Netflix förbereder en ny version av den klassiska tv-serien ”Lilla huset på prärien”, och premiären är satt till den 9 juli 2026. Den ursprungliga serien, som sändes mellan 1974 och 1982, följde familjen Ingalls kamp för överlevnad under den amerikanska gränstiden i slutet av 1800-talet. Nu återvänder berättelsen till skärmarna, anpassad för en modern publik med både bibehållna och förändrade värderingar.

Den nya tolkningen av serien kommer att skilja sig på flera sätt från originalet. De religiösa inslagen har tonats ner, och möten med ursprungsbefolkningen skildras på ett mer nyanserat sätt än i 1970-talets version. Detta speglar en medveten anpassning till samtidens värderingar och en större historisk medvetenhet om kolonisationens komplexitet.

”Det är svårt att se det utan ’MAGA-glasögon’, men det finns också väldigt mjuka, fina värderingar om att skydda naturen och familjen, även om allt handlar om att ta hand om sig själv”, säger Caroline Hainer, som kommenterar seriens ideologiska laddning i dagens politiska klimat.

Den originala berättelsen har djupa rötter i amerikansk politisk historia. Laura Ingalls Wilders böcker, som publicerades mellan 1932 och 1943, hade ett starkt politiskt budskap präglat av författarens dotter Rose Wilder Lane, som var en av den amerikanska libertarianismens pionjärer. Under den ekonomiska krisen på 1930-talet formade mor och dotter berättelsen som en protest mot statlig intervention och betonade hyperindividualism och absolut självförsörjning.

I den nya serien skildras den lilla staden Independence som ”laglös men fri” och saknar till och med sheriff. Trots denna vapenromantik och ”gör-det-själv”-ideologi tar den nya versionen upp sociala frågor som kvinnlig rösträtt. Detta skapar en intressant spänning mellan historisk autenticitet och moderna värderingar.

Filmjournalisten Karin Svensson menar att det kanske är lättare att diskutera rättvisefrågor i detta historiska sammanhang. ”Det handlar inte om ’ska man få gifta sig med fler än två?’. De försöker rensa bort mycket av den komplexitet som finns i vår tid”, säger hon.

Enligt Svensson fångar konceptet bakom ”Lilla huset på prärien” något åtråvärt som går bortom politik, kulturkrig och internets ständiga övervakning. ”Naturen är så central. Vi längtar efter dessa vidsträckta ytor där vi kan tänka på vem vi är i lugn och ro”, förklarar hon.

Seriens återkomst sker i en tid då kulturlandskapet uppvisar ett förnyat intresse för prärie-estetik och en mer feminint kodad western-genre. Efter år av maskulina westernserier som ”Yellowstone” och dess olika spin-offs har mer familjeorienterade verk blivit framgångsrika. Bästsäljande böcker som ”Yesteryear” – om en ”trad wife”-influencer som skickas tillbaka till 1800-talet – och romantiken ”Lost and lassoed” vittnar om denna trend.

Hainer framhäver estetikens betydelse i den nya produktionen. ”Både vad de bär, men också deras små stugor och träinredningen. Allt är totalt Instagram-vänligt”, säger hon. Det ser ultramysigt ut att äta majsbröd i en snötäckt stuga och klä sig i präriekläder, något som passar perfekt in i dagens visuella sociala medier-kultur.

Den ursprungliga tv-serien blev en enorm succé världen över och nådde miljontals tittare. I Sverige hade serien premiär på SVT 1979 och blev omedelbart populär. Miljöerna i Minnesota och Dakota var områden dit svenska tittares egna förfäder hade emigrerat, vilket skapade en stark känslomässig koppling. Serien erbjöd en trygg och nostalgisk eskapism mitt i den snabba moderniseringen av det svenska samhället.

Laura Ingalls Wilders böcker har sålt över 60 miljoner exemplar världen över sedan de först publicerades. Berättelsen skildrar bosättarlivets hårda villkor på 1800-talet och var delvis självbiografisk. Nu får denna klassiska historia nytt liv för en ny generation tittare som söker både eskapism och mening i en alltmer komplex värld.