Konkurrensen om platser på flera universitetsutbildningar har skärpts märkbart. Medan antalet sökande ökar, har antalet tillgängliga platser minskat. Det innebär att allt fler studenter riskerar att inte komma in på sitt förstahandsval – och att tröskeln till vissa yrken blir högre.
Enligt färsk statistik från Universitets- och högskolerådet (UHR) har intresset för högre studier fortsatt att växa, samtidigt som lärosätena gjort nedskärningar i sitt utbildningsutbud. Situationen är särskilt påtaglig på populära program som läkarutbildningen, psykologprogrammet och juristlinjen. Där är antalet behöriga sökande mångdubbelt fler än antalet platser, och antagningspoängen har stigit till rekordnivåer.
Bakgrunden är komplex. Dels har högre utbildning blivit en allt viktigare biljett till arbetsmarknaden, inte minst i tider av ekonomisk osäkerhet. Många unga ser en akademisk examen som ett skydd mot arbetslöshet och en väg till tryggare anställning. Dels har den demografiska utvecklingen bidragit. De stora ungdomskullarna från tidigt 2000-tal har nu nått antagningsåldern, vilket ytterligare ökat trycket på högskolorna.
Samtidigt har antalet platser inte hängt med. Högskolornas anslag har under flera år legat på en relativt oförändrad nivå, medan kostnaderna för lokaler, löner och stödverksamhet har ökat. För att få budgeten att gå ihop har flera lärosäten valt att minska intagningen, särskilt på utbildningar som kräver stora resurser, som laborationsintensiva ämnen eller program med obligatorisk praktik. Resultatet blir en allt tuffare konkurrens om de platser som faktiskt finns.
Detta får konkreta konsekvenser för studenterna. Den som inte kommer in på sitt drömprogram tvingas antingen flytta till en annan ort, välja ett närliggande ämne eller skjuta upp sina studier. Många söker nu till flera olika lärosäten för att öka sina chanser, vilket skapar en känsla av osäkerhet långt in på våren. För vissa blir väntan så lång att de ger upp planerna på att studera vidare.
Det finns också tydliga regionala skillnader. Vid de stora universiteten i Stockholm, Göteborg och Uppsala är trycket som hårdast. Här är antagningspoängen i topp, och konkurrensen om varje plats benhård. Mindre högskolor i andra delar av landet har ofta lättare att fylla sina utbildningar, men även där förekommer stängda program på grund av sviktande söktryck. Det innebär att tillgången till utbildning i allt högre grad avgörs av var man bor och vilka ekonomiska förutsättningar man har – en utveckling som oroar många utbildningsforskare.
Parallellt med detta finns en påtaglig diskrepans mellan utbildningarnas dimensionering och arbetsmarknadens behov. Inom vård- och läraryrkena råder det brist på utbildad personal, och flera branschorganisationer har länge varnat för att det snart inte finns tillräckligt många nyutexaminerade för att täcka pensionsavgångarna. Ändå är det just dessa utbildningar som ibland tvingas minska antalet platser på grund av brist på handledare eller VFU-platser. Sjukvården och skolan står alltså inför ett dubbelt problem: De behöver fler utbildade, men samtidigt saknas resurser för att ta emot och handleda dem under utbildningen.
Samtidigt växer intresset för tekniska och naturvetenskapliga ämnen. Digitalisering, hållbarhet och klimatomställningen skapar nya yrken och karriärvägar, och unga söker i allt högre utsträckning mot ingenjörsutbildningar, datavetenskap och miljövetenskap. Men inte heller där har platsutbudet ökat i motsvarande takt. Flera tekniska högskolor har infört hårda antagningskrav, och i vissa fall har till och med utbildningar med goda jobbutsikter fått stänga på grund av lokalbrist eller svårigheter att rekrytera lärare.
Experter menar att lösningen inte enbart handlar om att skjuta till mer pengar. Det krävs också en mer flexibel och långsiktig planering av högskolan. Distansutbildningar, fler utbildningsvägar och ett närmare samarbete med arbetslivet skulle kunna öka kapaciteten utan att nya campus måste byggas. Men sådana förändringar tar tid, och i praktiken har styrningen av högskolan varit trögrörlig och reaktiv.
I skrivande stund har många blivande studenter just fått sina antagningsbesked. För en del innebär det glädje och en plats på drömutbildningen. För andra kommer besvikelsen över att inte ha kommit in. Med en fortsatt utveckling där antalet sökande växer snabbare än antalet platser, lär nästa års antagning bli ännu tuffare. Frågan om hur Sverige ska klara av att utbilda nästa generation riskerar därmed att bli en av de viktigaste utbildningspolitiska stridsfrågorna under de kommande åren.