14 döda i jordskred vid illegal guldgruva i Colombias Nariñoregion

14 personer har omkommit i ett jordskred vid en illegalt driven guldgruva i Nariño i sydvästra Colombia, uppger lokala myndigheter för nyhetsbyrån AFP. Enligt de första uppgifterna ska olyckan ha inträffat i en avlägsen del av departementet, där stora delar av gruvdriften sker utan vare sig tillstånd eller säkerhetsföreskrifter. Räddningspersonal har sänts till platsen, men på grund av terrängen och avsaknaden av vägar är det svårt att nå fram.

Nariño ligger vid Stillahavskusten, nära gränsen till Ecuador, och utgör en av de regioner i Colombia där illegal gruvdrift är som mest utbredd. Departementet är fattigt och lantligt, och många invånare saknar andra försörjningsmöjligheter. Samtidigt är det en del av landet där väpnade grupper har starkt inflytande. Enligt lokala organisationer är det ofta dessa grupper som kontrollerar de illegala gruvorna och tar del av vinsten från guldförsäljningen. Guld har blivit den viktigaste konflikttillgången i många colombianska landsbygdsområden.

Olyckan sätter åter fokus på de mänskliga kostnaderna för den informella gruvsektorn. Guldbrytningen i Nariño bedrivs ofta i branta sluttningar med primitiv utrustning. Marken undermineras av schakt och grävning, vilket gör den instabil. När regn kommer ökar risken för jordskred, och olyckor med dödlig utgång är återkommande. I andra delar av Colombia har sådana skred tidigare krävt tiotals dödsoffer. De drabbade är oftast arbetare som tagit sig hit i hopp om att tjäna pengar, men som arbetar utan skyddsutrustning och utan någon myndighetskontroll.

Colombia är sedan länge en av Latinamerikas stora guldproducenter. En betydande del av produktionen kommer dock från just informella och illegala verksamheter, snarare än från reglerade gruvföretag. Exakt hur stor den illegala andelen är varierar mellan olika uppskattningar, men flera studier pekar på att den är omfattande. Den illegala gruvdriften har dessutom vuxit i takt med att världsmarknadspriset på guld har stigit. När konjunkturoro, inflation och geopolitiska spänningar får investerare att söka sig till säkra tillgångar sticker guldet ut. Det höga priset gör att även avlägsna och svårtillgängliga fyndigheter blir lönsamma att exploatera.

Den här typen av verksamhet har också en direkt koppling till den globala försörjningskedjan. Trots att Colombias statliga gruvmyndighet har regler för export av ädelmetaller förekommer omfattande smuggling, inte minst via grannländer som Ecuador och Peru. En del av det illegala guldet kan sedan smältas om och blandas med lagligt producerat guld innan det exporteras internationellt. Det gör att det är svårt för köpare i världsmarknaden att fullt ut spåra ursprunget.

På den internationella marknaden har krav på spårbarhet blivit allt viktigare. EU:s konfliktmineralförordning och hållbarhetsstandarder för guld har skärpt kraven på importörer och raffinaderier. Men trots detta är det fortfarande möjligt att illegalt utvunnet guld blandas in i det legala flödet, inte minst via mellanhänder och tvättning.

För den reguljära gruvnäringen innebär illegal gruvdrift ett växande problem. Seriösa företag måste följa skatteregler, miljökrav och arbetsrättslig lagstiftning. De olagliga aktörerna har inga sådana kostnader. Det snedvrider konkurrensen och försvårar för investeringar i formella projekt. Flera internationella gruvbolag och organisationer har därför under längre tid varnat för att den illegala verksamheten inte bara är en säkerhets- och miljöfråga utan också ett hinder för ekonomisk utveckling i landsbygdsregioner som Nariño.

Myndigheterna i Colombia har under årens lopp försökt att bemöta problemet med allt från polisrazzior och militära insatser till försök att formera småskaliga gruvarbetare i kooperativ. Resultaten har varit blandade. I Nariño och andra drabbade regioner är statens närvaro svag, och många gruvarbetare fortsätter att gå till illegala gruvor därför att alternativen är få. Försöken att stänga ner verksamheterna har ibland lett till konflikter, eftersom lokalbefolkningen förlorar sin inkomst. Lösningen är ofta inte bara en polisiär fråga, utan kräver långsiktiga satsningar på utbildning, infrastruktur och annan sysselsättning.

Händelsen i Nariño är ännu ett exempel på vad som händer när gruvdrift lämnas utanför samhällets kontroll. Utan säkra arbetsvillkor, fasta schakt och riskbedömningar kommer fler människor att dö i jordskred, gruvkollapser och andra olyckor. Händelsen väntas nu öka pressen på Colombias regering att agera. Frågan är dock hur långt en militär eller administrativ insats räcker, så länge som orsakerna – fattigdom, svaga institutioner och höga guldpriser – finns kvar.