Den liberala borgerlighetens kris – Svegfors lämnar Moderaterna efter livslång lojalitet

I ett uppmärksammat inlägg på DN Debatt tar Mats Svegfors, tidigare chefredaktör på Svenska Dagbladet och tidigare chef för tankesmedjan Timbro, ett tydligt avstånd från Moderaterna. Efter nästan 30 år av lojalitet mot partiet meddelar han att han inte längre kan rösta på dem i höstens val.

Svegfors, som en gång var en av Ulf Kristerssons främsta förespråkare, riktar nu skarp kritik mot regeringens migrationspolitik. I sitt öppna brev till statsministern beskriver han hur dagens politik har skapat ”ett slags invandringspolitiskt ingenmansland” där systemet blivit viktigare än människorna.

Från sitt långtidsboende, där Svegfors befinner sig på grund av sjukdom, ser han migrationspolitikens konsekvenser på nära håll. Han berättar om sin vårdare som har fast anställning, svensk utbildning och talar flytande svenska, men som efter åtta år i Sverige riskerar att utvisas till Kosovo. ”Du och Moderaterna har härvidlag svikit det som har varit centralt för den moderata tradition som har attraherat mig”, skriver Svegfors till Kristersson.

Reaktionerna från det nya borgerliga etablissemanget har varit talande. Adam Danieli, verksam vid tankesmedjan Timbro och medförfattare till ”Tidö 2.0”, avfärdade Svegfors inlägg med orden: ”Gubbe närmare 80 har upptäckt att det finns invandrare i Sverige, eftersom de tar hand om honom på hemmet, och har därför omprövat hela sin politiska analys. Kan det bli mer inskränkt? Det intellektuella djupet av en vattenpöl.”

Denna brist på respekt, även mot en person som utgjort borgerlighetens intellektuella kärna i ett halvsekel, vittnar om en dramatisk förändring inom högern. Svegfors poäng är inte att han själv har förändrats – för honom har individen alltid varit viktigare än systemet – utan att dagens Moderater har övergivit sina liberala principer.

I sitt brev påpekar Svegfors att han har barnbarn med muslimska farföräldrar med nordafrikanska rötter. Han påminner statsministern om att Kristersson har liknande familjeerfarenheter och uppmanar honom: ”Låt dessa avgöra dina politiska ställningstaganden”.

Svegfors avhopp väcker frågor om Moderaternas historiska roll i svensk politik. I sina bästa stunder har partiet varit en röst som värnat om individen i ett land där systemet ofta betraktats som heligt. Den svegforska borgerligheten utgjorde länge motpolen till vad han kallar ”kollektivisterna” i svensk politik – framför allt Socialdemokraterna.

Men något har förändrats. Motståndet mot Socialdemokraterna tycks ha blivit viktigare för Moderaterna än försvaret av individen. Samtidigt som Svegfors varnar för den hårdare migrationspolitiken och dess konsekvenser för människosynen, har Kristersson meddelat att han planerar att ge Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson makten över invandringspolitiken efter nästa val.

Till skillnad från tidigare årtionden tar dagens borgerlighet inte strid mot denna utveckling. Kristersson kallar det ”naturligt” – men Svegfors visar genom sitt avhopp att det finns alternativ. Med sin erfarenhet och auktoritet öppnar han dörren för ett annat sätt att tänka inom borgerligheten: att man inte behöver följa med på den inslagna vägen, att det finns möjlighet att välja en annan riktning.

Svegfors kritik kommer i en tid då sprickan inom den traditionella borgerligheten blir allt tydligare. Hans avhopp kan ses som en väckarklocka för de moderater som fortfarande identifierar sig med partiets liberala tradition och som oroar sig över alliansen med Sverigedemokraterna.