Lisa Magnusson: Midsommardrickandet är inget problem så länge man följer den gyllene regeln

Svenska midsommarfirandet följer år efter år samma förutsägbara mönster. Statistiken visar att det regnar vart tredje år, och själva högtiden rullar på enligt välkända ritualer – silllunch med köttbullar och västerbottenpaj, dans kring midsommarstången, jordgubbstårta och inte minst rikligt med alkohol i form av öl, rosé och nubbe.

Men bakom den idylliska fasaden döljer sig en problematik som allt oftare hamnar i fokus: den svenska alkoholkulturen och hur den påverkar barn. Frågan är inte om folk dricker på midsommar – det är en given del av firandet för de flesta vuxna. Det verkliga problemet uppstår när även de som inte borde dricka konsumerar alkohol i stor skala, särskilt när barn är närvarande.

Många familjer har upplevt hur stämningen förändras när alkoholkonsumtionen ökar. Vissa vuxna blir grälsjuka, andra genomgår personlighetsförändringar eller blir ”bara” obehagliga – sluddriga, konstiga och alltmer svåra att kommunicera med. I vissa fall är förvandlingen mer dramatisk, där nyktra familjemedlemmar förvandlas till oigenkännliga versioner av sig själva.

Den svenska synen på alkohol vid familjehögtider har genomgått en märkbar förskjutning de senaste åren. Normen har förändrats och barnens perspektiv har blivit mer framträdande i det allmänna medvetandet. Idag anses det generellt okej för vuxna att ta ett par glas även när barn är med, men gränsen dras vid att bli berusad. Barns rätt till trygghet har allt tydligare lyfts fram som överordnad vuxnas önskan att festa.

Det finns dock ett påfallande undantag från denna nya norm: just midsommarfirandet. Fortfarande existerar en föreställning om att det är acceptabelt, till och med förväntat, att dricka sig kraftigt berusad under denna specifika högtid. Detta trots att barn ofta är en central del av firandet med dans, lekar och aktiviteter runt midsommarstången.

Alkoholdebatten kring svenska familjehögtider har blivit något av en återkommande ritual i sig. Den uppstår regelbundet, är ofta förutsägbar och sällan konstruktiv. Men kärnan i diskussionen bör egentligen vara enkel: När barn är närvarande måste vuxna ta ansvar för sin alkoholkonsumtion.

För en del handlar det om självinsikt – att känna igen om man själv har svårt att sluta dricka när man väl börjat. För andra handlar det om att våga gripa in när andra vuxna överskrider gränsen. Detta är inte moralism eller att vara ”tråkig”, som vissa hävdar, utan en grundläggande fråga om barns trygghet och välmående.

I dagens samhälle finns dessutom en märklig normalisering av problematisk alkoholkultur, särskilt på sociala medier. Där florerar inlägg som förpackar drickande som ”att unna sig själv” eller till och med som något feministiskt och frigjort för kvinnor. Vinkulturella inlägg med tillkämpad busighet har blivit en egen genre.

Men verkligheten är långt ifrån glamorös. Det är varken frigjort eller roligt med vuxna som förlorar kontrollen när barn är närvarande – oavsett om det är mammor eller pappor. Det är inte heller underhållande när vuxna hetsar varandra att dricka mer och snabbare, medan barnen ser på.

Den som högljutt protesterar mot dessa synpunkter och menar att de som ifrågasätter är ”tråkiga” eller ”moralister” kan faktiskt själva ha ett problematiskt förhållande till alkohol. När den egna blicken är grumlig kan det vara svårt att se situationen klart.

Lösningen behöver dock inte vara komplicerad. En mycket konkret och enkel regel kan vara: var aldrig full när det finns barn i närheten. Barn förtjänar att vara omgivna av vuxna som är närvarande, tydliga och trygga – även på midsommar.

Den svenska midsommartraditionen är vacker och värdefull, med sina ritualer som knyter generationer samman. Men traditionen blir inte mindre värd av att de vuxna håller sig nyktra eller småonyktra för barnens skull. Tvärtom kan det göra högtiden till en tryggare och mer minnesvärd upplevelse för familjens yngsta medlemmar.

Frågan är om den svenska alkoholkulturen är mogen att ta detta steg fullt ut – att göra barns trygghet till den viktigaste ingrediensen i midsommarfirandet, viktigare än både nubbe och tradition.