Viktor Karlsson: Skjutningarna har minskat – men lyssnar vi på de nya larmen?

Den 1 juli 2025 trädde en ny socialtjänstlag i kraft i Sverige, men drygt ett år senare har implementeringen inte gått enligt planerna. Sveriges kommuner och regioner (SKR) larmar nu om att många kommuner kämpar för att leva upp till lagens krav på förebyggande arbete, en utveckling som väcker oro inför framtiden.

Enligt SKR har ett flertal kommuner svårt att möta de nya kraven, särskilt när det gäller det förebyggande arbetet. Problemet bottnar främst i ekonomiska utmaningar. Socialtjänstens resurser räcker helt enkelt inte till för att hantera både akuta behov och långsiktiga insatser samtidigt. Den ekonomiska ansträngningen har tvingat många kommuner att göra svåra prioriteringar mellan omedelbara kriser och framtidsinvesteringar i förebyggande verksamhet.

Samtidigt visar den senaste statistiken positiva tecken när det gäller det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige. Våldsbrottsligheten går nedåt, vilket kan skapa en falsk trygghet. I en tid av resursbrist och minskande våldssiffror blir det förståeligt att vissa kommuner väljer att nedprioritera det brottsförebyggande arbetet. Men enligt experter och organisationer inom området är detta ett allvarligt misstag med långtgående konsekvenser.

Problemen med det förebyggande arbetet är inte något nytt fenomen. Redan innan den nya socialtjänstlagen trädde i kraft publicerade Socialstyrelsen en lägesbild som analyserade kommunernas förutsättningar att omsätta lagen i praktiken. Analysen var tydlig: det förebyggande arbetet identifierades som särskilt utmanande. Dessutom påpekade Socialstyrelsen en övergripande resursbrist samt stora skillnader mellan olika kommuner i landet.

Den geografiska ojämlikheten i förebyggande insatser får särskilt allvarliga konsekvenser när det handlar om brottsprevention. När kommunala socialbudgetar inte räcker till ökar risken för att fler barn och unga hamnar i gängkriminalitetens grepp. Varje ung människa som dras in i den kriminella världen representerar ett systemfel. Barn och ungdomar ska ha möjlighet att leka, studera och drömma stora drömmar – inte skjuta varandra.

Det förebyggande arbetet handlar i grunden om Sveriges framtid. Trots detta får socialtjänsten sällan en framträdande roll i den offentliga debatten om kriminalitet. Fokus ligger oftast på polisens arbete och lagstiftning. Men tillsammans med Polisen och rättsväsendet är det sociala arbetet helt avgörande för hur många unga som riskerar att fastna i kriminalitet.

Under det senaste decenniet har Polisen fått ett budgettillskott på 70 procent samt utökade möjligheter till övervakning och användning av hemliga tvångsmedel. Mycket av utredningsresurserna har riktats mot att bekämpa det grova våldet, vilket sannolikt bidragit till att fler dödsskjutningar klaras upp. Samtidigt visar siffrorna att de totalt uppklarade brotten faktiskt har minskat mellan 2016 och 2025, trots mer resurser och fler befogenheter för polisen.

På lagstiftningsområdet har utvecklingen gått mot hårdare straff för många brott. Det kan vid en första anblick framstå som en handlingskraftig och effektiv lösning på brottsproblemen. Men när straffen blir längre ökar också fängelsekostnaderna, vilket belastar statsbudgeten.

Vid sidan av brottsbekämpning och straffskärpningar finns en tredje väg som ofta förbises i debatten. Den är relativt billig och så effektiv att brotten aldrig ens hinner begås. Den kallas förebyggande arbete. Forskning och erfarenhet talar för att tidiga och kunskapsbaserade sociala insatser kan vara bättre framtidsinvesteringar än både ökade polisbudgetar och längre fängelsestraff.

Det förebyggande arbetet inom socialtjänsten innebär tidiga insatser för barn och familjer i riskzonen, stöd till unga som visar tidiga tecken på problembeteende, och strukturella åtgärder för att stärka utsatta områden. Genom att investera i dessa insatser kan samhället fånga upp unga människor innan de hamnar i kriminalitet, snarare än att hantera konsekvenserna efteråt.

Den nuvarande situationen ställer viktiga frågor om prioriteringar och resursfördelning. Medan miljardbelopp satsas på polis och rättsväsende, får socialtjänsten kämpa med begränsade medel för att genomföra det förebyggande arbete som kan bryta den kriminella rekryteringen vid roten. För att verkligen komma åt ungdomsbrottsligheten och gängkriminaliteten krävs en mer balanserad strategi där det förebyggande arbetet får den uppmärksamhet och de resurser det förtjänar.