Ledare: Jorden vi ärvde och skogen den gröna – snart finns den inte mer

Det svenska naturskogarna försvinner i alarmerande takt

Om bara 25 år kan all svensk naturskog vara utplånad. Varje dag försvinner cirka 100 fotbollsplaner gammelskog som aldrig tidigare kalhuggits, enligt en rapport från Skogsstyrelsen som publicerades i mars. Situationen har förvärrats dramatiskt på kort tid – för bara två år sedan avverkades omkring 6000 hektar naturskog årligen, men nu har siffran stigit till 26 000 hektar per år.

Medan många svenskar reagerar starkt på avverkningen av regnskogarna i Amazonas, pågår en liknande miljökatastrof på hemmaplan. Trots detta planerar regeringen åtgärder som ytterligare kan påskynda avverkningstakten.

I dagsläget måste skogsägare anmäla till Skogsstyrelsen om de vill avverka skog, så att myndigheten kan kontrollera att viktiga naturvärden bevaras. Väntetiden mellan anmälan och automatiskt tillstånd för avverkning är för närvarande sex veckor. Regeringens förslag innebär att denna period halveras till tre veckor.

Det finns dock redan stora problem med tillsynen. Skogsstyrelsen hinner endast granska omkring två procent av alla avverkningsanmälningar som kommer in. Detta har lett till att även så kallade nyckelbiotoper, områden med särskilt höga naturvärden och utrotningshotade arter, avverkas i hög takt. Enligt en granskning från Sveriges Radio försvinner cirka 300 hektar sådan särskilt värdefull skog varje år.

Bevarandet av naturskogen är inte endast en fråga om biologisk mångfald, även om detta i sig är oerhört viktigt. Omkring 1400 rödlistade arter hotas redan av den pågående skogsavverkningen. Men naturskogen spelar också en avgörande roll för Sveriges möjligheter att uppfylla sina klimatåtaganden.

En ny forskningsstudie från mars visade att skillnaden i koldioxidlagring mellan orörd naturskog och produktionsskog – där träden planteras i raka rader för att senare avverkas – är betydligt större än vad man tidigare trott. Gapet kan vara upp till åtta gånger större än tidigare uppskattningar.

Även om Sverige fortfarande uppfattas som ett skogsland har omvandlingen från naturskog till produktionsskog bidragit mer till växthuseffekten än hela Sveriges samlade fossila utsläpp sedan 1834. Detta är en anmärkningsvärd insikt som borde påverka vår skogspolitik.

Det är viktigt att påpeka att skogsbruk i sig inte är fel. Trä är en förnybar resurs som kan ersätta mer klimatskadande material i allt från husbyggnation till textilier, och här kan svensk skogsindustri spela en viktig global roll i omställningen till ett mer hållbart samhälle.

Men det finns en avgörande balans att ta hänsyn till. Redan idag utgörs 80 procent av den svenska skogsarealen av produktionsskog. Att då avverka den återstående naturskogen, med dess unika ekosystem och värdefulla kolsänkor, framstår som både kortsiktigt och oansvarigt ur både miljö- och klimatperspektiv.

Trots den vetenskapliga evidensen som talar för att skydda de kvarvarande naturskogarna, tycks politiska beslut ofta påverkas av starka kopplingar mellan beslutsfattare, skogsnäringen och dess lobbyorganisationer. Det förekommer vad som beskrivs som ”svängdörrar” mellan dessa aktörer, och statliga utredningar bemannas ofta av näringsföreträdare snarare än oberoende forskare.

Detta maktförhållande gör att vetenskapliga fakta om klimateffekter och biologisk mångfald riskerar att ignoreras. Magnus Berg, näringspolitisk chef på Skogsindustrierna, har exempelvis uttryckt att ”klimatnyttan med att skogen ska stå och suga upp fossilt kol, den tycker jag är begränsad” – ett uttalande som står i stark kontrast till forskningens slutsatser.

Att förvalta jordens resurser för kommande generationer borde vara en självklar prioritet oavsett politisk hemvist. Men i den rådande politiska miljön tycks ekonomiska intressen ofta väga tyngre än långsiktig hållbarhet, och naturskogen fortsätter att försvinna i en alarmerande takt.