En växande debatt pågår just nu om huruvida påven Leo XIV och AI-företaget Anthropics digitala assistent Claude verkligen utgör den motpol mot den nya högern som många hoppas på. Trots att båda har hamnat i konflikt med Trumpadministrationen, finns det anledning att ifrågasätta om de verkligen representerar ett genuint alternativ för liberala och progressiva krafter.

Båda har faktiskt mött hård kritik från Donald Trump själv. Presidenten har kallat Leo XIV för ”wokepåve” och Anthropic för ”vänsterextrema knäppgökar”, vilket rapporterats i New York Times. I en alltmer polariserad politisk verklighet kan sådana uttalanden lätt leda till att man reflexmässigt anammar principen ”min fiendes fiende måste vara min vän”.

Konflikterna mellan dessa aktörer och Vita huset har eskalerat påtagligt under våren. Efter att påven kritiserat kriget mot Iran blev han teologiskt ifrågasatt av vicepresident JD Vance, själv katolsk konvertit. När Anthropic vägrade låta det amerikanska försvarsdepartementet Pentagon använda deras teknologi till helautonoma vapen och massövervakning svarade försvarsminister Pete Hegseth med att svartlista företaget. Dagen efter detta beslut blev Claude den mest nedladdade gratisappen i hela USA, enligt tidskriften Atlantic.

Nyligen har spänningarna intensifierats ytterligare när Vita huset plötsligt stoppade Anthropics uppmärksammade AI-modell Claude Mythos. Den officiella motiveringen lyder ”nationella säkerhetsskäl”, men många tolkar åtgärden som ännu en hämndaktion från Hegseth sida.

Det som gjort situationen extra intressant är att påven och Anthropic inte längre kämpar mot Trumpregimen var för sig, utan nu öppet samarbetar. Detta blev tydligt när påven nyligen släppte encyklikan Magnifica Humanitas. I detta långa påvliga dokument varnar han för maktkoncentrationen hos ett fåtal bolag i Silicon Valley samt för den oreglerade AI-explosionen. Dessa fenomen hotar enligt påven människovärdet, jämlikheten, demokratin och miljön.

Vid lanseringen av encyklikan deltog Chris Olah, medgrundare till Anthropic. Den 33-årige företagsledaren hade rentav bjudits in att hålla tal vid detta historiska tillfälle, vilket signalerar en betydande närmande mellan Vatikanen och teknikindustrin.

Sedan dess har brittiska Guardian publicerat en rad artiklar med rubriker som ”Därför är jag tacksam till påven för hans encyklika om AI” och ”Tack gode Gud för påve Leo. Han är den ledare som vår värld så förtvivlat behöver”. I Sverige har påven utsetts till ”vänsterns bästa AI-kritiker” av Joel Halldorf i tidningen Flamman. I Aftonbladet har journalisten Giulia Kappelin Cingolani uttryckt sin glädje över att Vatikanen talar om migration, mänsklig värdighet och social rättvisa, där den nya högern fokuserar på nation, gränser och ordning.

Men det finns skäl att vara försiktig med denna entusiasm. Den nuvarande påven tog sitt namn efter Leo XIII, som 1891 släppte en bulla om den industriella revolutionen där han varnade för exploatering av arbetare och försvarade deras rätt att organisera sig fackligt. Men samma påve fördömde även separationen mellan kyrka och stat och kallade liberaler för att ”gå i Lucifers fotspår”. Han bekämpade det sekulära skolväsendet som växte fram under 1800-talet, särskilt för flickor. Samtidigt insåg han den strategiska vikten av att använda dåtidens moderna metoder, som massmedia, för att bekämpa den liberalism han såg som syndfull.

På liknande sätt verkar dagens påve mindre intresserad av att faktiskt bromsa den teknologiska accelerationen, och mer fokuserad på att använda den för kyrkans syften. Vatikanen har enligt Atlantic samarbetat med Silicon Valley sedan ett decennium tillbaka, särskilt med Anthropic.

Trots företagets retorik om etik och försiktighet har Anthropic som uttalat mål att öka tempot och få fler att använda AI. De bygger energislukande datacenter med finansiering från bland annat gulfstaternas diktaturer, vilket står i direkt kontrast till påståendet om miljöansvar.

Anthropics etiska grund bottnar i den så kallade effektiva altruismens filosofi. Enligt denna och den besläktade ”longtermismen” har samhället en skyldighet att skynda på AI-utvecklingen, även om det skulle leda till miljökatastrofer och mentalt förlorade generationer. Förespråkarna menar att en framtida artificiell generell intelligens kan lösa mänsklighetens alla långsiktiga problem, vilket motiverar kortsiktiga uppoffringar.

Detta väcker fundamentala frågor om vad som verkligen utgör ett etiskt alternativ i dagens teknologiska landskap. För liberaler och progressiva krafter handlar valet inte nödvändigtvis om att byta från Chat GPT till Claude, eller att okritiskt stödja påven. Istället krävs en fortsatt insisterande på att människor av kött och blod, här och nu, aldrig får offras på något altare – vare sig det är tillägnat Gud eller en slutgiltig AI-utopi.