Max Hjelm: Kamikazekuppen säger mycket om hur SD ser på demokratin

En politisk kupp som sätter parlamentariska normer på spel

Konsekvenserna av onsdagens omröstning i riksdagen kan bli betydande, inte bara för den svenska migrationspolitiken utan även för det parlamentariska arbetet i stort. Efter omröstningen står det klart att det blir svårare att erhålla svenskt medborgarskap, och särskilt anmärkningsvärt är att de nya reglerna införs utan övergångsbestämmelser – vilket innebär att personer som redan påbörjat sin ansökningsprocess nu tvingas anpassa sig till helt nya förutsättningar mitt i handläggningen.

Det som dock väckt störst uppseende är själva tillvägagångssättet vid omröstningen. Inför denna stod det klart att Tidöpartierna skulle förlora på en specifik punkt eftersom två av Sverigedemokraternas ”vildar” – partilösa ledamöter som tidigare tillhört SD – avsåg rösta med oppositionen. Oppositionen hade samfällt krävt övergångsbestämmelser i lagförslaget.

I detta läge valde Sverigedemokraterna att frångå den sedan länge etablerade kvittningsprincipen i riksdagen. Kvittningssystemet innebär att om ledamöter från ett block är frånvarande vid en omröstning, avstår motsvarande antal ledamöter från andra block att rösta. Syftet är att säkerställa att maktbalansen upprätthålls oavsett tillfällig frånvaro på grund av exempelvis sjukdom.

Men under onsdagens omröstning lät SD två ledamöter, som enligt kvittningssystemet skulle ha avstått från att rösta, ändå lägga sina röster. Genom denna manöver lyckades Tidöpartierna kuppa igenom sin linje trots att de under normala omständigheter skulle ha förlorat omröstningen.

Detta agerande blottlägger inte bara utmaningarna med en riksdag där många ledamöter står utanför partilinjen, utan väcker också frågor om den parlamentariska demokratins förutsättningar. I Sverige väljs riksdagsledamöter på personligt mandat, vilket innebär att de ytterst representerar väljarna, inte partierna.

Särskilt uppseendeväckande var Sverigedemokraternas riksdagsledamot Tobias Anderssons uttalande i Aktuellt (29/4) där han uttryckte stolthet över lagändringen och förklarade att han ”aldrig kommer att skämmas för det, oaktat hur det gick till”. Ett sådant uttalande signalerar att ändamålet helgar medlen, vilket får många att ifrågasätta partiets respekt för demokratiska spelregler.

För Sverigedemokraterna har detta agerande ytterligare förstärkt bilden av ett parti som inte respekterar etablerad praxis och överenskommelser med andra partier. Det väcker frågor om huruvida Moderaternas partiledare Ulf Kristersson, som leder regeringen med stöd av SD, verkligen vill göra företrädare för ett sådant parti till ministrar i framtiden.

Händelsen får även direkta konsekvenser för Jimmie Åkesson, som har högst frånvaro i riksdagen bland partiledarna. Om hans eget parti nu i praktiken avskaffar kvittningssystemet genom denna typ av agerande, kan det tvinga honom att närvara i högre utsträckning vid omröstningar. Alternativet är att Tidöpartiernas politik riskerar att inte gå igenom när han är frånvarande.

Omröstningen om medborgarskapsreglerna har därmed blivit mer än en sakpolitisk fråga – den har utvecklats till en principiell diskussion om parlamentarisk etik och grundläggande demokratiska spelregler. När etablerade system som kvittning, vilka bygger på ömsesidigt förtroende mellan partierna, börjar manipuleras öppnar det för en mer oförutsägbar och potentiellt destruktiv politisk kultur i riksdagen.

Frågan som nu många ställer sig är om detta är början på en ny era i svensk parlamentarism där traditionella överenskommelser och praxis inte längre respekteras, eller om övriga partier kommer att vidta åtgärder för att återupprätta förtroendet i riksdagsarbetet.