Regionernas misslyckade journalsystem har utvecklats till en av den svenska sjukvårdens största kriser, men frågan är påfallande frånvarande i den politiska debatten inför valet 2026. Medan partiledare fokuserar på vårdköer och tillgänglighet har en rad it-haverijer lett till dödsfall, personalkollaps och miljardslöseri i skattemedel.

Sjukvården rankas konsekvent som en av de viktigaste valfrågorna för svenska väljare. Men när politikerna debatterar stannar diskussionen ofta vid vårdköer och tillgänglighet, där olika partier väljer att lyfta statistik från regioner som gynnar deras egen politiska agenda. För väljarna blir det närmast omöjligt att bedöma vem som faktiskt talar sanning.

En bidragande orsak till förvirringen är det svenska sjukvårdssystemets decentraliserade struktur. Regionpolitikerna är förhållandevis anonyma för allmänheten och de 21 regionerna styrs självständigt. Det innebär att vad rikspolitiker som Magdalena Andersson eller Jimmie Åkesson lovar har begränsad verkan i praktiken, såvida inte Kristdemokraternas förslag om ett förstatligande av vården skulle bli verklighet.

Andra vanligt förekommande sjukvårdsfrågor i den politiska debatten inkluderar personalbrist, tillgång på läkemedel och den ojämlika vården mellan olika delar av landet. Trots vårdgarantin kan väntetiderna variera kraftigt beroende på var patienten bor, vilket skapar en tydlig orättvisa i systemet.

Men en kritisk fråga lyser med sin frånvaro i det politiska samtalet: regionernas katastrofala hantering av upphandling och införande av nya journalsystem. Haveriet efter haveriet har avlöst varandra med förödande konsekvenser för både patientsäkerhet och vårdpersonal, samtidigt som kostnaderna skenat i höjden.

Trots att regionerna har expanderande it- och administrationsavdelningar verkar kompetensen för att genomföra korrekta upphandlingar eller bedöma systemens användarvänlighet vara obefintlig. Det mest grundläggande kravet på ett nytt journalsystem borde vara att det underlättar det praktiska arbetet för vårdpersonal, men verkligheten visar på raka motsatsen.

Läkare vittnar om att de numera tillbringar mer tid framför datorn än med sina patienter, vilket direkt påverkar vårdkvaliteten. Det första stora misslyckandet var journalsystemet Millennium, som ledde till att vården kollapsade i Västra Götalandsregionen.

Nu är det systemet Cosmic som orsakar kaos i nio svenska regioner. Personalen i dessa regioner rapporterar om en arbetssituation som närmar sig outhärdlig. Att regionerna dessutom inte följt lagen om offentlig upphandling och tvingas betala sammanlagt 90 miljoner kronor i böter är allvarligt i sig. Hela affären har även lett till korruptionsanklagelser, vilket ytterligare underminerar förtroendet för beslutsprocesserna.

Men det mest alarmerande är att Cosmic har kopplats till dödsfall bland patienter. När SVT:s Uppdrag granskning i våras granskade Lex Maria-anmälningar och avvikelserapporter kopplade till Cosmic framkom en skakande bild. En patient avled i väntan på operationstider som inte kunde bokas korrekt i systemet. En annan dog på akuten eftersom personalen inte kunde förstå allvaret i patientens tillstånd på grund av brister i dokumentationen. Ett tredje dödsfall inträffade när en patient fick hjärtstopp samtidigt som hela Cosmic-systemet kraschade.

Totalt handlar det om sex dödsfall i olika Cosmic-regioner som kan knytas direkt till problem med journalsystemet. Dessa är inte abstrakta statistiska siffror utan verkliga människoöden som kunde ha undvikits med fungerande system.

Påfrestningarna på personalen är omfattande. En nyligen publicerad enkät bland medlemmar i facket Vision, där många medicinska sekreterare är organiserade, visar att Cosmic skapar sådan stress att personalen befinner sig nära sammanbrott. De medicinska sekreterarna, som ansvarar för den kritiska dokumentationen, arbetar under ohållbara förhållanden.

Det är anmärkningsvärt att en fråga med så direkta och allvarliga konsekvenser för både patientsäkerhet och vårdpersonalens arbetsmiljö får så lite uppmärksamhet i den politiska debatten. Medan partierna tävlar om att presentera lösningar på köproblem och tillgänglighet, förblir de strukturella problemen med regionernas it-system en tyst katastrof som fortsätter att kräva sina offer.

För väljare som genuint ser sjukvården som den viktigaste valfrågan blir utmaningen att hitta politiker som är villiga att ta itu med de verkliga problemen bakom kulisserna, och som kan garantera att sjukvårdens it-system varken tar kål på patienter eller personal.