Lisa Magnusson: Förbudet mot fula skolor är en del av Liberalernas nya hemliga plan

I Stockholms politiska korridorer har en oväntad debatt blossat upp efter Liberalernas senaste utspel om att vilja lagstifta mot ”fula skolor”. Partiledare Simona Mohamsson föreslog nyligen att Sverige bör satsa på vackra och pampiga skolbyggnader som väcker stolthet hos eleverna.

”Jag tycker att fler barn ska få känna gåshud när de kommer till sin skola, och känna att, wow här går jag”, uttryckte Mohamsson i en intervju med Expressen. Hon delade även en vision om att svenska skolor i framtiden skulle kunna bli turistattraktioner, där besökare vallfärdar för att beskåda arkitektonisk skönhet.

Förslaget har mötts av skarp kritik från flera håll inom det politiska landskapet. Centerpartiets utbildningspolitiska talesperson Niels Paarup-Petersen reagerade med förundran: ”I stället för att göra något åt lärarbristen så börjar hon lagstifta om hur skolor ska se ut? Har hon helt tappat det?”

Även Socialdemokraternas Anders Ygeman var snabb att kommentera genom att påpeka att ”ingen har gett Sverige fler fula skolor än Liberalerna” och anklagade Tidöregering för att ha tillåtit skolkoncerner att etablera verksamhet i industriområden och avlagda Anticimexlokaler.

Från vänsterhåll kom ännu skarpare ord när Vänsterpartiets Isabell Mixter föreslog att ”det kanske är dags att förbjuda inkompetenta utbildningsministrar” istället.

Utspelet kommer vid en tidpunkt då skolfrågorna står högt på väljarnas agenda. Men det är knappast estetiska aspekter som väljarna prioriterar, utan snarare de fundamentala utmaningar som präglar dagens skolsystem: stökiga klassrum, bristande kunskapsresultat, betygsinflation och den alarmerande lärarbristen.

Liberalernas nuvarande situation i opinionsmätningarna är prekär. Partiet samlar endast omkring 2 procent av väljarstödet – en siffra som opinionsanalytikern Nicklas Källebring beskriver som historiskt låg: ”Vi har aldrig i våra mätningar haft ett parti som legat på så här låg nivå under så lång tid.”

Det finns de som spekulerar i att det kontroversiella utspelet om skolarkitektur kan vara ett medvetet försök från Liberalerna att generera uppmärksamhet i en tid då partiet kämpar för sin parlamentariska överlevnad. Den låga opinionssiffran ligger farligt nära riksdagens fyraprocentsspärr, vilket ökar pressen på partiet att synas i medielandskapet.

Kritiker menar att Liberalerna, som tidigare hette Folkpartiet, nu tycks ta ytterligare ett steg bort från sin traditionella identitet. En del politiska bedömare drar paralleller till det så kallade Kalle Anka-partiet – en skämtkandidat som ibland dyker upp på valsedlar som protest mot etablerade alternativ.

Kalle Anka-partiets fiktiva vallöften om ”fri sprit och bredare trottoarer” kanske inte ligger så långt från löftet om vackrare skolor, när väljarnas verkliga oro handlar om utbildningskvalitet och likvärdighet i skolsystemet.

I förra riksdagsvalet registrerades 144 röster på Kalle Anka-partiet. Med tanke på Liberalernas nuvarande trend i opinionen finns det de som ironiskt påpekar att detta snart kan framstå som imponerande siffror för ett parti i kris.

Utbildningspolitiken är ett av Sveriges mest debatterade politikområden, och det finns en utbredd oro kring skolans utveckling. Medan de flesta partier fokuserar på frågor som kunskapskrav, resurser till utsatta områden och läraryrkets attraktionskraft, har Liberalerna med detta utspel valt en annan väg.

Frågan är om taktiken att sticka ut genom kontroversiella förslag kommer att hjälpa partiet att återvinna väljarnas förtroende, eller om det riskerar att ytterligare distansera dem från väljarkåren som söker genomtänkta lösningar på skolans verkliga problem.