Amanda Sokolnicki: Den som vill skada eller avlyssna statsministern har fått fritt fram

En reporter från Aftonbladet har avslöjat allvarliga brister i säkerhetsskyddet kring statsminister Ulf Kristersson och hans fru Birgitta Ed. Genom att anmäla sig som volontär till ett projekt på parets privata herrgård kunde journalisten ta sig in i statsministerns hem på bara sex dagar, med minimala säkerhetskontroller.

Incidenten väcker frågor om både säkerhetsrutiner och gränsdragningen mellan statsministerns privata och offentliga liv. Herrgården Vängården Fållökna, som paret köpt tillsammans med en vän, används dels som privat bostad, dels som plats för en stiftelse som Birgitta Ed och vännen startat.

Stiftelsen har bjudit in volontärer till arbetsdagar på fastigheten, där deltagarna erbjuds ”ett bra nätverk” i utbyte mot att arbeta gratis med att rusta upp byggnaden. Det var genom att anmäla sig till en sådan arbetsdag som Aftonbladets reporter Lisa Röstlund fick tillträde till anläggningen.

Reportern behövde endast skicka ett mejl för att bli godkänd som volontär. Hon använde ett fingerat efternamn och ändrade sitt utseende något med hjälp av ett AI-verktyg. Trots att Sverige har en statsminister som behöver högsta säkerhetsskydd upptäcktes ingen av dessa åtgärder.

När reportern anlände till herrgården satt Säkerhetspolisens vakter i skuggan under ett träd. Deras enda kontroll bestod i att fråga om hon var Lisa. Varken hennes identitet eller den svarta ryggsäck hon bar kontrollerades närmare. Detta trots att Sverige sedan årtionden tillbaka har erfarenheter av hur illa bristande säkerhet kan sluta.

Under besöket på herrgården visade Birgitta Ed upp statsministerparets sovrum för reportern. Röstlund befann sig sedan i flera minuter helt ensam på ett av våningsplanen i bostaden. Ed berättade också uppgifter om Säkerhetspolisens arbete som Aftonbladet valde att inte publicera, eftersom informationen bedömdes kunna påverka säkerheten.

Avslöjandet väcker minnen om tidigare säkerhetsbrister. I januari kunde media rapportera om hur Säkerhetspolisens egna säkerhetsvakter, genom att registrera sina löpturer i en offentlig träningsapp, oavsiktligt avslöjade var statsministern och andra centrala personer befann sig. Det kan ifrågasättas om lärdomar dragits från den incidenten.

Granskningen aktualiserar också frågan om hur statsministerparet hanterar gränsen mellan privatliv och offentligt uppdrag. Att herrgården används både som privatbostad och som verksamhetsplats för en stiftelse som erbjuder volontärer ”bra nätverk” skapar en problematisk gråzon. Stiftelsen har även hållit möten i Sagerska palatset, vilket ytterligare suddar ut gränsen mellan privata och offentliga sfärer.

I den kontext där Sverige befinner sig idag, med ökade säkerhetshot och geopolitiska spänningar, framstår denna typ av naivitet som särskilt anmärkningsvärd. Landet har tidigare fått betala det högsta priset för bristande säkerhet kring sina ledare.

Jämförelser görs med valnatten 1976, när dåvarande statsminister Olof Palme öppet berättade för journalister var han gömde nyckeln till sitt radhus i Vällingby. Den scenen, som dokumenterats i serien ”Palme”, framstod länge som ett exempel på hur annorlunda tider det var. En tid präglad av en naivitet som inte längre borde vara möjlig efter 1986.

Men Aftonbladets granskning visar att den naiviteten tydligen inte är förlegad. Om en journalist kan ta sig in i statsministerns hem på sex dagar genom att endast skicka ett mejl och ändra sitt utseende marginellt, väcker det allvarliga frågor om vilket skydd som egentligen finns mot aktörer med ont uppsåt.

Säkerhetspolisens ansvar blir här centralt. Varför ingriper man inte när statsministerparet själva visar bristande omdöme? Varför tillåts volontärer som inte genomgått några som helst säkerhetskontroller vistas i statsministerns hem?

Incidenten riskerar att få konsekvenser både för förtroendet för Säkerhetspolisens arbete och för synen på hur statsministerparet hanterar sin position. I en tid då säkerhetsläget beskrivs som alltmer allvarligt framstår denna typ av brister som oacceptabla.