Nu berättar de tillsammans historien i boken ”Pappa eller pastor”, som ges ut den 8 oktober av Bookmark förlag.

Thomas beskriver sin barndom som präglad av kontraster: våfflor med grädde och himmelska mirakel i ljusa stunder, men också mörker med syndakatalogen och en pappa som drabbades av psykisk sjukdom. Genom allt fanns tron på Jesus. Den ledde honom tidigt till både kärleken, Ulrika, och hans kall som pastor i Pingstkyrkan.

På Bibelskolan var han känd som ”den främste pingstvännen i klassen”, en beskrivning som speglade hans hängivenhet. Han berättar hur han i ungdomen köpte kristna hårdrocksskivor, men sedan övermannades av oro för att även de kunde vara ett verk av djävulen. Han bröt vinylskivorna i småbitar och bestämde sig för att försvara sin tro utan kompromisser.

En central del i den berättelsen är hans morfar, som läste högt ur Bibeln om Sodom och Gomorra och varnade för vad som händer när människor slutar lyssna på Gud. ”Det börjar alltid i det lilla”, brukade morfadern säga, och pekade på homosexualitet som en av de svåraste villfarelserna.

Den synen kom att prägla Thomas långt in i vuxenlivet. När han och Ulrika fick veta att sonen Andreas var homosexuell var hans första reaktion att försöka städa bort det. Han tog bort cd-skivor och modemagasin – ”så att inte djävulen kan så fler tankar hos honom”.

Familjen inledde en lång kamp mot sina egna föreställningar. I femton år försökte de genom bön, tystnad, avhållsamhet och omvändelseterapi be bort homosexualiteten, innan de till slut valde att ompröva sin bibelläsning och låta kärleksbudskapet gå före allt annat. När Dagens Nyheter tidigare följde familjen berättade de öppet om den resan.

I dag skakar Thomas på huvudet åt den bild han en gång hade.

– Jag hade en alldeles för stor bild av vem djävulen var och vilken makt han hade. Om Gud är Gud, borde ju det här andra betyda väldigt lite i förhållande till vem Gud är. Men jag hade förstorat upp bilden av fienden, säger han.

Han beskriver försoningen med sonen som en process där rädslan successivt fått ge vika för kärleken. I boken skriver far och son med varsitt perspektiv på den gemensamma historien. Thomas hoppas att berättelsen ska nå andra inom frikyrkan.

– Jag ser en ung generation som blir mer och mer konservativ, vilket utmanar mig. Inom kristenheten finns det här att man ska vara så svartvit att man till slut tappar vad allt egentligen handlar om.

På frågan om vad allt egentligen handlar om är svaret tydligt:

– Medmänsklighet. Bibelns budskap är ju att det som bör märkas först från mig är att jag älskar mina medmänniskor. Men ibland känns det som att det är det sista som märks från oss kristna.

Även om gamla rädslor ibland dyker upp igen, säger Thomas att han i dag har hittat en trygghet i att vila i Guds händer.

– Nu vilar jag i att, ”hallå, det här är Andreas! Min son, som jag älskar precis som han är.” Och så lägger jag det i Guds hand och omfamnar min son, och Gud alltså – han har ju fullständig koll. Jag vill att Andreas ska känna att min kärlek är villkorslös och att jag alltid finns där som hans pappa.

Thomas Wijk är i dag fängelsepastor och författare. ”Pappa eller pastor” är hans och sonens gemensamma berättelse om en familj som tvingades konfrontera sina djupaste övertygelser – och om vad som händer när kärleken till slut får ta större plats än rädslan. I en tid där unga konservativa krafter inom kristenheten vinner mark framstår boken som ett personligt inlägg i en pågående debatt om tro, sexualitet och villkorslös föräldrakärlek.