Ledare: Här är siffrorna som borde få Centern att hoppa av glädje

Politiska mittfältets tysta majoritet hamnar alltmer i skymundan medan de mest högljudda rösterna på ytterkant dominerar samhällsdebatten. Det konstaterar Dagens Nyheters ledarredaktion i en analys av svenskt politiskt klimat, där Centerpartiets strategi att positionera sig utanför de traditionella blocken kan vara mer i linje med väljarnas verkliga åsikter än vad många tror.

Elisabeth Thand Ringqvist, Centerledaren, lyfte fram ett intressant fenomen i sitt Almedalstal som fortsätter att väcka eftertanke. Hon pekade på den tydliga klyftan mellan det upphetsade tonläget i sociala medier och den mer pragmatiska diskussionen vid svenska köksbord. Hennes slutsats var enkel men tankeväckande: på nätet styr ytterkanterna, men hemma vid köksborden är rimlighet det nya radikala.

Resonemanget är långt ifrån grundlöst. Siffror från Indikator Opinions sammanställning ger en tydlig bild av det politiska landskapet bland svenska väljare. Bland dem som uppger att de är ganska intresserade av politik – vilket omfattar nästan hälften av väljarkåren – placerar sig hela 70 procent ideologiskt i mitten eller måttligt åt något håll. Endast 15 procent återfinns på respektive flank, det vill säga klart till höger eller klart till vänster.

Bilden förstärks ytterligare när man tittar på gruppen som är mindre politiskt engagerad. Bland de drygt 30 procent som säger sig vara inte särskilt intresserade av politik har flankerna krympt ännu mer och samlar tillsammans bara 20 procent av väljarna.

Men bland de mest politiskt intresserade ser situationen radikalt annorlunda ut. I denna mindre grupp, som utgör omkring 15 procent av väljarna, har ytterkanterna växt markant. Här är 24 procent klart till vänster och 22 procent klart till höger. Den breda mitten har således krympt avsevärt bland de mest engagerade.

Detta skapar en märklig paradox i den svenska demokratin. De mest högljudda rösterna, som ofta hörs tydligast i den offentliga debatten och på sociala medier, representerar en betydligt mer polariserad verklighet än den som finns hos den stora majoriteten väljare. Dessa 80 procent som kanske inte syns lika mycket på nätet men vars röster är precis lika mycket värda vid valdags kommer kan ha en helt annan syn på politiken.

Mot denna bakgrund framstår Centerpartiets strategiska beslut i en ny dager. Partiets vägran att acceptera att det bara skulle finnas två regeringsalternativ – där Sverigedemokraterna ingår i det ena och Vänsterpartiet i det andra – ligger väl i linje med många väljares faktiska politiska hemvist i mitten av det politiska spektret.

Detta syns tydligt i DN/Ipsos senaste mätning. Där hamnade Centerpartiet på tredje plats när man lägger ihop vilka partier väljarna på allvar överväger att rösta på och vilka de kan tänka sig att rösta på. Endast Moderaterna och Socialdemokraterna låg före. Omvänt är Centerpartiet det parti som minst andel väljare helt utesluter, bortsett från just Moderaterna och Socialdemokraterna.

Dessa siffror är särskilt värda att uppmärksamma i en tid när det politiska etablissemanget och medierna ofta försöker pressa in alla partier i ett av två tydligt avgränsade lag med en klar lutning åt höger respektive vänster. Problemet med en sådan förenklad uppdelning är att den leder till att politiken avgörs långt ute på kanterna i stället för i den breda mitten där majoriteten av väljarna befinner sig.

Det handlar inte om att de flesta vanliga väljare tycker att en polariserad politik är bra eller önskvärd. Tvärtom verkar den tysta majoriteten föredra pragmatiska lösningar framför ideologiska extremer. Men det är de mest högljudda som får gehör, ofta på bekostnad av den rimlighetens politik som efterfrågas vid köksborden.

Frågan är hur länge svensk politik kan fortsätta att domineras av de mest extrema rösterna när den stora majoriteten väljare efterfrågar något helt annat. I takt med att sociala medier fortsätter att forma den politiska debatten riskerar klyftan mellan det offentliga samtalet och medborgarnas verkliga åsikter att växa. För demokratin är det en utveckling värd att ta på allvar.