En essä av Ann Heberlein om en faster som tvångssteriliserades på 1960-talet har väckt frågor om historiska orättvisor och hur samhället fortfarande avhumaniserar utsatta grupper. I sitt sommarprogram i Sveriges Radio berättade teologie doktorn i etik om sin faster Gunnels öde, en berättelse som kastar ljus över en mörk period i svensk historia som många fortfarande har svårt att förhålla sig till.

Sommaren 1952 var Gunnel en vanlig tolvårig flicka som hade varit och badat med sina syskon. Men vad som först verkade vara en enkel sommarinfluensa visade sig snart vara något mycket värre – polio. Sjukdomen härjade i Sverige under denna tid och drabbade många barn. Vissa dog, andra fick leva vidare men med svåra konsekvenser. För Gunnel innebar det förlamning och ett liv i rullstol.

Det som följde var en rad beslut som fattades över hennes huvud. Hon tvingades bort från sin familj till en anstalt för vanföra, som det hette på den tiden. När hon blev gravid tio år senare, vid 22 års ålder, ansåg de som hade makt över hennes liv – hennes mamma, familjens läkare och staten – att hon skulle genomgå abort följt av tvångssterilisering.

Motivet var tvåfaldigt och djupt rotat i tidens syn på funktionsnedsättningar och arvsbiologi. Dels ansågs hon inte kapabel att ta hand om ett barn i sin rullstol, dels fanns det i hennes familj såväl nervproblem som alkoholism. Trots att andra världskriget var över och nazismens skräckvälde besegrat, levde tankegodset om rashygien och önskvärd befolkningskontroll kvar i det svenska samhället. Vissa arvsanlag ansågs helt enkelt inte värda att föra vidare.

Mellan 1934 och 1976 tvångssteriliserades uppskattningsvis 63 000 människor i Sverige. Lagen om sterilisering, som antogs 1934, gjorde det möjligt att sterilisera personer med psykiska sjukdomar, utvecklingsstörning eller vad som ansågs vara ärftliga defekter. Senare utvidgades lagen till att också omfatta sociala skäl. De som drabbades var ofta kvinnor från utsatta grupper, och beslutet fattades sällan med deras fulla samtycke eller förståelse för vad det innebar.

Att Gunnel trots dessa övergrepp verkar ha fått ett gott liv med många högljudda skratt vittnar om hennes karaktär och styrka. Men det förtar inte det monumentala övergreppet i att bli fråntagen något av det mest grundläggande och meningsfulla – möjligheten att få barn. Det är en påminnelse om hur samhället systematiskt kunde fråntaga människor deras värdighet och mänskliga rättigheter, ofta under förevändning av vetenskap och samhällsnytta.

Sverige har sedan dess tagit avstånd från tvångssteriliseringspolitiken. År 1999 infördes en möjlighet till ekonomisk ersättning för de drabbade, och staten har officiellt bett om ursäkt. Men enligt kommentatorn Lisa Magnusson i Dagens Nyheter handlar det inte bara om förfluten historia. Hon menar att samhället fortfarande avhumaniserar människor på andra sätt, med förödande resultat.

I sin krönika pekar Magnusson på att Ann Heberlein själv fram till nyligen varit en framträdande röst i den invandrarfientliga debatten, något hon inte nämner i sitt sommarprogram. Magnusson uttrycker en stark känsla av att perioden 2015 till 2026 kommer att ses tillbaka på med obehag av framtida generationer, inte bara för det öppna avhumaniserandet från den nya högern, utan också för den allmänna attityden som många har sugits med i.

Det handlar om vilka som inte har lyssnat till, som inte ens har tillåtits ha en röst, som inte har räknats annat än som siffror i statistiken. Detta osynliggörande av människor, menar Magnusson, har varit förödande för samhället.

Historien om Gunnel är ett exempel på hur lätt det är att glömma bort de vanliga människorna i historieböckerna – statarna, torparna och backstugusittarna som utgjorde merparten av befolkningen. Om man reste tillbaka till 1800-talet med en tidsmaskin skulle man statistiskt sett troligare hamna bredvid en dräng i en potatisåker än hos någon som Alfred Nobel.

Gunnels berättelse påminner oss om vikten av att se varje människa som en individ med värdighet och rättigheter, oavsett funktionsförmåga, härkomst eller social ställning. Det är en lektion som förblir högaktuell även i dagens samhälle.