Lisa Magnusson: Det kommer bli värre, och värre, ända tills vi sätter stopp

#

Trumps agerande väcker oro: Tecken på autokratiska tendenser i USA

När Donald Trump nyligen adresserade Norges statsminister i ett uttalande om Nobels fredspris framstod det först som ett obegripligt skämt. I meddelandet hävdade USA:s president att eftersom ”Norge” inte tilldelat honom Nobels fredspris känner han sig inte längre förpliktad att prioritera fred, och därför lika gärna kan inta Grönland.

Detta uttalande, som bekräftats av flera källor, representerar dock bara toppen av ett isberg av kontroversiella handlingar som präglar Trumps senaste presidentperiod. Experter på politisk utveckling varnar för att avfärda dessa utspel som enbart underhållning.

Bakom den teatraliska fasaden framträder ett mönster av systematiska åtgärder som underminerar demokratiska institutioner. Under det gångna året har Trump dragit tillbaka personskyddet för flera tidigare politiska ledare, inklusive Joe Biden och hans familj samt tidigare vicepresidenten Kamala Harris. Även personer från hans egen tidigare administration som kritiserat honom, däribland tidigare utrikesministern Mike Pompeo, medicinske chefsrådgivaren Anthony Fauci och nationella säkerhetsrådgivaren John Bolton, har blivit av med sitt säkerhetsskydd.

Än mer oroväckande är hans juridiska offensiv mot tidigare medarbetare. Trump har inlett rättsliga processer mot John Bolton och tidigare FBI-chefen James Comey, något som statsvetare beskriver som ett typiskt mönster i framväxande autokratier.

Den federala statsapparaten har genomgått omfattande förändringar. Massavskedanden av statsanställda har genomförts, särskilt av tjänstemän som presenterat statistik som motsäger presidentens påståenden. De har ersatts med personer som visat lojalitet mot Trump snarare än mot konstitutionen.

Särskilt oroväckande är politiseringen av viktiga institutioner som justitiedepartementet och skattemyndigheten. Enligt rapporter har dessa myndigheter använts för att genomföra specialgranskningar av politiska motståndare, något som står i direkt strid med den amerikanska principen om rättsväsendets oberoende.

Även kulturella och akademiska institutioner har hamnat i skottlinjen. Trump har fryst den statliga finansieringen till universitet som motsatt sig politisk styrning. Museer och andra kulturinstitutioner har tvingats genomgå ideologiska utvärderingar av sin verksamhet, vilket utbildningsexperter varnar kan leda till självcensur och urholkning av det kritiska tänkandet.

Presidentens relation till medierna har nått nya bottennivåer. Trump har upprepade gånger hävdat att negativ rapportering om honom borde vara olaglig. Han har stämt tidningar, hotat att dra in sändningstillstånd för tv-kanaler och portat flera etablerade medier från Vita huset. Denna utveckling har varnande likheter med hur auktoritära ledare i andra länder gradvis har kringskurit pressfriheten.

Ett av de mest konkreta exemplen på maktmissbruk är hur Trump har instruerat immigrationsmyndigheten ICE att agera i strid med gällande lagstiftning. Myndigheten har nu riktats mot civilbefolkningen i delstater som traditionellt röstat emot honom, något som väcker frågor om selektiv rättstillämpning baserad på politiska hänsyn.

Den sammantagna bilden visar en president som systematiskt bryter ned institutionella skyddsvallar och demokratiska normer. Politiska analytiker pekar på en tydlig läxa: ju mer inflytande en destruktiv politisk kraft får, desto svårare blir den att begränsa.

Situationen understryker vikten av att aldrig underskatta riskerna med att låta demokratiska normer eroderas, oavsett vilka kortsiktiga politiska vinster som kan uppnås. Historiska exempel visar att auktoritära tendenser sällan avtar med tiden – tvärtom förstärks de när de inte möter effektivt motstånd.

Medan USA:s allierade i Europa följer utvecklingen med stigande oro, står det klart att nästa fas av amerikansk politik kommer att definiera landets demokratiska framtid för generationer framöver.