Nya filmatiseringar av klassiska verk väcker starka känslor och intensiva debatter, men kanske bör vi se dem för vad de egentligen är – effektiva marknadsföringsverktyg för litteraturen själv. När Christopher Nolans storfilmsversion av Odysséen har premiär den 17 juli kommer diskussionerna garanterat att blossa upp på nytt.

Att återskapa klassiker för film är alltid förenat med risker. Kritikerna står redo, publiken har starka åsikter, och känslorna svaller höga. Det blev tydligt tidigare i år när en ny version av Emily Brontës ”Svindlande höjder” gick upp på biograferna. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Recensenter kallade filmen för ”pajig voyeurism” och beskrev den som ”mjukporr”.

I Expressens kulturpodd jämfördes karaktärerna i nedsättande ordalag, och kritiker ifrågasatte om man överhuvudtaget får behandla älskade klassiker på detta sätt. Besvikelsen över filmens tolkning av romanens innehåll, särskilt mängden sexscener, var påtaglig bland dem som räknar boken till sina absoluta favoriter.

Men kanske missar kritikerna en viktig poäng. På samma sätt som Barbie-filmen från 2023 i grunden skapades för att sälja dockor, kan filmatiseringar av klassisk litteratur ses som marknadsföringskampanjer för böckerna själva. Denna teori får stöd i statistiken från den senaste versionen av ”Svindlande höjder”. I Sverige ökade bokförsäljningen med hela 900 procent efter filmpremiären. Det är en svindlande höjdare som talar sitt tydliga språk.

Nu står alltså Christopher Nolans version av Odysséen för dörren, och kritiken har redan börjat regna in innan filmen ens visats. En del av protesterna kommer från rasistiskt håll, där vissa är upprörda över att Helena spelas av en svart skådespelerska. Andra anklagelser kommer från greker som uttrycker en form av nationalistisk frustration över att inga grekiska skådespelare ges rollerna.

Båda reaktionerna bygger på en missförståelse av vad skådespeleri egentligen innebär. Karaktärerna i Odysséen är inte historiska personer utan fiktiva figurer från en klassisk berättelse. Att kräva specifik etnisk bakgrund för att spela dem visar en grundläggande brist på förståelse för konstformen.

Samtidigt pågår en parallell diskussion om hur trogen filmen kommer att vara mot ursprungsverket. Vissa kulturskribenter har uttryckt skepsis, med teorier om att långa litterära verk aldrig blir lyckade filmatiseringar. Det finns naturligtvis en risk att filmen blir undermålig eller att viktiga delar av berättelsen förbigås.

Men är det verkligen det som spelar roll? Boken finns redan och kommer att finnas kvar, oförändrad av filmens tolkning. Det avgörande måste istället vara att filmen når ut brett, lockar en ny publik och skapar intresse för litteraturen. Nolans stora produktioner har en förmåga att nå massiv publik och skapa kulturella samtalsämnen.

Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av den så kallade läskrisen, som är som mest uttalad bland unga män. Medan årets filmatisering av ”Svindlande höjder” gav unga kvinnor en rejäl dos klassisk litteratur, finns nu en möjlighet att nå killarna. Christopher Nolan räknas som en av vår tids största filmskapare, med ett enormt inflytande över särskilt den yngre manliga publiken.

Om hans version av Odysséen kan göra klassisk litteratur relevant och attraktiv för en ny generation läsare, spelar det mindre roll om filmen tar sig vissa friheter med källmaterialet. Det viktiga är inte att varje detalj återges exakt som i originalet, utan att intresset för berättelsen lever vidare och lockar nya läsare till texten.

Litteraturens främsta utmaning idag är inte brist på kvalitet, utan brist på läsare. I det perspektivet blir storbudgetfilmer baserade på klassiker inte hot mot litteraturen, utan potentiellt dess bästa marknadsföring. När försäljningen av en bok kan öka med 900 procent tack vare en filmatisering, oavsett hur fri tolkningen må vara, bör vi kanske omvärdera vad som egentligen är viktigt.

Frågan är inte om filmen gör berättelsen rättvisa enligt puristernas mått, utan om den lyckas väcka nyfikenhet hos en ny publik som annars aldrig skulle öppna boken.

Dela.

18 kommentarer

  1. Interesting update on Max Hjelm: Kritikerna missar poängen med Christopher Nolans ”The Odyssey”. Curious how the grades will trend next quarter.

  2. William Miller on

    Interesting update on Max Hjelm: Kritikerna missar poängen med Christopher Nolans ”The Odyssey”. Curious how the grades will trend next quarter.

Leave A Reply