Ledare: S har misslyckats i Stockholm – men M:s lösning är som att sluta ta medicin för att sjukdomen förvärrats

I Stockholm har bostadsbristen blivit ett allt större problem, och det ambitiösa målet om 140 000 nya bostäder mellan 2010 och 2035 blir allt svårare att uppnå. Socialdemokraterna i Stockholms stad har inte lyckats hålla den byggtakt som behövs, ett faktum som skapar spänningar i stadens politiska landskap.

Oppositionsborgarrådet Christopher Fjellner (M) har nyligen kommit med ett oväntat utspel. Istället för att kritisera den långsamma byggtakten vill Moderaterna sänka byggambitionerna. Fjellners argument bygger på att förutsättningarna har förändrats sedan målen sattes: ”När målen sattes var det en helt annan ekonomi och demografi. Då flyttade det in två SL-bussar om dagen, men i dag går flyttlasset åt andra hållet,” förklarade han för SVT.

Men att sluta bygga för att folk lämnar Stockholm kan liknas vid att sluta ta medicin för att sjukdomen blir värre. Frågan är varför människor väljer att lämna huvudstaden.

En undersökning från Byggföretagen och bolaget Einar Mattsson ger tydliga indikationer. Hela 40 procent av stockholmarna överväger att lämna regionen på grund av bostadssituationen. Bland unga vuxna under 35 år har var tredje behövt avstå från att söka eller acceptera ett jobb på grund av bostadsbristen. Förtroendet för hyresmarknaden är lågt – sju av tio stockholmare uttrycker missnöje, vilket inte är förvånande med tanke på att kötiden för en hyresrätt i Stockholm kan vara upp till tio år.

Problemet påverkar även näringslivet. Fyra av tio företag i Stockholms län uppger att bostadssituationen försvårar deras rekryteringsmöjligheter. Detta är oroande eftersom Stockholms tillväxt är avgörande för hela Sveriges ekonomiska utveckling.

Istället för att sänka ambitionerna borde fokus ligga på att öka byggandet genom olika åtgärder. Både Moderaternas prioritering av småhus och större bostadsrätter för familjer och Socialdemokraternas betoning på hyresrätter och blandad bebyggelse behövs för att skapa en balanserad bostadsmarknad. Dessa visioner borde inte stå i motsats till varandra utan kunna integreras i en gemensam strategi för ett växande Stockholm.

För att vända den negativa trenden krävs kompromisser från båda politiska läger. Moderaterna skulle behöva överge sitt motstånd mot vissa typer av byggande och sluta med det som kritiker kallar ”skrämselpropaganda” om ”blandad befolkning”. Socialdemokraterna, å sin sida, skulle behöva ompröva sitt ideologiska motstånd mot fri hyressättning.

Det finns flera åtgärder som skulle kunna genomföras för att förbättra situationen. Byggregler skulle kunna förenklas och investeringsstöd införas. En gradvis avtrappning av ränteavdraget och ett separat system med billigare hyresrätter för de mest behövande är andra förslag som diskuteras. En sådan bred reformagenda skulle kräva samarbete över blockgränserna, men skulle sannolikt få stöd bland stockholmarna – sju av tio invånare vill att det byggs mer i länet.

Tiden för handling är nu. Om Stockholm inte kan erbjuda rimliga boendemöjligheter kommer allt fler invånare att söka sig till andra städer, vilket skulle försvaga hela regionens konkurrenskraft och tillväxtpotential. Bostadskrisen är inte bara ett problem för de som har svårt att hitta bostad – den är ett hot mot Stockholms och därmed hela Sveriges framtida ekonomiska utveckling.

De politiska partierna behöver sätta ideologiska skiljelinjer åt sidan och fokusera på pragmatiska lösningar som kan öka byggandet. Annars riskerar huvudstaden att förlora sin attraktionskraft för både invånare och företag, något som skulle få långtgående konsekvenser för hela landet. Stockholm behöver en ny vision för bostadsbyggande – en vision som sätter människors behov före politisk prestige.