Ledare: Putin verkar nervös – han har starka skäl att vara det

Putins ökande censur avslöjar rädsla för motgångar i Ukraina

Det började med att ryska myndigheter omedelbart angrep krigsmotståndare och deras böcker. Trots att konflikten i Ukraina officiellt endast kallades en ”specialoperation”, infördes krigscensur. Hösten 2023 utökades kontrollen i samband med införandet av nya anti-hbtq-lagar, och under våren 2024 har censuren intensifierats ytterligare.

Förra veckan meddelade ryska myndigheter att de ska ”inspektera” den 78-årige barnboksförfattaren Grigoriy Osters populära verk, som enligt uppgifter i Financial Times anses uppmuntra till ”självständigt tänkande”. Detta visar att president Vladimir Putin känner sig alltmer hotad – och med god anledning.

Kriget i Ukraina går inte som planerat för Ryssland. Enligt det ansedda Institute for the Study of War kontrollerade Ryssland 27 procent av ukrainskt territorium i mars 2022. Efter Ukrainas framgångsrika motoffensiv samma sommar hade andelen sjunkit till cirka 19 procent. Idag kontrollerar Ryssland endast 19,4 procent, en minimal ökning trots tre års stridigheter.

De mänskliga förlusterna är enorma. Ryska styrkor har förlorat närmare 1,2 miljoner soldater genom dödsfall och allvarliga skador. Tempot i frontens ”köttkvarn” har accelererat markant under 2024, men utan några betydande territoriella vinster. De senaste månaderna har Ukraina faktiskt gjort nettovinster på slagfältet, och inget tyder på att Ryssland närmar sig militär framgång.

Samtidigt tornar problemen upp sig på hemmaplan för Kreml. Den ryska ekonomin fick visserligen en tillfällig skjuts när nya vapenfabriker byggdes, men produktionen och användningen av vapen genererar varken ökat välstånd eller produktivitet.

Svenska militära underrättelsetjänsten (Must) konstaterade nyligen att den ryska ekonomiska modellen är fundamentalt bristfällig. Den präglas av arbetskraftsbrist, inflation, höga räntor och växande budgetunderskott. Must bedömer att konflikten i Mellanöstern har gett Ryssland ett visst ekonomiskt andrum genom högre oljepriser, men dessa måste bibehållas på dagens höga nivåer under minst ett år för att statens finanser ska återfå balansen.

Dessutom har ryska mobiltelefonnät och internetuppkopplingar periodvis legat nere de senaste månaderna, även i storstäder som Moskva och Sankt Petersburg. Officiellt skyller myndigheterna på avancerade ukrainska cyberattacker, men det kan också vara ett tecken på utökad statlig censur. Oavsett orsak är det uppenbart att den ryska befolkningen, särskilt yngre generationer, reagerar negativt på dessa störningar.

Hur säker kan Putin känna sig under dessa omständigheter? Oberoende opinionsundersökningar är naturligtvis omöjliga att genomföra i dagens Ryssland, men statligt godkända mätningar visar att förtroendet för presidenten nu ligger på 65 procent – en märkbar minskning från de cirka 75 procent som rapporterats under större delen av kriget. Även om de exakta siffrorna bör tas med en nypa salt, kan den officiellt erkända nedgången ses som en signal till befolkningen att myndigheterna är medvetna om det växande missnöjet.

En ljuspunkt för Ukraina kom förra veckan när EU äntligen godkände sitt omfattande lån till landet. Detta säkerställer att Kiev har de ekonomiska resurser som krävs för att hålla stånd åtminstone under det kommande året.

Samtidigt har Kremls närmaste allierade inom EU, Ungerns premiärminister Viktor Orbán, förlorat inflytande i frågan. Europa visar allt tydligare att man inte längre väntar på USA:s agerande utan agerar självständigt för att stödja Ukraina.

Dessa utvecklingar bidrar till att den ryske ledaren blir alltmer nervös. Om Europa fortsätter att tillhandahålla ekonomiskt och militärt stöd till Ukraina med ett långsiktigt åtagande, snarare än kortsiktiga insatser, kommer Putins oro sannolikt att intensifieras ytterligare – och därmed också den interna repressionen.