Analytiker: Rysslands återkomst till internationell ishockey signalerar att kriget inte längre är ett hinder.

Rysslands deltagande i årets ishockey-VM är ett av flera tecken på att landet långsamt återvänder till internationella arenor efter den isolering som följde på invasionen av Ukraina. Det menar Jakob Hedenskog, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet.

– Ryssland ser det här som ett bevis på att omvärlden inte längre reagerar. Man tolkar det som att västvärldens engagemang i Ukrainakriget håller på att mattas av, säger han.

Ishockey-VM har varit en av de tydligaste symbolerna för den uteslutningspolitik som västvärlden fört mot Ryssland sedan krigsutbrottet i februari 2022. Då stängdes både ryska och belarusiska landslag av från Internationella ishockeyförbundets, IIHF:s, turneringar. Beslutet var en markering mot kriget och en av de mest uppmärksammade idrottsbojkotterna i modern tid. Att Ryssland nu är tillbaka i VM-sammanhang är därför ingen liten händelse i Kremls ögon. Det är ett kvitto på att bojkotten inte längre är vattentät.

Enligt Hedenskog är återinträdet en del av en bredare rysk strategi för att normalisera landets position på den internationella scenen. Genom att successivt återta platser i allt från idrott till diplomatiska forum vill Kreml skapa en bild av att Ryssland är en oundgänglig aktör. Varje steg tillbaka, hur litet det än är, används i rysk statsmedia som ett bevis på att västvärldens uthållning håller på att ta slut.

Utvecklingen har också en direkt ekonomisk dimension, inte minst för Rysslands råvarusektor. Landet är en av världens ledande producenter av nickel, palladium och aluminium – metaller som är kritiska för allt från batteritillverkning till flygindustrin. Bolag som Nornickel, världens största producent av nickel och palladium, och Rusal, en av de globalt dominerande aluminiumtillverkarna, har under kriget tvingats ställa om sina exportflöden. Västerländska köpare har i stor utsträckning ersatts av kinesiska och indiska aktörer, och handelsmönstren har förändrats i grunden.

Den omställningen har minskat sanktionernas genomslag. När Ryssland tidigare var beroende av europeiska kunder för sina metaller och sin energi utgjorde det ett politiskt påtryckningsmedel. Nu har Asien klivit in som en alternativ marknad, vilket gör att Rysslands ekonomi klarar sig bättre än många bedömare förutspått. Det påverkar i sin tur förutsättningarna för att upprätthålla andra former av isolering, såsom idrottsbojkotter.

Hedenskog menar att det finns en tydlig parallell mellan den politiska normaliseringen och råvarumarknadens förändrade spelplan. När handelsrelationerna återgår till mer normala mönster, och när Ryssland återigen tar plats i internationella sammanhang, försvagas den gemensamma front som västvärlden försökt upprätthålla sedan krigsutbrottet.

För Sverige, som varit en av de europeiska länder som starkast stött Ukraina, är utvecklingen särskilt angelägen. Den ryska närvaron i internationella turneringar väcker frågor om hur den svenska hållningen ska formas framöver. Samtidigt är det en påminnelse om att Ryssland fortfarande har ett stort inflytande över globala marknader, inte minst inom metall- och energisektorerna, där landet fortsätter att vara en nyckelaktör.

Analytikern varnar för att västvärlden riskerar att vänja sig vid en successiv återintegrering av Ryssland utan att några egentliga eftergifter görs. Det Ryssland vill uppnå, säger han, är att agerandet i Ukraina till slut ska betraktas som en intern angelägenhet som inte längre angår omvärlden. Deltagandet i ishockey-VM är ett steg i den riktningen – och signalen från Moskva är att fler steg kommer att följa.

Frågan är hur långt normaliseringen kan nå. Så länge kriget i Ukraina pågår kommer flera västerländska länder att fortsätta motarbeta Rysslands återinträde i allt från idrott till politik. Men varje undantag som görs, oavsett om det handlar om hockey eller handel, blir ett argument för Moskva att isoleringen är på väg att upphöra.

I ett längre perspektiv handlar utvecklingen därför inte bara om ett ishockeymästerskap. Den handlar om hur omvärlden hanterar ett land som brutit mot folkrätten, och om den gemensamma viljan att upprätthålla pressen på Ryssland faktiskt håller i längden. Var gränsen går mellan pragmatism och eftergift återstår att se – men signalen från årets VM är tydlig: Ryssland är på väg tillbaka, och världen reagerar allt mindre.