Centerpartiet verkar ha vänt trenden under Almedalsveckan efter en turbulent mandatperiod präglad av ledarbyten och ständigt försvar för sin mittenposition i svensk politik. Under partiledare Elisabeth Thand Ringqvists tal på onsdagskvällen blev det tydligt att partiet nu börjar hitta fotfästet igen, samtidigt som opinionsundersökningar visar på uppgång.

Det har varit en krävande period för Centerpartiet. Under bara tre år har partiet bytt ledare tre gånger, vilket skapat osäkerhet och instabilitet. Samtidigt har partiet konsekvent tvingats försvara sin ståndpunkt att vägra acceptera det traditionella blockpolitiska tänkandet, där alternativen reduceras till antingen en regering med stöd från Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar eller Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.

Denna defensiva position har gjort det svårt för partiet att nå ut med sin faktiska politik, även efter att Elisabeth Thand Ringqvist tillträdde som partiledare i slutet av förra året. Men under Almedalsveckan verkar situationen ha förändrats märkbart.

Allt fler aktörer i svensk politik börjar ge Centerpartiet rätt i sin analys. Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch talar nu öppet om vikten av breda överenskommelser och riktar sig mot mitten av det politiska spektrumet. Socialdemokraterna framstår som allt mindre intresserade av att samarbeta med Vänsterpartiet i en regeringskonstellation, en position som ligger nära Centerns egen hållning.

Samtidigt fortsätter Tidöpartierna, som själva definierar sig som ett lag, att prestera svagt i opinionsundersökningarna. Detta gör att hela idén om fasta politiska block blir allt svårare att ta på allvar, vilket gynnar partier som Centerpartiet som länge argumenterat för mer flexibla samarbeten över blockgränserna.

Under sitt Almedalstal på onsdagskvällen visade Thand Ringqvist upp en framtidsinriktad och hoppfull hållning. Hon presenterade ett radikalt skatteförslag där de nuvarande jobbskatteavdragen skulle avskaffas och ersättas med en skattefri grundlön för alla som arbetar. I sitt anförande kopplade hon samman Sveriges historiska nybyggaranda från bygden med dagens moderna marknadsekonomi, vilket skapade en berättelse om kontinuitet och förnyelse.

Retoriken och politiken påminde om Annie Lööfs tid som partiledare, då Centerpartiet nådde sin topp med 8,6 procent i valet 2018. Men den politiska situationen ser annorlunda ut i dag. Då fanns Liberalerna och Moderaterna som partier med en liknande syn på samhällets utveckling, medan Centerpartiet nu står mer ensamt kvar på sin position.

Detta har dock skapat vad som i marknadsföringstermer kallas en unik säljpunkt. Centerpartiet har en distinkt position som inget annat parti helt kan kopiera. De är ensamma om att förespråka arbetskraftsinvandring, klimatpolitik utan att välja ett specifikt energislag och subventionera det, samt marknadsekonomi samtidigt som de vill hålla både höger- och vänsterryttrarna borta från den yttersta makten.

Denna tydliga profil verkar nu börja ge resultat. I den opinionsmätning som Ekot och Indikator publicerade på onsdagsmorgonen fick Centerpartiet 7 procent, vilket är den högsta siffran under denna mandatperiod. I DN/Ipsos mätning från samma vecka visade det sig att Centerpartiet var det parti som, efter tungviktarna Moderaterna och Socialdemokraterna, flest väljare starkt övervägde eller kunde tänka sig att rösta på.

Den politiska kontexten är också gynnsam för ett mittparti. Det traditionella blockpolitiska tänkandet verkar alltmer utdaterat när varken höger- eller vänsterblocket kan bilda stabila majoritetsregeringar utan stöd från extremerna. Centerpartiets ståndpunkt att Sverige behöver breda samarbeten över blockgränserna framstår därför som allt mer realistisk och nödvändig.

Med valrörelsen som närmar sig finns det potential för att Elisabeth Thand Ringqvist kan överraska väljarunderlaget. Efter en period av återhållsamhet och försvar har partiet nu återfått initiativet och kan börja prata om sina kärnfrågor: företagande, klimatomställning, arbetskraftsinvandring och ansvarsfull ekonomisk politik utan stöd från politiska ytterpartier.

Frågan är om trenden håller i sig och om Centerpartiet lyckas kapitalisera på den tydliga position de nu åter har etablerat i svensk politik.