Ledare: SD:s röstkupp är inget oskyldigt bus – det här är vad som står på spel

#

Politikens spelregler undermineras när praxis bryts i riksdagen

Sedan länge har en outtalad överenskommelse präglat arbetet i Sveriges riksdag. Oppositionen har traditionellt underlättat för den sittande majoriteten att regera, medan majoriteten i sin tur visat återhållsamhet med att utnyttja sin maktposition fullt ut. Detta ömsesidiga hänsynstagande har byggt på insikten om att rollerna kan växla efter nästa val.

I detta sammanhang har kvittningssystemet spelat en avgörande roll. Systemet är särskilt viktigt eftersom svenska regeringar ofta vilar på knappa majoriteter i riksdagen. Om bara ett fåtal ledamöter från regeringskoalitionen är frånvarande kan majoritetsförhållandena ändras. Kvittningssystemet innebär att oppositionen frivilligt låter lika många av sina ledamöter avstå från att rösta, vilket möjliggör för riksdagsledamöter att vara sjuka, genomföra studieresor eller besöka sina valkretsar utan att riskera regeringens majoritet.

Men förra veckan bröts denna praxis när Sverigedemokraterna lät två utkvittade ledamöter delta i en omröstning. Denna handling har underminerat den grundläggande tillit mellan partierna som är nödvändig för att informella överenskommelser ska fungera. När hederskodexen bryts och kortsiktiga fördelar prioriteras framför det gemensamma bästa, drabbas inte bara enskilda ledamöter utan ytterst hela det demokratiska systemet.

Detta är inte första gången vi ser att etablerad praxis inom svensk politik undermineras. Länge var det självklart att riksdagsledamöter endast röstade på det budgetförslag som det egna partiet lagt, och att statsbudgeten behandlades som en helhet. Denna princip övergavs när oppositionspartier började samarbeta för att bryta ut enskilda budgetposter, vilket avsevärt har försvårat för minoritetsregeringar att genomföra sin ekonomiska politik.

Den kortsiktiga tillfredsställelsen i att sätta käppar i hjulet för politiska motståndare kan snabbt förvandlas till en pyrrhusseger. När man underminerar institutionella spelregler riskerar man att skapa ett system där ingen längre kan regera effektivt, oavsett politisk färg.

Även den sittande majoriteten har ett ansvar att upprätthålla demokratiska normer. Tidöpartierna har valt att frångå praxis genom att ensidigt ändra reglerna för partifinansiering, specifikt gällande partipolitiska lotterier – ett beslut som särskilt drabbar Socialdemokraterna ekonomiskt. I stället för att göra breda överenskommelser kring demokratins grundläggande spelregler har man valt en väg som riskerar att fördjupa polariseringen.

Naturligtvis kan man ha olika åsikter om de specifika förslagen kring partifinansiering, kvittningssystemets utformning eller budgetprinciperna. Men när etablerade normer och praxis systematiskt bryts ner urholkas det förtroende som är nödvändigt för ett fungerande demokratiskt system.

När tillit ersätts med taktiska manövrar och kortsiktig vinst prioriteras framför långsiktig stabilitet, blir alla förlorare. Det skadar inte bara den politiska kulturen utan försvårar också möjligheten att bedriva en konsekvent politik för landets bästa.

I ett polariserat politiskt landskap är det viktigare än någonsin att värna om de principer och överenskommelser som möjliggör ett demokratiskt samtal och effektivt beslutsfattande. När dessa principer offras för kortsiktiga politiska vinster är det inte bara nuvarande politiker som förlorar – det är ett pris som hela samhället tvingas betala, både nu och i framtiden.