Alf Tumble: Söndagsklubben blev ett sätt att förlänga veckan

Söndagsmiddagen har vuxit från en enkel sammankomst till en ritual med långkok, vin och djupa samtal. I en personlig text i Dagens Nyheter skildras hur en grupp vänner under 2000-talet drev en ambulerande middagsklubb. Tanken var att värdarna lagade mat, medan gästerna svarade för vinet.

De som bjöd hem lagade gärna något som kunde puttra länge – en rejäl gryta, ett långkok eller en stek. Rätterna följde säsongen: under höst och vinter stod dillkött, oxsvanssoppa och lammgryta med mynta ofta på bordet. Många recept hämtades ur Jens Linders bok ”Långkok”, en av de mest tummade kokböckerna i svenska hem. Linder, som är en av landets mest erfarna matskribenter, har med den boken satt standarden för långsam husmanskost.

Boken innehåller inte bara recept, utan också praktiska råd om innertemperaturer och tillbehör som potatisgratäng, gräddstuvad spenat och sky. Den har getts ut i flera upplagor och återtrycks fortfarande, vilket visar att intresset för slow food är långt ifrån en parentes. Under senare år har långkok också fått en renässans i sociala medier, där hemmakockar delar bilder på sina grytor med hashtaggar som #långkok och #söndagsmiddag.

Parallellt med maten växte vinintresset. En av deltagarna i söndagsmiddagarna studerade till sommelier och tog på sig att välja viner till rätterna. Ett återkommande uppdrag var att hitta en röd tråd från fördrink till efterrätt: kanske ett mousserande vin som aperitif, ett fruktdrivet rött till grytan och ett sött vin till en äppelpaj. För sommelierstudenten blev det ett levande klassrum där teorier kunde testas i praktiken.

En lärdom som ofta diskuterades var valet av vin till boeuf bourguignon. Många utgår från att rätten, som kommer från Bourgogne, bör serveras med en bourgogne. Men det finns en stark argumentation för att en bordeaux faktiskt kan vara ett bättre val. Bordeauxviner är generellt fylligare och mer tanninrika, och deras strävhet kan skära igenom fettet i den mustiga nötgrytan. Bourgogne, med sin pinot noir, är lättare och mer delikat – en skillnad som kan vara avgörande för helhetsupplevelsen.

Att bordeaux och bourgogne skiljer sig åt är väletablerat. De två regionerna räknas till Frankrikes främsta vinområden och står för några av världens mest eftertraktade viner. Bordeaux är beläget i sydvästra Frankrike och domineras av cabernet sauvignon och merlot. Bourgogne, längre österut, odlar nästan uteslutande pinot noir för röda viner. För den som vill fördjupa sig i vin är kunskapen om dessa två distrikt grundläggande.

Men söndagsmiddagarna handlade om mer än mat och vin. De blev en plats där vänner möttes för att prata om allt från politik till relationer. Det fanns ingen agenda, inga krav – bara en dukad middag som gav utrymme för både skvaller och djupa samtal. För den som studerade till sommelier blev träffarna också ett sätt att öva på att läsa av gäster och deras preferenser.

Under senare år har hemmamiddagen fått förnyad aktualitet. Allt fler väljer att bjuda hem vänner i stället för att gå ut, och slow food-rörelsen har bidragit till att återupprätta den långsamma tillagningen. Söndagsmiddagen med långkok är ett uttryck för denna trend. Den kräver planering, tid och omsorg – egenskaper som blivit alltmer värdefulla i en tid av snabbmat och färdiga rätter.

Samtidigt har vinets roll i svenska hem förändrats. Sedan EU-inträdet 1995 har utbudet i Systembolaget ökat dramatiskt, och intresset för att matcha mat och vin har vuxit. Sommelierutbildningar lockar allt fler deltagare, och kunskapen från söndagsmiddagarna är en del av en bredare rörelse mot medveten konsumtion.

Kanske är det därför söndagsmiddagen har överlevt: den förenar det enkla med det mångbottnade. En stor kastrull med långkok mitt på bordet kan vara början på något mycket mer – en gemenskap som sträcker sig långt bortom maten. På så sätt kan en söndagsmiddag vara både en tradition och en startpunkt för nya insikter om mat, vin och människor.