Hundratusen äldre människor i Sverige lider redan av undernäring, medan 800 000 riskerar att drabbas inom en snar framtid. Det motsvarar omkring åtta procent av Sveriges befolkning. Siffrorna kommer från en ny rapport som Karolinska institutet har genomfört på uppdrag av Livsmedelsverket och i förlängningen regeringen, och de visar på ett omfattande problem inom den svenska äldreomsorgen.

Problemet är långtifrån nytt. I över trettio år har undernäring bland äldre diskuterats i svenska sammanhang. Socialstyrelsen har publicerat ett flertal rapporter om riskerna och gett råd om nödvändiga åtgärder. Trots detta har varken stat, kommuner eller regioner lyckats ta ett samlat grepp om frågan, som i stället blivit föremål för politisk positionering och debatt.

Konsekvenserna av undernäringen är förödande. För de äldre innebär den ett enormt lidande och leder i många fall till en förtidigt inträffad död. För kommuner och regioner handlar det om sju miljarder kronor i ökade vård- och omsorgskostnader per år. Det är alltså en fråga som har både mänskliga och ekonomiska dimensioner av betydande storlek.

Bakom problematiken finns flera förklaringar. Äldreomsorgen är den näst största kostnadsposten i kommunala budgetar, efter skola och barnomsorg. När kommuner med åldrande befolkning och sjunkande skatteintäkter inte får tillräcklig ekonomisk kompensation från regeringen, blir det avgörande var man bor när man blir gammal. I tider av ekonomisk åtstramning drabbas alla budgetposter, och äldreomsorgen är inget undantag.

Ett annat betydande problem är att aptiten minskar hos äldre människor, särskilt hos dem som lider av demenssjukdomar. När hungerkänslorna försvinner blir det svårt att äta upp den färdiga matlådan som en stressad hemtjänstpersonal levererar. Många äldre vet inte heller hur de ska använda mikrovågsugnen för att värma maten. Dessutom försvinner ofta lusten att äta när man är ensam, vilket är verkligheten för många äldre som bor kvar hemma.

Den stressade personalsituationen inom hemtjänsten förvärrar läget ytterligare. Personalen hinner sällan sitta ner i lugn och ro för att mata de personer som har svårt att svälja, inte kan föra gaffeln till munnen eller helt enkelt vägrar äta. På många äldreboenden organiseras måltiderna på ett trivsamt sätt, men politiken att äldre ska bo hemma så länge som möjligt innebär att många går miste om denna samvaro. Hemtjänstpersonalen kan i vissa fall bara ha sju minuter på sig för att värma, duka fram och diska efter maten.

Livsmedelsverket har tagit fram ett stöddokument med tio punkter för att hjälpa kommuner och regioner att sätta in rätt åtgärder i tid. Men frågan har i stället blivit föremål för politisk strid inför valet.

Äldreomsorgsminister Anna Tenje från Moderaterna har pekat på att det ofta är socialdemokratiskt styrda kommuner som skurit ner på den näringsrika kosten till äldre. Lena Hallengren, som var socialminister i den förra regeringen, anklagar å sin sida nuvarande regering för att inte ha tillskjutit nödvändiga resurser. Hon har till och med använt uttrycket att ”regeringen satt äldreomsorgen på svältkur”.

Den politiska debatten präglas av ömsesidiga anklagelser snarare än konkreta lösningar. Detta trots att problemet har diskuterats i decennier och att det finns omfattande kunskap om vad som behöver göras. Experter menar att frågan kräver betydligt mer seriositet än vad som nu visas från politiskt håll.

Ansvaret landar till sist i kommunernas knä, men utan tillräckliga ekonomiska resurser och tydliga nationella riktlinjer blir det svårt för kommunerna att hantera problemet på ett adekvat sätt. Det blir också tydligt att det spelar roll var i landet man blir gammal, vilket strider mot principen om likvärdig äldreomsorg i hela Sverige.

Även om inte alla äldre själva orkar ta sig till vallokalerna, har de anhöriga som följer utvecklingen noga. Frågan är nu vilket parti som kan erbjuda en seriös och långsiktig lösning på problemet med undernäring bland äldre, snarare än att fortsätta peka finger åt olika håll.