Annika Ström Melin: Europas högerextrema drottning närmar sig förhoppningsvis slutet på sin politiska karriär

Marine Le Pen står inför vad som kan bli hennes sista chans att bli Frankrikes president. Efter en domstolsdom för missbruk av offentliga medel och interna spänningar med hennes partikollega Jordan Bardella, ser vägen till presidentposten allt mer osäker ut inför valet 2027.

Under en tv-intervju i den franska kanalen TF1 försökte Le Pen framstå som positiv efter domstolsbeskedet, men hennes kroppsspråk berättade en annan historia. Hon såg spänd och pressad ut, trots att hon hävdade att hon var lycklig. Detta är fjärde gången hon kandiderar till presidentposten efter tre tidigare misslyckanden, och även om hennes opinionssiffror för närvarande är höga finns det flera faktorer som kan sätta käppar i hjulet.

En högre domstol har dömt Le Pen för missbruk av offentliga medel, även om domen mildrats något jämfört med första instans. Le Pen har överklagat beslutet och behöver inte bära elektronisk fotboja innan den sista rättsliga prövningen är över. Som en följd av den osäkra juridiska situationen har hon meddelat att hon kommer att ställa upp på ”dubbel valsedel” och utse Jordan Bardella till premiärminister om hon väljs till president.

Det strategiska beslutet att para ihop sig med Bardella kan dock visa sig vara en tveeggad strategi. Under nästan ett år har Bardella förberett sig på att ta över Le Pens ledarroll inom Nationell samling, och han verkar ha funnit sig väl tillrätta i rollen. Problemet är att han samtidigt har börjat visa sig stå för en delvis annorlunda politik än partiledaren själv.

En tydlig skiljelinje går i pensionsfrågan. Medan Le Pen har lovat återställa den sänkta pensionsåldern, har Bardella förklarat att han ”ser över” partiets ställningstagande i frågan. Han har också tagit avstånd från Le Pens retorik om beskattning av ”övervinster” och upprepar inte hennes ofta citerade påstående om att Nationell samling ”varken är vänster eller höger”.

Bardellas strategi verkar vara att närma sig näringslivet och den traditionella franska högern. Han har en betydande fördel i att han inte bär på efternamnet Le Pen, som för alltid är kopplat till Marine Le Pens far Jean-Marie Le Pen. Han grundade Nationell samlings föregångare tillsammans med fascister och tidigare SS-soldater, ett arv som fortsätter att skugga dottern. Bardella skulle därför kunna locka borgerliga väljare som aldrig tidigare kunnat föreställa sig att rösta på ett parti företrätt av någon med namnet Le Pen.

Skillnaderna mellan de två partiledarna syns också tydligt i deras Europapolitik. Le Pen är öppet kritisk mot det hon ser som det politiska etablissemanget och har föredragit allianser med extremnationalistiska figurer som Nederländernas Geert Wilders och Ungerns Viktor Orbán inom gruppen Patrioterna i EU-parlamentet.

Bardella har däremot valt en diplomatisk linje. Under våren har han gjort flera resor där han fört vänliga samtal med den tyske förbundskanslern i Berlin, stärkt relationer med premiärministrar i Rom och Bryssel, och försökt övertyga polska Lag och rättvisa att tro på Nationell samlings nyligen uttryckta kritik av Rysslands krig i Ukraina. Det har till och med spekulerats om att Bardella skulle kunna bryta med Patrioterna och ansöka om medlemskap i ECR, den italienska premiärministern Giorgia Melonis och Sverigedemokraternas sammanslutning i EU-parlamentet, men detta verkar nu osannolikt efter Le Pens besked.

Trots de personliga och strategiska skillnaderna är Le Pen och Bardella överens om huvuddragen i EU-politiken. Deras program innehåller dock radikala förslag som skulle kunna skapa betydande friktion inom unionen. Bland annat vill partiet halvera Frankrikes EU-avgift, något som skulle orsaka stort missnöje i Berlin. De vill också införa ”franska elpriser” och överge unionens energisamarbete, samt inrätta gränskontroller som skulle undergräva den inre marknaden.

Nationell samling säger också nej till Ukrainas och andra ansökande länders möjlighet att bli EU-medlemmar, vilket skulle komplicera försöken att bygga en ny struktur för europeisk säkerhet. På längre sikt vill partiet dessutom genomföra en institutionell nedmontering av EU där kommissionen skulle bli ett maktlöst sekretariat och EU-rättens företräde framför nationella lagar skulle försvinna.

I en tid när Europa pressas av Ryssland, USA och Kina framstår en sådan radikal EU-politik som mindre attraktiv för väljarna. Det visar också de senaste resultaten i Nederländerna och Ungern, där både Wilders och Orbán har förlorat makt.

Frågan är nu om Le Pens juridiska problem, kombinerat med de interna spänningarna med Bardella och en kontroversiell EU-politik, kommer att göra 2027 års presidentval till hennes sista försök att nå Frankrikes högsta ämbete.