Norges framgångar inom fotboll, kultur och idrott har gjort landet alltmer synligt på den internationella arenan. När norrmännen i kväll spelar kvartsfinal i fotbolls-VM är det en påminnelse om hur grannlandet vuxit sig starkt inom områden som traditionellt förknippats med Sverige.

Fotbollsspelaren Erling Braut Haaland har blivit ett globalt fenomen. Den långhårige anfallaren från Manchester City har passerat sitt eget klubblag i antal följare på Instagram och är nära att gå om Zlatan Ibrahimovic i popularitet. När man googlar hans namn möts man av en animerad norsk viking – en symbol för hur han tagit över internet, sociala medier och sökmotorer världen över.

Haalands framgångar representerar något större än individuella prestationer. Den norske fotbollsstjärnan har blivit ett nytt ansikte utåt för Norge, en förändring från tidigare profiler som den kontroversiella skidåkaren Petter Northug. Med sin mer tillbakadragna personlighet beskrivs Haaland som en ”blond zen-Shrek” – någon som är svår att ogilla även för svenskar.

Norge har länge varit världsledande inom vintersport och känt för sin omfattande oljefond. Men under senare år har landet även börjat skörda framgångar inom film, litteratur och friidrott – områden där Sverige traditionellt haft en stark position. För många svenskar väcker detta blandade känslor, särskilt som den svenska fotbollsdrömmen om en ny VM-sommar likt 1994 aldrig blev verklighet.

Historisk broderskap med moderna utmaningar

Relationen mellan Sverige och Norge har en komplex historia. Det var norska liberaler som 1905 drev igenom unionsupplösningen. ”Kan själv”, sa det radikala småsyskonet, och en fredlig separation genomfördes. Den svenske kungen Oscar II bytte då valspråk från ”Brödrafolkens väl” till ”Sveriges väl”, ett tecken på det misslyckade försöket att hålla unionen intakt.

Sedan dess har länderna dock knutits närmare varandra igen. I dag rör sig människor obehindrat över landsgränsen för arbete och handel. Sveriges inträde i Nato har ytterligare fördjupat den nordiska integrationen på försvarsområdet. Brödrafolken kan vara självständiga och konkurrera, men också samarbeta och glädjas åt varandras framgångar.

Infrastruktur kräver uppmärksamhet

En viktig aspekt av 1905 års unionsupplösning var att trafikförbindelserna fick vara kvar. I dag finns behov av att sammanlänka den nordiska infrastrukturen ytterligare. Sveriges Nato-medlemskap aktualiserar behovet av järnvägsupprustning och bättre samordning kring de fyra tågförbindelserna västerut.

Norge har varit framgångsrikt i att inkorporera privat kapital i infrastrukturprojekt, något Sverige kan lära av. Vägbyggande och järnvägsutveckling är centrala för att stärka den nordiska sammankopplingen, både ur ett ekonomiskt och säkerhetspolitiskt perspektiv.

Kulturell integration och identitet

Relationen mellan de nordiska länderna handlar inte bara om infrastruktur och försvar. Det finns också en kulturell dimension där identiteter formas och utmanas. Norges framgångar inom olika områden kan ses som en påminnelse om att grannländerna kan inspirera och driva varandra framåt.

För svenskar innebär detta en möjlighet att släppa avundsjukan och istället glädjas åt grannlandets framgångar. Det finns utrymme att ta plats i samma båt och dra åt samma håll, precis som vikingarna i de norska supporterskaran som skanderar sitt ”rooo” inför matcherna.

Det nordiska samarbetet vilar på en grund av både självständighet och gemenskap. Länderna kan konkurrera och gnabbas, men också stödja varandra. Med både synliga och osynliga band – från järnvägar till försvarssamarbete – fortsätter Sverige och Norge att navigera sin relation som självständiga men sammanlänkade nationer.

När Norge i kväll tar plats på fotbollsarenans kvartsfinal är det en påminnelse om att framgång kan delas och firas över gränser. Brödrafolkens historia fortsätter att skrivas, nu med nya kapitel inom sport, kultur och internationellt samarbete.