Kremls talesperson Dimitri Peskov försökte för några veckor sedan lugna missnöjda ryska medborgare som reagerat på ukrainska attacker mot oljeraffinaderier och flygplatser. Hans råd var tydligt: ignorera drönarna och rikta i stället uppmärksamheten mot ”filmer från städer runt omkring i Ukraina”.

Distraktionstaktiken var påfallande genomskinlig. I stället för att tillåta ilska över dygnslånga bensinköer – en frustration som riskerar att riktas mot den politiska ledning vars anfallskrig mot grannlandet orsakat bränslebristen – uppmanades ryssarna att känna tillfredsställelse över bomber som träffar ukrainska bostadshus.

De ryska attackerna har varit omfattande. Under den senaste veckan har Kiev utsatts för de värsta attackerna sedan det fullskaliga kriget inleddes i februari 2022. Under en enda natt sände Ryssland iväg 74 missiler och 496 långdistansdrönare mot den ukrainska huvudstaden. De projektiler som nådde sina mål träffade bostadshus, hotell och bland annat en lokal tillhörande Röda korset. Hittills har minst 30 personer mist livet och ett hundratal skadats i attackerna.

Detta är förvisso ingen ny taktik i Rysslands krigföring. Att använda långdistansmissiler mot sovande civila och hjälporganisationer i en stad som de egna styrkorna misslyckats med att erövra i snart fyra och ett halvt år vittnar knappast om militär styrka. Ändå har detta blivit den ryska militärens standardförfarande genom hela konflikten.

Den ryska taktiken skapar dock en skarp kontrast mot det ukrainska tillvägagångssättet. Ukraina har konsekvent och envist endast riktat sina attacker mot legitima militära mål. Ett illustrativt exempel inträffade i juni, när Andrew Tate – influencern som är åtalad för våldtäkt och trafficking – deltog i Kremls ekonomiska forum. Han passade då på att posera som rysk soldat, köra stridsvagn och skjuta maskingevär. Många uppmanade då den ukrainska militären att använda sina drönare mot honom. Svaret från ukrainsk sida var tydligt: ”Att någon är en skitstövel gör honom inte till ett legitimt militärt mål.”

Trots Ukrainas selektiva målval drabbas civila ändå indirekt av kriget. När Krim nu blir alltmer isolerat och ukrainska medeldistansdrönare upprepade gånger slår ut både elnät och bränsledepåer, har livet för befolkningen på halvön blivit allt svårare. Nyligen kunde man observera en flera mil lång bilkö med människor som försökte lämna området.

Ukraina förtjänar inga särskilda hyllningar för att landet följer krigets internationella lagar och därmed inte attackerat de flyende civilpersonerna. Men man kan jämföra med den ryska attacken mot en bilkonvoj utanför Zaporizjzja 2022, då missiler riktades mot civila som stod i kö för att hämta upp flyende släktingar. Kontrasten blir särskilt tydlig när man reflekterar över hur Kreml skulle ha agerat om det varit ukrainare som nu stod stilla i timmar för att försöka fly kriget.

De senaste attackerna mot Kiev understryker den eskalerande våldsspiralen i konflikten. Samtidigt som Ryssland intensifierar sina attacker mot civila mål i ukrainska städer, fortsätter Ukraina att följa internationell krigsrätt genom att begränsa sina operationer till militära och infrastrukturella mål som direkt stödjer den ryska krigsmaskinen.

Situationen på Krim illustrerar också krigets förändrade dynamik. Den ukrainska förmågan att nå mål på den tidigare ockuperade halvön har ökat markant, vilket påverkar både den ryska militärens operativa förmåga och den civila befolkningens vardag. Bristen på el och bränsle har gjort livet alltmer ohållbart för många invånare.

Den ryska strategin att bomba civila mål i Kiev samtidigt som man försöker distrahera den egna befolkningen från krigets konsekvenser hemma visar på den desperata situation som den ryska ledningen befinner sig i. Efter snart fyra och ett halvt år av krig utan avgörande framgångar på slagfältet, tycks terrorbombningar av civila vara ett av få kvarvarande verktyg i den ryska arsenalen.