Ledare: Så här ser det ut när en 79-årig pojke lajvar kung över världen

Trumps ”Fredsråd” – en maktdemonstration utan internationellt stöd

I en tid präglad av växande global oro har USA:s president Donald Trump lanserat vad han kallar ett ”Fredsråd”. Initiativet, som marknadsförts som en internationell samarbetsplattform, har dock mötts med omfattande skepsis från demokratiska länder världen över.

Medan ledare från auktoritärt styrda länder som Saudiarabien, Egypten och Vietnam har tackat ja till deltagande, har EU:s stats- och regeringschefer nästan enhälligt avböjt. De enda undantagen från EU är Ungerns Viktor Orbán och Bulgariens avgående premiärminister, vars accepterande beskrivs som oklart motiverat.

Europeiska ledare uttrycker djup oro över att rådet kan underminera Förenta Nationernas auktoritet och legitimitet. Norge har särskilt påpekat att initiativet står i konflikt med folkrätten och till och med USA:s egen konstitution.

Särskilt anmärkningsvärt är frånvaron av palestinska representanter i ett råd som ursprungligen framställdes som ett verktyg för att hantera situationen i Gaza. Detta faktum har ytterligare förstärkt misstron mot projektet bland internationella bedömare.

Storbritanniens utrikesminister Yvette Cooper har deklarerat att landet inte kan delta om Vladimir Putin gör det. Den ryske presidenten uppges ha accepterat inbjudan, men med det kontroversiella kravet att hans inträdesavgift ska betalas med medel som frysts i Belgien till följd av Rysslands invasion av Ukraina.

Kritiken mot Trumps projekt är mångfacetterad, men den grundläggande invändningen är att det representerar ett tydligt försök att kringgå FN:s säkerhetsråd och etablerade internationella strukturer.

Utöver de formella diplomatiska invändningarna framstår rådets utformning som problematisk ur ett demokratiskt perspektiv. Enligt de stadgar som presenterats ska Trump själv inte bara vara permanent ordförande utan också ha vetorätt över samtliga beslut – en maktkoncentration som står i stark kontrast till multilaterala samarbetsprinciper.

För att säkra en permanent plats i rådet krävs dessutom en avgift på en miljard dollar, ett krav som ytterligare befäster uppfattningen att detta handlar mer om personlig prestige än om internationell fred och säkerhet.

Initiativet har tagits fram i Trumps innersta krets, med involvering av hans personliga sändebud Steve Witkoff och svärsonen Jared Kushner. Det presenterades med stor pompa vid World Economic Forum i Davos, där förväntningen enligt kritiker var att deltagarna skulle visa odelad lojalitet mot Trump.

Avböjanden från flera demokratiska länder har resulterat i vad som tolkas som repressalier. Efter att Frankrikes president Emmanuel Macron tackat nej har Trump hotat med tullar på franska viner och champagne. Witkoff har dessutom beskrivit Sveriges beslut att avstå från deltagande som ”dåligt”, medan Kanadas Mark Carney fick sin inbjudan indragen efter ett kritiskt anförande.

Trots dessa påtryckningar tvekar många europeiska huvudstäder att delta. Frågan som ställs är om kostnaderna för att stå utanför är högre än fördelarna med att delta i vad som beskrivs som en ”underdånig charad”.

Kritiker är övertygade om att rådet inte kommer att åstadkomma något av substans och hävdar bestämt att demokratiska länder bör avstå från deltagande – även om det skulle resultera i ekonomiska motåtgärder från USA:s sida.

I en värld där demokratiska principer och multilateralt samarbete står under ökande tryck, framstår Trumps fredsråd som ett symptom på en oroande utveckling snarare än en lösning på globala utmaningar.