Max Hjelm: Simona Mohamsson strålar – men vad är det egentligen hon har vunnit?

Sverige skärper regler för arbetskraftsinvandring – kompromisspolitik med blandade signaler

Regeringen presenterade i måndags nya regler för arbetskraftsinvandring där lönekravet höjs från 80 procent av medianlönen till 90 procent, vilket motsvarar strax över 33 000 kronor. Förslaget innebär en betydlig förändring jämfört med det ursprungliga målet att höja lönegolvet till cirka 37 000 kronor, något som Liberalerna framställer som en seger i förhandlingarna.

Vid presskonferensen var stämningen påtagligt positiv. Liberalernas partiledare Johanna Jönsson uttryckte tillfredsställelse över att Sverige fortsätter vara öppet för arbetskraftsinvandring och att näringslivets oro har tagits på allvar. Trots den positiva tonen innebär förslaget i praktiken hårdare krav och försämrade villkor för företag som vill rekrytera utländsk arbetskraft.

Sverigedemokraternas representant Ludvig Aspling framstod som särskilt nöjd när han redogjorde för partiets förhandlingsvinst – ytterligare begränsningar i anhöriginvandringen. ”Nettoeffekten av de förslagen som vi presenterar nu är att betydligt fler personer kommer att blockeras från att komma till Sverige, jämfört med vad fallet var innan,” konstaterade han med tydlig tillfredsställelse.

Förändringarna medför även att den tidigare listan på 152 undantagsyrken ersätts med ett system där regeringen själv väljer vilka yrkesgrupper som får dispens från lönekraven. Detta markerar ett avsteg från den liberalisering av regelverket som infördes av Alliansregeringen 2008, där Liberalerna då var en drivande kraft.

Det nya systemet där ministrar får direktmakt över undantagen riskerar att öka lobbyverksamheten från branschorganisationer. När makten centraliseras på detta sätt kan det leda till att inflytande över arbetsmarknaden förskjuts till fackliga organisationer som LO, särskilt vid ett eventuellt regeringsskifte.

För företagen innebär förändringarna betydande konsekvenser. Trots att lönegolvet höjs till 90 procent av medianlönen istället för de tidigare diskuterade 100 procenten, representerar detta bara en marginell lättnad i ett förslag som överlag stramas åt. Sammantaget skapar reformen ett mer restriktivt system för arbetskraftsinvandring, vilket kan begränsa företagens möjligheter att rekrytera internationell kompetens.

Ur ett bredare perspektiv väcker förändringarna frågor om Sveriges framtida konkurrenskraft. I en global ekonomi där kampen om talanger intensifieras, riskerar striktare invandringspolitik att påverka landets förmåga att attrahera specialistkompetens. Flera branschorganisationer har redan uttryckt oro över att de nya reglerna kan försvåra rekrytering inom sektorer som lider av kompetensbrist.

För Liberalerna framstår förhandlingsresultatet som en pyrrhusseger. Partiet kan peka på att de förhindrat en ännu striktare reglering, men tvingas samtidigt försvara ett system som går emot deras traditionella frihetliga värderingar. Som en politisk observatör uttryckte det: ”Med vår liberalism införs nationalismen långsammare” är knappast ett entusiasmerande budskap inför kommande val.

Medan regeringen presenterar förändringarna som en välbalanserad reform, menar kritiker att Sverige blir ”ett mindre dynamiskt och mer slutet land” jämfört med tiden före Tidöavtalet. Sverigedemokraterna, som drivit på för hårdare regler, kommer sannolikt att fortsätta pressa på för ytterligare begränsningar i invandringspolitiken.

De nya reglerna för arbetskraftsinvandring illustrerar den komplicerade balansgång som präglar den nuvarande regeringskonstellationen, där partier med vitt skilda ideologiska utgångspunkter måste kompromissa. Resultatet blir en politik som skickar blandade signaler om Sveriges öppenhet mot omvärlden och landets långsiktiga ekonomiska strategi.