Sex veckor efter valet har Sverige fortfarande ingen regering – samtalen fortsätter.

Sex veckor har gått sedan valdagen, men fortfarande är ingen ny regering på plats. Riksdagen har samlats och partiledarna har inlett samtalen, men statsministerfrågan är olöst. Processen har kört fast i ett jämnt parlamentariskt läge där inget block självt kan bilda majoritet.

Regeringsbildningen i Sverige följer en bestämd ordning. Reglerna finns i regeringsformen, men det är i praktiken en politisk förhandlingsprocess som kan dra ut mycket på tiden. Huvudrollen spelas av talmannen, inte av partiledarna. Det är talmannen som ska se till att landet får en regering som kan tolereras av riksdagen.

Första steget är sonderingar. Talmannen ger vanligen en partiledare i uppdrag att undersöka vilka regeringsalternativ som är tänkbara. Partiledaren träffar de andra partierna, prövar olika konstellationer och kartlägger vilka samarbeten som är möjliga. Sonderingarna är inte formella beslut, men de är avgörande för hur processen går vidare. De kan pågå i veckor – ibland i månader.

Nästa steg är statsministeromröstningen. Talmannen lägger fram ett formellt förslag till statsminister som riksdagen tar ställning till. I Sverige gäller så kallad negativ parlamentarism. Det innebär att en kandidat blir vald om inte en majoritet av riksdagens ledamöter, det vill säga minst 175 av 349, röstar nej. En statsminister behöver alltså inte ha stöd av en majoritet. Det räcker att inte ha en majoritet emot sig.

Om kandidaten godkänns utser statsministern de övriga ministrarna. Regeringen tillträder sedan formellt vid en skifteskonselj med statschefen närvarande. Men innan det kan ske ska budgetfrågor, sakpolitik och regeringsunderlag vara förhandlade. Det är här processen oftast fastnar.

Sverige har under flera år haft en mycket jämn mandatfördelning i riksdagen. Efter valet 2018 dröjde det 134 dagar innan en ny regering var på plats. Den gången krävdes en komplicerad blocköverskridande uppgörelse, som slutligen ledde fram till Januariavtalet. Det är en påminnelse om att en regeringsbildning i praktiken kan ta flera månader, trots att de formella stegen i sig är relativt få.

Den utdragna processen påverkar också samhällsekonomin. När den politiska osäkerheten kvarstår brukar marknader reagera. Kronans kurs, börsen och ränteläget följs noga av investerare, och företag vill veta vilken politik som väntar. Utan en regering blir det svårare att fatta långsiktiga beslut om statsbudget, reformer och offentliga investeringar. Även myndigheter får ett begränsat handlingsutrymme.

I årets val blev mandatfördelningen återigen jämn. Frågan är om en regering kan bildas med stöd från ena sidan, eller om det krävs avtal som går över blockgränsen. Statsvetare pekar på att Sverige har utvecklats mot en parlamentarisk situation där små partier kan få stort inflytande, samtidigt som stora partier har svårt att forma stabila majoriteter.

Talmannen kan lägga fram flera förslag på statsminister. Om riksdagen säger nej till en kandidat kan talmannen göra ett nytt försök med en annan. Men det finns en gräns. Om talmannen har fyra gånger föreslagit en statsminister som samtliga förkastats ska en extra val hållas. Den regeln sätter press på partierna att till slut komma fram till en lösning.

Sex veckor är lång tid i svensk politik, men historiskt är det inte unikt. Regeringsbildningen handlar om att skapa en plattform för att styra landet, inte bara om att få igenom en omröstning. Partierna måste enas om budgetsamarbete, viktiga reformsatsningar och frågor som rör till exempel energi, migration och rättsväsende. Det är ett arbete som tar tid.

Under tiden fortsätter samtalen i talmannens lokaler. Partiledare går in och ut ur möten, förhandlare arbetar med underlag och olika utspel testas mot varandra. Men inget är avgjort förrän riksdagen har sagt sitt. Tills dess befinner sig Sverige i ett politiskt mellanläge, där varje vecka utan en fullt fungerande regering innebär försenade beslut och minskad handlingskraft.