Max Hjelm: Valet står inte mellan Ulf Lundell och Jimmie Åkesson

I Sverige har debatten om islam och identitet återigen blossat upp efter Jimmie Åkessons uttalande om att det skulle vara omöjligt att vara både muslim och svensk. Uttalandet har lett till en livlig diskussion mellan olika debattörer, där både motstånd och medhåll har framförts i olika medier.

Religionsforskaren Simon Sorgenfrei bidrar till denna debatt i sin nya bok ”Öppna era hjärtan”, där han skildrar islams utveckling till Sveriges näst största religion. Sorgenfrei presenterar en nyanserad bild av islam i Sverige och beskriver det som en ”ytterst heterogen företeelse, splittrad efter teologiska, etniska och ideologiska linjer”.

Boken visar hur muslimska invandrare genom åren har samarbetat med kommuner för att få tillgång till lokaler och hur medlemmar tillsammans har arbetat för att skapa fungerande moskéer, exempelvis genom att inreda gamla cykelförråd. Denna utveckling påminner om hur många folkrörelser i Sverige har vuxit fram.

Samtidigt undviker Sorgenfrei inte de utmaningar som finns. Han belyser den negativa polarisering som har skett, med en spiral av islamistiska våldsdåd som han menar delvis är en följd av ökad islamofobi. Detta har i sin tur lett till ett ökat stöd för islamistiska idéer i vissa kretsar. Han nämner även problematiken med att vissa moskéer har byggts med finansiering från diktaturer i Mellanöstern.

En intressant statistik som lyfts fram är att endast omkring tio procent av svenska muslimer är aktiva medlemmar i muslimska församlingar. Detta faktum nyanserar bilden av det muslimska samfundet i Sverige och visar på den mångfald som finns bland personer med muslimsk tro.

En kritisk synpunkt på Sorgenfreis bok är hans utgångspunkt i nostalgi, där han menar att allt fler svenskar drömmer sig tillbaka till ett idealiserat förflutet. Han exemplifierar med Ulf Lundell som längtar efter en förlorad solidaritetstanke, och Jimmie Åkesson som eftersträvar en mer homogen kultur.

I samtalet kring dessa frågor intervjuar Sorgenfrei en SD-anhängare som hävdar att Sverige blivit fattigare på grund av invandringen. Sorgenfrei kontrar med att välfärden har försämrats av andra skäl och pekar på privatiseringar: ”Det finns väl nästan inte något annat land där man tillåts göra sådana vinster i välfärden som i Sverige”.

Denna debatt kompletteras av en annan nyutkommen bok från tankesmedjan Katalys och Arkiv förlag. I ”Det handlade aldrig om invandrarna” har författarna Karla Backlund och Stefan Sjöberg intervjuat tidigare socialdemokrater som nu är SD-politiker. De kommer fram till att partibytena delvis berodde på invandringsfrågan, men också på att personerna upplever att Socialdemokraterna saknar en tydlig plan för Sverige och en politik för dagens arbetare.

Vid bokens release uttryckte Backlund en intressant synpunkt: ”Det handlar inte bara om att vinna tillbaka de som gått till SD, utan hur man ska locka nya väljare. Nya generationer.” Detta perspektiv skiljer sig från den strategi som flera etablerade partier har använt, där de försökt vinna tillbaka SD:s väljare genom att anamma delar av partiets problembeskrivning och politik.

Artikelförfattaren argumenterar för att det är dags att blicka framåt. Istället för att fokusera på att vinna tillbaka väljare från SD, borde partierna utveckla visioner för Sverige som inkluderar alla medborgare – oavsett religiös tillhörighet, yrke eller bostadsort.

En väg framåt, menar artikeln, kan vara att som Andreas Johansson Heinö har formulerat det, erkänna och acceptera att Sverige är ”ett mångkulturellt land och därmed också, bland annat, ett muslimskt land”.