Ledare: Mer okej för IOK att döda idrottare än att hylla dem som dödats

Internationella olympiska kommittén har väckt omfattande kritik efter beslutet att på nytt välkomna ryska idrottare till internationella tävlingar, trots att Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina fortsätter oförminskad. Beslutet kommer mitt under en period då Kiev utsätts för de värsta attackerna sedan invasionens början, och när civila förluster har nått rekordnivåer.

I maj i år rapporterades de högsta antalet civila ukrainska dödsfall sedan 2022, då kriget inleddes. Samtidigt meddelade IOK att Ryssland åter ska inkluderas i den olympiska gemenskapen. Beslutet har väckt starka reaktioner och beskrivits som ett häpnadsväckande exempel på dålig timing och bristande moraliskt omdöme.

Efter den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022 beslutade både IOK och andra stora idrottsorganisationer, inklusive fotbollens världsförbund Fifa, att stänga av Ryssland från deltagande i internationella tävlingar. Beslutet var en del av en bredare internationell reaktion mot Rysslands militära aggression.

Ingenting har förändrats i sak sedan dessa ursprungliga beslut fattades. Ryssland ockuperar fortfarande stora delar av Ukraina och fortsätter att genomföra omfattande militära operationer mot civila mål. Dessutom har Ryssland inte återlämnat de tiotusentals ukrainska barn som enligt internationella rapporter har kidnappats och förts till Ryssland, en handling som internationella brottmålsdomstolen betecknar som krigsbrott.

Trots denna oförändrade situation har IOK nu beslutat att normalisera relationerna med rysk idrott. Beslutet innebär en markant förändring jämfört med tidigare policy. Under de senaste åren har ryska idrottare kunnat tävla under neutral flagg, men endast under förutsättning att de inte tagit aktiv ställning för kriget. Det nya beslutet innebär att ryska atleter ska välkomnas ”oavsett politiska ställningstaganden”, vilket i praktiken innebär att även krigshetsare och Putin-propagandister får delta i internationella tävlingar.

Beslutet representerar en fortsättning på en problematisk trend inom internationell idrott. Genom historien har stora idrottsorganisationer upprepade gånger använt argumentet att ”sport inte hör ihop med politik” för att rättfärdiga samarbete med auktoritära regimer och för att förminska omfattande övergrepp. Från de olympiska spelen i Berlin 1936, där nazistregimen fick en internationell propagandaplattform, till fotbolls-VM i Qatar 2022, har idrottens ledare visat en anmärkningsvärd förmåga att blunda för mänskliga rättigheter när det passar deras intressen.

Korruptionsskandaler har under årtionden skakat de stora idrottsorganisationerna. Den senaste i raden är Fifas kontroversiella avsteg från sina egna grundläggande regler för att gynna Donald Trumps USA i samband med VM-arrangemang.

Signalerna om IOK:s nya riktning kunde skönjas redan under olympiska vinterspelen i Cortina tidigare i år. Den ukrainske skeletonåkaren Vladyslav Heraskevytj diskvalificerades för att han använde en hjälm dekorerad med bilder på ukrainska idrottare som dödats under kriget. IOK hävdade att hjälmen stred mot den olympiska stadgan, som föreskriver att idrotten ska hållas fri från politik.

Detta beslut skapade en bisarr situation där det att hedra dödade kollegor betraktades som ett politiskt ställningstagande, medan själva krigföringen som dödat dem uppenbarligen inte ansågs vara ett problem. Med det nya beslutet cementerar IOK nu denna hållning: det är mindre politiskt, och därmed mer acceptabelt, att skicka missiler mot idrottare än att hylla dem som dött i attackerna.

Principen att idrottare från hela världen ska kunna tävla på lika villkor, oavsett deras regimers handlingar, har visst fog för sig. Sporten kan ses som en arena där konflikter utkämpas utan verkliga människoliv på spel, där segrar och förluster mäts i sekunder och poäng snarare än i döda och sårade. Enskilda ryska atleter bär heller inte personligt ansvar för Vladimir Putins militära beslut, lika lite som kinesiska idrottare ansvarar för övergreppen mot uigurer.

Men IOK:s nuvarande beslut går långt bortom denna princip genom att explicit välkomna även de som aktivt propagerar för kriget. Detta skapar en situation där internationell idrott inte bara blundar för politisk verklighet utan aktivt belönar krigspropaganda genom att ge den en plattform på världsscenen.

Beslutet understryker återigen den klyfta som finns mellan idrottens höga ideal om internationell förbrödring och fred, och den praktiska verklighet där ekonomiska intressen och politisk opportunism ofta får styra.