Ledare: Lilian Sjölund: Det anstår inte ministern för civilt försvar att föra krig mot en enskild journalist

Carl-Oscar Bohlin (M), Sveriges minister för civilt försvar, har hamnat i blåsväder efter att ha riktat skarp kritik mot en enskild journalist på sociala medier. Händelsen har väckt frågor om en ministers roll i förhållande till mediernas självständighet, särskilt mot bakgrund av Bohlins tunga ansvarsområde för Sveriges krishantering.

Som minister för civilt försvar under Försvarsdepartementet bär Bohlin ett omfattande ansvar. Hans portfölj handlar ytterst om att bygga upp och stärka samhällets motståndskraft så att sjukvård, infrastruktur och energiförsörjning kan fungera även under kris eller krig. Det är en position som kräver stor omdömesförmåga och förståelse för demokratins grundpelare.

Den 10 juni publicerade Bohlin ett inlägg på plattformen X där han riktade kritik mot Aftonbladets reporter Lisa Röstlund. I inlägget skrev ministern att Röstlund hade skrivit ”urskuldande” om Rebellmammorna, som är en del av aktivistnätverket Extinction Rebellion, på både DN och Aftonbladet under flera års tid. Bohlin menade att det fanns en intressekonflikt eftersom Rebellmammorna har en insamling där intäkterna går till att köpa in och dela ut Röstlunds bok. Han illustrerade sitt inlägg med en handslagsemoji, vilket tolkades som en antydan om otillbörlig påverkan.

Kritiken kommer efter att Röstlund genomfört en granskning som innehöll en uppmärksammad detalj – att en wallraffande ”volontär” obehindrat kunde röra sig i statsminister Ulf Kristerssons privata bostad utan att någon ur statsministerns personskydd syntes till. Detta säkerhetsbrott väckte naturligt nog stor uppmärksomhet i medierna.

Det anmärkningsvärda i sammanhanget är att Bohlin, trots sitt ansvar för landets civila försvar, valde att fokusera på att misstänkliggöra journalisten snarare än att ta ställning till de säkerhetsproblem som granskningen avslöjade. Hans reaktion tycks ha varit driven av tidigare meningsskiljaktigheter med samma reporter.

Tidigare har Röstlund intervjuat en FN-rapportör som hävdade att Bohlin kunde ha gjort sig skyldig till överträdelse av Århuskonventionen i samband med att en klimataktivist avskedades. Ministern ska då ha anklagats för att ha lagt sig i anställningen, något han avfärdade som ”löst tyckande”. Detta tycks ha skapat en spänning mellan ministern och journalisten.

Fria och oberoende medier utgör en av demokratins viktigaste hörnstenar. I en kris- eller krigssituation, när desinformation florerar och samhällets normala rutiner kan vara ur spel, blir behovet av tillförlitlig journalistik ännu mer kritiskt. Det brukar sägas att sanningen är krigets första offer, och då måste medborgarna kunna lita på att de får tillförlitlig information från oberoende medier.

Som det formuleras på Krisinformation.se är det en viktig demokratisk princip att medierna är självständiga från statsmakten och själva avgör vad de vill publicera, även under en kris. Detta är inte bara en högtravande demokratisk princip utan en konkret nödvändighet för samhällets funktionalitet i kristider.

Bohlins agerande väcker därför principiella frågor. Ingen har påstått att Röstlunds granskning innehåller faktafel, vilket hade varit en legitim grund för kritik. Journalister kan göra misstag, och då ska det rättas. Men i avsaknad av saklig kritik framstår ministerns angrepp som ett försök att underminera journalistens trovärdighet genom att ifrågasätta hennes motiv.

Särskilt problematiskt blir detta när det kommer från en minister med ansvar för civilt försvar. Om en sådan högt uppsatt politiker systematiskt underminerar seriösa mediers trovärdighet i fredstid, vilka konsekvenser får det för befolkningens förtroende för journalistiken när krisen eller kriget verkligen kommer?

Bohlin har drygt 63 000 följare på X, vilket ger hans uttalanden betydande räckvidd. När en minister använder denna plattform för att personangripa en enskild journalist, utan att kunna peka på konkreta sakfel, riskerar det att skapa en farlig precedens. Det handlar inte om att politiker ska vara förhindrade att kritisera medierna, men kritiken måste vara saklig och förhålla sig till innehållet, inte journalistens person eller påstådda motiv.

I en tid när Sverige bygger upp sitt civila försvar och förbereder samhället för potentiella kriser är förtroendet för institutioner centralt. Att en minister för civilt försvar väljer att föra något som kan beskrivas som ett krig mot en enskild journalist framstår därför som särskilt olämpligt. Det skapar onödiga sprickor i förtroendet mellan medborgare, medier och myndigheter, just när samhället behöver stå enat.