Lilian Sjölund: Busch behöver inte leta efter högerns hjärta – han sitter i samma regering

Kristdemokraterna befinner sig i en kritisk fas med drygt tre månader kvar till valet. Trots intensiva ansträngningar från partiledare Ebba Busch stannar partiet på omkring fyra procent i opinionsundersökningarna. I SCB:s senaste stora mätning landade stödet på 4,5 procent, en siffra som placerar partiet farligt nära riksdagsspärren.

Ebba Busch visar sig dock inte bekymrad inför den ansträngda opinionen. När hon konfronterades med de låga siffrorna hävdade hon bestämt att allt går enligt plan och att strategin nu handlar om att vinna över osäkra väljare. ”Vi har vind i ryggen”, förklarade partiledaren med sin sedvanliga självförtroende.

Under mandatperioden har Busch arbetat hårt för att profilera sig som en självständig politisk kraft inom Tidösamarbetet. Hon har vid upprepade tillfällen markerat att hon inte låter sig styras av regeringspartnerna. I ett uppmärksammat utspel antydde hon att Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson är lat, samtidigt som hon framhävde sig själv som en riktig arbetshäst.

Den bilden stöds av flera oberoende sammanställningar som visar att Busch är en av regeringens mest synliga ministrar. Hon har samlat en kvarts miljon följare på fyra olika sociala medieplattformar och har gjort sig till något av traditionella mediers favorit. Hennes egenskaper som skarp debattör, citatmaskin och slagfärdig politiker har gjort henne till en given gäst i studior och på löpsedlar.

Men synlighet i sig räcker inte för att vända opinionen. Under senare tid har Busch börjat justera sin kommunikation. Efter att ha drivit en hård retorik och företrätt Tidöregeringens repressiva politik ser hon nu ut att ha insett att detta skrämmer bort potentiella väljare. I elfte timmen betonar hon nu vid varje tillfälle att ”det finns en höger med hjärta”.

Frågan är om denna kursändring kommer för sent. Med knappt hundra dagar kvar till valdagen står partiet inför utmaningen att övertyga väljare som stannar hemma eller överväger andra alternativ. Att i sista stund försöka bevisa att man inte är helt hjärtlös kan visa sig vara en svår uppgift.

Kristdemokraterna har dock mer än en profil att luta sig mot. Socialminister Jakob Forssmed, partiets andra statsråd, representerar en annorlunda sida av partiet. Han talar med mjuk och inkännande röst om viktiga sociala frågor som det låga barnafödandet, ungdomars psykiska ohälsa och ofrivillig ensamhet bland äldre. Hans engagemang för att barn och ungdomar ska ha en meningsfull fritid och skyddas från techjättarnasgrepp har väckt uppmärksamhet.

Enligt mätningar av ministrarnas produktivitet kommer Forssmed på andra plats som en av regeringens mest arbetsamma statsråd, endast överträffad av justitieminister Gunnar Strömmer från Moderaterna. Hans arbete personifierar möjligen bättre än Buschs hårda linje vad som traditionellt förknippas med kristdemokratiska värderingar.

Kristdemokraterna har genomgått en radikal transformation under de senaste åren. Partiet har rört sig bort från sitt svenska frikyrkoarv mot vad som kan beskrivas som en mer kristen höger enligt amerikansk modell. Denna förändring har delvis drivits av Busch själv och förstärkts genom strategiska rekryteringar av kända profiler, däribland EU-parlamentarikern Alice Teodorescu Måwe.

Förändringen har lett till både vinster och förluster i väljarbasen. Vissa traditionella väljare har lämnat medan nya har kommit till. Nettoeffekten har dock varit begränsad – partiet fortsätter att stampa kring fyraprocentsstrecket.

Detta väcker oundvikligen frågor om partiets framtid och ledarskap. Om Ebba Busch väljer att söka sig vidare till en ny karriär – en möjlighet som då och då spekuleras om i politiska kretsar – skulle Jakob Forssmed kunna vara en naturlig efterträdare. Han representerar en mjukare, mer social linje som kanske ligger närmare det som många väljare associerar med kristdemokratisk politik.

Förutsättningen är dock att Buschs nya retorik om ”högerns hjärta” inte bara är en taktisk manöver inför valet, utan en genuin vilja att återknyta till partiets sociala rötter. För Kristdemokraterna är det nu avgörande att hitta en balans mellan tydlig högerprofil och trovärdigt socialt engagemang – en ekvation som hittills visat sig svår att lösa.