Barns säkerhet hotas när gängen rekryterar allt yngre

I en oroväckande utveckling har kriminella gäng börjat rikta in sig på allt yngre barn för rekrytering. Ett exempel kommer från Stuvsta söder om Stockholm, där 8-åringar som lekte vid en fotbollsplan nyligen kontaktades av äldre ungdomar med vad som liknade ett rekryteringsförsök.

Enligt en rapport från Dagens Nyheter närmade sig några äldre pojkar barnen med ett nedlåtande men till synes vänskapligt sätt. De kastade upp mynt i luften och uppmanade barnen att fånga dem medan de filmade händelsen. De lovade att nästa gång ha med sig airpods och försökte samla in barnens telefonnummer, trots att de flesta 8-åringar i gruppen inte ens ägde mobiltelefoner.

Stuvsta, beläget längs pendeltågslinjen söder om centrala Stockholm, är ett område med övervägande villor och högre utbildningsnivå samt inkomster än genomsnittet. Detta ger inte fullständigt skydd mot kriminella gängs inflytande, men det ökar områdets motståndskraft. I detta fall gjorde barnen något avgörande – de gick hem och berättade för sina föräldrar om händelsen.

Föräldrarna agerade snabbt genom att samtala med sina barn, kontakta lokala skolor och sprida information via sociala medier. Händelsen uppmärksammades även av lokala medier som Mitt i Stockholm.

Denna typ av rekryteringsförsök är tyvärr inget ovanligt. Brottsförebyggande rådet rapporterar att kriminella gäng konstant söker ny och billig arbetskraft. Varje etablerad kriminell behöver yngre medhjälpare, och dessa medhjälpare behöver i sin tur egna underhuggare. Gängen etablerar kontakt med minderåriga, särskilt de som inte är straffmyndiga, och börjar med att visa intresse och ge presenter.

Med tiden övergår detta till krav på tjänster. Tvångsmetoder är vanliga – plötsligt påstås barnet vara skyldigt pengar och måste arbeta av skulden. Om de vägrar hotas de eller deras familjer med våld. Rekryteringen sker både på gatan och via internet, men barn som vistas mycket utomhus utan vuxen tillsyn är särskilt sårbara. Detta drabbar främst barn från familjer där föräldrarna saknar tid, ork eller resurser att övervaka dem tillräckligt.

Regeringens svar på denna utveckling har varit att föreslå sänkt straffålder för att kunna fängsla barn så unga som 13 år. Detta trots att forskning indikerar att sådana åtgärder sannolikt skulle öka brottsligheten genom att tidigt befästa en kriminell identitet hos unga människor.

Neurologisk forskning visar att 13-åringar, oavsett hur vuxna de kan se ut, fortfarande är barn med outvecklade hjärnor. Deras pannlober är inte färdigutvecklade, vilket gör dem impulsiva och oförmögna att fullt ut förstå konsekvenserna av sina handlingar. Från ett utvecklingspsykologiskt perspektiv är de barn som vuxensamhället har ansvar att skydda.

När barn begår brott representerar det ett misslyckande från vuxenvärldens sida. Att då svara med att fängsla dem innebär ett ytterligare svek mot dessa utsatta unga människor.

Exemplet från Stuvsta visar att problemet inte löses genom att sänka straffåldern. När gängen vänder sig till så unga som 8-åringar måste samhället fråga sig om lösningen verkligen är att kriminalisera allt yngre barn, eller om vi istället behöver ta ett större vuxenansvar för att skydda de mest sårbara.

Denna utveckling belyser ett bredare samhällsproblem där resurssvaga områden och familjer är särskilt utsatta. Medan barn i mer välbärgade områden som Stuvsta ofta har ett skyddsnät av uppmärksamma föräldrar, skolor och resursstarka lokalsamhällen, saknas motsvarande skydd i många andra delar av landet där gängen har starkare fotfäste.

Frågan som nu ställs på sin spets är hur samhället bäst kan skydda sina yngsta från att dras in i kriminalitet – genom straff eller genom förebyggande åtgärder och stöd till utsatta familjer och områden.