Ledare: Ulf Kristerssons bidragstak slår stenhårt mot Sveriges fattigaste

Socialutskottet ställde sig förra veckan bakom regeringens förslag om att införa ett bidragstak, och riksdagen förväntas klubba beslutet i morgon. Reformen innebär att familjer med fler än tre barn kommer att få mindre pengar i försörjningsstöd, som tidigare kallades socialbidrag. Det är en förändring som väcker stark kritik från flera håll.

Det uttalade syftet med bidragstaket är att stimulera föräldrar att gå från bidrag till arbete, vilket i teorin låter som en rimlig målsättning. Men enligt kritiker saknar denna förhoppning förankring i verkligheten. Regeringens egen utredare har konstaterat att förändringen kommer att ha ”mycket begränsade effekter” när det gäller att få fler människor i arbete.

Finanspolitiska rådet har en likartad bedömning. I deras analys framgår att arbetslösheten i gruppen inte främst beror på bristande ekonomiska incitament, utan på en undermålig matchning mellan arbetsgivarnas kompetensbehov och bidragstagarnas faktiska kompetenser. Detta pekar på att problemet är strukturellt snarare än motivationsrelaterat.

En viktig aspekt är att familjer som i dag är helt beroende av försörjningsstöd inte får mer än vad som klassas som en ”skälig levnadsnivå”. Detta är ett fastställt minimum som endast ska täcka de mest grundläggande behoven. Frågan blir då vad dessa familjer ska dra ner på när stödet minskar ytterligare.

Det troliga resultatet vid årsskiftet, när taket träder i kraft, är inte att fler vuxna börjar arbeta. Istället kommer barnfamiljer som redan lever i fattigdom att få det ännu svårare ekonomiskt. Detta innebär konkreta konsekvenser för barnen: femåringar som tvingas bära för små skor, tioåringar som inte har råd att delta i skolutflykter och tonåringar som möter tomma kylskåp när de kommer hem från skolan.

Bris, Barnens Rätt i Samhället, har nyligen varnat för en annan allvarlig konsekvens. Organisationen ser en ökad risk för att unga dras in i kriminalitet när familjernas ekonomi försämras. Det finns internationella exempel som stödjer denna oro.

När Danmark minskade ersättningarna för ungefär två decennier sedan fick det negativa effekter på flera områden. Forskning visar att förändringen hade en negativ inverkan på skolresultaten och på barnens inkomster senare i livet. Detta tyder på att sådana reformer kan få långsiktiga konsekvenser som sträcker sig långt bortom den omedelbara ekonomiska effekten.

Ur ett rent ekonomiskt perspektiv riskerar den kortsiktiga besparingen som bidragstaket innebär att leda till ökade utgifter och minskade intäkter på sikt. Samhället kan tvingas betala mer för sociala insatser, brottsförebyggande åtgärder och andra stödåtgärder längre fram.

Men bortom de ekonomiska argumenten finns en principiell fråga av stor betydelse. Fram till och med december i år garanteras alla svenska medborgare en ”skälig levnadsnivå”. Detta är inte en generös standard, utan ett fastställt minimum som ska vara likvärdigt för alla, oavsett familjekonstellation.

Från och med januari 2027 kommer dock unga personer med många syskon att hamna under denna gräns. De kommer att få mindre stöd enbart på grund av att de har fler syskon, vilket innebär att principen om en garanterad skälig levnadsnivå för alla bryts.

Detta representerar en grundläggande förändring i det svenska välfärdssystemet. Bidragstaket slår hårt mot några av Sveriges fattigaste barn, och det finns inget som tyder på att regeringen försöker dölja att detta är den avsedda effekten. Frågan är om detta är en väg som Sverige verkligen vill gå.

Reformen kan ses som ett paradigmskifte där principen om universella minimistandards överges till förmån för ett system där familjers ekonomiska stöd beror på familjestorlek. Detta väcker frågor om rättvisa, barnens rättigheter och om hur samhället ska förhålla sig till de mest utsatta grupperna.

När riksdagen fattar sitt beslut står den inför ett val som handlar om mer än bara statsfinanserna. Det handlar om vilken typ av samhälle Sverige ska vara och vilken värdighet man är beredd att garantera alla medborgare, oavsett familjesituation.