Estland stoppar de flesta fångar som Sverige ville skicka, enligt rapport

Den första flygtransporten med svenska intagna har landat i Estland. Men den har inte gått som planerat. Mer än hälften av de fångar som Sverige ville skicka stoppades av estniska myndigheter. Det bekräftas av Estlands justitieminister Liisa Pakosta, som enligt tidningen säger: ”Dessa människor kommer inte till Estland.”

De aktuella personerna ska nu ha tagits om hand av svenska myndigheter. Det är ännu oklart av vilka exakta skäl de stoppades. Estland har emellertid från början varit tydligt med att varje intagen måste godkännas av estniska myndigheter innan överföringen kan ske. Säkerhetsbedömningar, tidigare brottslighet och risken för rymning är faktorer som vägs in.

Bakgrunden till överföringen är en allvarlig platsbrist inom svensk kriminalvård. Under flera år har Kriminalvården varnat för att antalet intagna ökar snabbare än antalet tillgängliga platser. En bidragande orsak är den utdragna gängkriminaliteten och de skärpta straffen. Det har lett till att svenska fängelser är överbelagda och att myndigheterna tvingats söka nya lösningar.

Ett av dessa svar blev att hyra fängelseplatser i Estland. Estland har under senare år byggt ut sin fängelseinfrastruktur och har dessutom en minskande fångbefolkning. Det gör att landet har kapacitet att ta emot utländska intagna. Avtalet mellan Sverige och Estland är ett av de första i sitt slag inom EU. Det innebär att svenska intagna kan avtjäna straff i estniska anstalter, medan den svenska staten bekostar vistelsen. Avsikten är att avlasta det svenska fängelsesystemet samtidigt som säkerheten upprätthålls.

Den första transporten var tänkt att bli inledningen på en serie överföringar. Att en majoritet av de intagna nu stoppas är därför ett bakslag för planeringen. Enligt uppgifter handlar det om fler än hälften av de personer som fanns med på planet. De kommer nu att placeras i svenska anstalter i stället. Estniska tjänstemän har i övrigt varit återhållsamma med information, men justitieministern är tydlig: personer som inte klarar kontrollen släpps inte in i landet.

Avtalet har från början varit omdiskuterat. Kritiker har pekat på att ett avlägset fängelse försvårar kontakten med anhöriga. För många intagna är besök och kontakter med omvärlden centrala för återanpassningen. Det har också rests frågor om hur svenska myndigheter ska kunna följa upp de intagna i ett annat land. Rättssäkerhet, rehabilitering och möjligheten till språklig kommunikation är andra frågor som diskuterats.

Samtidigt finns det politiska skäl till att samarbetet inleddes. Sveriges regering har prioriterat kampen mot organiserad brottslighet, och längre straff har skapat ett akut behov av nya platser. Att bygga nya fängelser tar lång tid. Därför har internationella lösningar blivit mer aktuella. Estland är geografiskt nära, medlem i EU och har ett modernt fängelsesystem. Enligt bedömare kan avtalet bli en modell för andra europeiska länder med liknande kapacitetsbrist.

Frågan är nu hur det fortsatta samarbetet ska se ut. Estland har sagt att man fortfarande är berett att ta emot svenska intagna, men att man inte kommer att acceptera personer som inte uppfyller de krav som landet ställer. För Sveriges del innebär det att Kriminalvården måste se över vilka intagna som är aktuella för överföring. Det kan i förlängningen betyda att färre personer flyttas utomlands än vad man räknat med.

Händelsen visar också att internationella fängelseavtal innehåller fler steg än att transportera personer mellan länder. Det handlar om juridik, säkerhet och förtroende mellan två rättssystem. För de intagna som nu stoppades är det ändå ett tydligt besked: de kommer att avtjäna sitt straff i Sverige, trots att de först var utsedda att flyttas till Estland. För Kriminalvården kvarstår problemet med trånga anstalter, och den akuta platsbristen har inte lösts av den första transporten.