Susanne Nyström: Så blev snabb vård en lönsam affär – snart kan allt förändras för nätläkarbolagen

#

Nätläkarbolagen står inför skarpt läge när regelverken stramas åt efter kritiserad verksamhet. Sveriges kommuner och regioner har beslutat att begränsa vilka digitala läkarbesök som får faktureras, ett direkt resultat av Sveriges Radios granskning som avslöjat flera problematiska aspekter i branschen.

Granskningen visade att många patienter som söker vård digitalt endast har lättare besvär som egentligen inte kräver medicinsk bedömning. Den påvisade också att snabbhet ofta prioriteras framför kvalitet i dessa digitala vårdmöten, något som väckt stark kritik från flera håll.

Sommaren kommer sannolikt medföra ytterligare åtstramningar när regeringens utredare presenterar sin rapport. Frågan om nätläkarbolagens framtid kan mycket väl bli en central valfråga, eftersom hanteringen av gemensamma resurser har upprört politiska partier över hela spektrumet.

Det grundläggande problemet handlar om förvaltningen av skattemedel. Välfärdsföretag som finansieras av offentliga medel kan inte söka kryphål i regelverken. Istället bör de ständigt reflektera över hur deras verksamhet ger bäst valuta för skattebetalarnas pengar, i enlighet med beslutsfattarnas intentioner.

När företag inte följer dessa intentioner skadar de inte bara sitt eget rykte utan hela branschens anseende. Konsekvensen blir oundvikligen striktare kontroller, hårdare regleringar och i värsta fall förbud – något som nätläkarbolagen nu får erfara.

Även om det offentliga bör reglera med måtta och undvika överdriven detaljstyrning, fungerar detta förhållningssätt endast om välfärdsbolagen samtidigt uppvisar hög etisk standard. De måste avstå från att utnyttja systemet eller endast välja de mest lönsamma tjänsterna – att ”plocka russinen ur kakan”, som det ofta uttrycks.

När fakturering sker för tveksamma läkarbesök, som när en förkyld ung person som egentligen bara behöver vila får träffa läkare, tvingas myndigheterna strama åt regelverken och öka detaljstyrningen. Detta skapar ofrånkomligen mer stelbenta system med mindre flexibilitet, vilket hämmar innovation och utveckling inom vårdsektorn.

Det är dock värt att notera att varningssignalerna kring överdebitering har varit tydliga under lång tid. Ingen aktör inom vårdbranschen kan rimligen hävda att de inte förstod vilka konsekvenser detta skulle få. Branschen har haft möjlighet att självreglera och skärpa sina rutiner, men tillräckliga förbättringar har uppenbarligen uteblivit.

Situationen illustrerar en bredare problematik inom privatiserad välfärd i Sverige. När vinstdrivande företag tar över tidigare offentligt drivna tjänster krävs en tydlig balans mellan frihet att bedriva verksamheten effektivt och ansvar att förvalta offentliga medel korrekt.

Den digitala vården har potential att revolutionera tillgängligheten och effektiviteten inom sjukvården, särskilt i glesbygdsområden där fysiska vårdbesök kan vara svårtillgängliga. Men denna potential riskerar att gå förlorad om affärsmodellerna bygger på att maximera antalet patientkontakter oavsett medicinsk relevans.

För nätläkarbolagen står nu mycket på spel. De kommande regelförändringarna kan antingen leda till en mer balanserad och hållbar digital vårdsektor, eller drastiskt begränsa denna relativt nya vårdform. Mycket beror på hur bolagen själva väljer att agera i den pågående debatten och huruvida de kan visa att de tar sitt samhällsansvar på allvar.

Oavsett utgång står det klart att relationen mellan offentlig finansiering och privat utförande av välfärdstjänster förblir en av de mest komplexa och politiskt laddade frågorna i svensk samhällsdebatt.