De senaste Pisa-resultaten visar att svenska 15-åringars läsförmåga har sjunkit till den lägsta nivå som uppmätts. Enligt OECD, som genomför den internationella kunskapsmätningen, når 31 procent av eleverna inte upp till den grundläggande läsförståelse som krävs för vidare studier och samhällsdeltagande. År 2000 var motsvarande andel 13 procent.
Att resultaten har fallit är inget unikt för Sverige. Flera andra länder har sett liknande nedgångar, men för ett land med ambitionen att vara en kunskapsnation väcker siffrorna ändå oro. OECD betonar att det inte går att fastställa exakt vad nedgången beror på. Däremot är mönstret tydligt: de uppgifter där eleverna har försämrats mest är de som kräver längre texter och förmåga att hålla koncentrationen uppe. Allt fler tonåringar har svårt att ta till sig större mängder skriftlig information.
I Sverige sammanfaller detta med stora förändringar i elevernas medievanor. Färre läser tryckta tidningar och skönlitteratur, medan skärmarna tar allt mer plats. Nära hälften av landets 15-åringar uppger att de använder AI-chattbotar för skolarbete minst en gång i veckan, bland annat för att undersöka nya ämnen, sammanfatta texter och göra utkast till skrivuppgifter.
I en ledartext i Dagens Nyheter, en av Sveriges största dagstidningar, lyfts risken att dessa hjälpmedel ersätter den läsning som eleverna faktiskt behöver. AI-verktyg behöver inte förbjudas, men de får inte ta över arbetet med att själv läsa, sovra och sammanfatta. Den typen av övning är avgörande för att bygga upp en varaktig läsförmåga.
Bakom de svaga resultaten finns också konkreta problem i skolans vardag. Tidningen Vi lärare publicerade 2024 två granskningar av fenomenen ”lyssneläsning” och ”stoffträngsel”. Lyssneläsning innebär att elever får material uppläst i stället för att själva läsa. Metoden är tänkt att hjälpa elever med dokumenterade lässvårigheter, men enligt granskningarna används den betydligt bredare. Följden blir att även elever som med mer träning skulle kunna lära sig att läsa går miste om den träningen.
Stoffträngsel handlar om att kursplanerna är så fyllda att lärare inte hinner låta eleverna befästa baskunskaper. Redan i lågstadiet uppger många lärare att ämnesinnehållet är för stort i förhållande till undervisningstiden. Mängdträning hoppas över till förmån för nästa moment. En SO-lärare i högstadiet beskriver lyssneläsningen som en tidsbesparande genväg, eftersom det stoff som ska hinnas med är mycket stort.
Kritiken går i korthet ut på att den svenska läroplanen innehåller så mycket att det mest grundläggande inte hinns med. Nya kursplaner ska träda i kraft under nästa mandatperiod, men om de kommer att bryta utvecklingen återstår att se.
Frågan blir inte mindre angelägen av att AI-verktyg nu blir en allt större del av undervisningen, både i Sverige och internationellt. Digitala läromedel och chattbotar är en snabbt växande marknad, men de förutsätter att eleverna har grundläggande läs- och analysförmåga. Utan den riskerar den digitala utvecklingen att öka klyftorna i stället för att minska dem.
För många skoldebattörer framstår dagens situation som en logisk konsekvens av år av nedprioriterad lästräning. När lässvaga elever lyssnar i stället för att läsa, och när lärare tvingas jäkta genom kursplanerna, är det inte förvånande att allt fler 15-åringar lämnar grundskolan utan en fungerande läsförmåga. Frågan är nu om de kommande kursplaneändringarna förmår vända utvecklingen.
