Svenska kyrkan hamnar i blickfånget efter att Birgitta Ed, gift med statsminister Ulf Kristersson, anställdes som präst i Strängnäs domkyrkoförsamling utan att tjänsten någonsin utlystes offentligt. Enligt uppgifter från Dagens Nyheter beskrev Ed själv jobbet som en ”dröm” i sin ansökan, trots att hon inte uppfyllde de formella behörighetskraven för tjänsten.

Anställningsprocessen väcker frågor om kontakter och nätverk inom Svenska kyrkan. Tjänsten utformades och tillsattes av domprosten Christofer Lundgren, som tillsammans med Birgitta Ed sitter i styrelsen för Europaskolan. I samma styrelse återfinns även lobbyisten Göran Thorstenson, som är medgrundare till Eds Fållöknastiftelse.

Biskopen Johan Dalman, som också varit aktiv i samma styrelsegrupp för Europaskolan och i Fållöknastiftelsen, skrev under beslutet att förklara Birgitta Ed behörig till prästtjänsten. Detta nätverk av sammanlänkade roller och relationer lyfter frågor om transparens och objektivitet i rekryteringsprocessen.

Moderaternas partisekreterare Karin Enström har skarpt kritiserat mediebevakningen och ifrågasätter om det är rimligt att en privatperson blir riksnyhet enbart på grund av att hon är gift med en statsminister. Hon uttryckte sin frustration i ett inlägg på Facebook där hon menade att det måste finnas en gräns för sådan granskning. Även ministern Anna Tenje har gått till försvar och beskriver situationen som en ”häxjakt”.

Men frågan handlar om mer än privatpersoners integritet. Det har framkommit uppgifter om att Birgitta Ed har använt Sagerska palatset, statsministerns residens, för möten både med sin personliga stiftelse och för evenemang kopplade till Europaskolan. Hennes Fållöknastiftelse har också rapporterats ha lockat volontärer genom att erbjuda möjligheter till nätverkande, där statsministern själv har medverkat som volontär. Detta suddar ut gränserna mellan privata och offentliga angelägenheter.

Elisabeth Gerle, präst och docent i etik vid Lunds universitet, understryker det allvarliga i situationen. Hon påpekar att redan misstanken om att statsministerns fru skulle ha fått en gräddfil till en attraktiv tjänst i en domkyrkoförsamling kan skada förtroendet för kyrkan. I en tid när institutioners trovärdighet är under granskning är sådana misstankar särskilt problematiska.

Svenska kyrkan befinner sig i en unik position i det svenska samhället. Organisationen är varken en statlig myndighet eller ett helt privat företag, utan något däremellan. Detta innebär att kyrkan inte omfattas av offentlighetsprincipen eller kravet på att utlysa tjänster offentligt, vilket en myndighet måste göra.

Relationen mellan svenska staten och kyrkan är komplicerad och härstammar från den så kallade skilsmässan vid sekelskiftet 2000. Trots separationen finns det fortfarande starka formella band mellan staten och kyrkan. En särskild lag föreskriver att Svenska kyrkan ska vara en folkkyrka och beskriver i detalj hur organisationen ska vara strukturerad samt vilken typ av kristendom den är förbunden att predika.

Staten har en fortsatt aktiv roll i kyrkans ekonomi genom att samla in medlemsavgifter och begravningsavgifter via skattesystemet. Flera politiska partier deltar i kyrkovalet, och det svenska kungahuset är enligt lag bundet till Svenska kyrkans trosbekännelse. Dessa kopplingar gör att Svenska kyrkan inte kan betraktas som vilken fristående organisation som helst.

Med tanke på dessa starka band mellan stat och kyrka är det rimligt att ställa höga krav på transparens och att granska Svenska kyrkan hårdare än många andra organisationer. Om kyrkan vill undvika sådan granskning och kraven som följer med den, skulle alternativet vara att fullborda skilsmässan från staten och bli en helt fristående organisation.

Fallet Birgitta Ed illustrerar de utmaningar som uppstår när personliga relationer, politisk makt och religiösa institutioner överlappar varandra. Det väcker viktiga frågor om hur utnämningar och anställningar ska gå till i organisationer som har en särskild ställning i samhället, och hur transparens kan säkerställas även när formella krav på utlysning inte existerar.