Svenska kyrkan uppmanar besökare att begränsa ljus och dekorationer på kyrkogårdar under Alla helgons dag.

Allhelgonabelgen förra året innebar tolv ton avfall enbart från de kommunala kyrkogårdarna i Göteborg. Siffran kommer från Svenska kyrkan, där Johan Stråhle konstaterar att traditionen att tända ljus och pynta gravar är vacker, men att det finns utrymme att minska mängden. ”Det är en fin tradition och den är för våra döda, men man kan begränsa sig lite”, säger han.

Allhelgonahelgen är en av de viktigaste högtiderna för många svenskar. Under några dagar i slutet av oktober och början av november vallfärdar tusentals människor till landets kyrkogårdar för att hedra anhöriga. I Göteborg, en stad med flera stora begravningsplatser som Östra kyrkogården och Västra kyrkogården, märks detta tydligt. Traditionen för med sig ett betydande avfall i form av ljuslyktor, plastblommor, band och förpackningar.

Avfallet består framför allt av glas, plast och vaxrester. Många besökare väljer att placera gravljus i engångsmaterial eller använda plastdekorationer som inte tål väder och vind. Sedan tidigare har kyrkogårdsförvaltningar varnat för att stora mängder hamnar i den allmänna avfallshanteringen, vilket skapar kostnader och miljöbelastning. Tolv ton från en enda helg är en markant siffra, särskilt med tanke på att den bara rör de kommunala kyrkogårdarna – de kyrkliga begravningsplatserna i övriga stadsdelar tillkommer.

Bakgrunden är välkänd: Alla helgons dag har firats i Sverige sedan 1500-talet, men det moderna firandet med gravljus och blommor är en senare företeelse. Under 1900-talet växte seden att besöka kyrkogårdar under hösten, inspirerad av anglosaxiska traditioner. I dag är det en högtid som engagerar brett, oavsett religiös tillhörighet. Många ser det som ett sätt att skapa kontakt med döda släktingar och bearbeta sorg.

Samtidigt har utvecklingen väckt frågor om hållbarhet. Kyrkogårdsförvaltningar i flera svenska städer har under senare år infört riktlinjer för vad som får lämnas på gravplatser. I Malmö och Stockholm har man exempelvis uppmanat till att använda återvinningsbara ljus och undvika plast. I Göteborg har man också börjat ställa ut särskilda kärl för ljusrester och plast, men problemet kvarstår.

Johan Stråhle, som arbetar inom Svenska kyrkan i Göteborg, menar att det handlar om att hitta en balans mellan tradition och ansvarstagande. Han påpekar att många besökare inte är medvetna om hur mycket avfall som genereras. Enligt honom räcker det ofta med ett mindre ljus eller en enkel blomsterkvast för att visa omtanke. ”Man behöver inte ställa ut tio saker på en gång. Det viktiga är tanken bakom handlingen, inte mängden prylar”, säger han.

Avfallsproblemet är inte unikt för Göteborg, utan en trend som syns i hela landet. Enligt branschuppgifter ökar mängden gravpynt under allhelgonahelgen med flera hundra procent jämfört med andra helger. Det sätter press på kyrkogårdspersonal, som under några dagar får arbeta övertid för att tömma containrar och hålla gångarna framkomliga. Samtidigt har kostnaderna för avfallshantering ökat i takt med att kommuner infört högre avgifter för sortering och destruktion.

Flera aktörer har under åren försökt påverka beteendet via kampanjer. I exempelvis Uppsala har man testat att dela ut återanvändbara gravljus i utbyte mot gamla. På sina håll har församlingar också börjat sälja miljövänliga alternativ i sina lokaler, med motivet att minska plastanvändningen. Än så länge är dock effekten begränsad, eftersom många besökare är fasta vid invanda mönster.

Från kommunalt håll betonas att avfallet faktiskt går att minska. I Göteborg pågår sedan några år ett arbete med att förbättra insamlingen av gravljus, där vax och metall återvinns. Glaset från ljusen kan krossas och användas som fyllnadsmaterial, medan plast i bästa fall går till energiåtervinning. Men för att systemet ska fungera krävs att besökarna sorterar rätt, vilket inte alltid sker under stressade helger.

En annan aspekt är den allmänna synen på kyrkogårdar som platser för både sorg och gemenskap. Under allhelgonahelgen blir dessa platser mötesplatser för många människor, och det sociala trycket kan vara stort. Att komma med något i händerna upplevs ofta som naturligt, även om kyrkan i flera sammanhang uppmanat till en mer återhållsam stil. Stråhle menar att det är en fråga om att förändra normer successivt.

På längre sikt kan en minskad avfallsvolym också ge ekonomiska effekter. Kyrkogårdsförvaltningar runtom i landet har strama budgetar, och varje helg med stora avfallsmängder innebär ökade utgifter för personal, transporter och behandling. Med färre mängder skulle delar av dessa resurser kunna omfördelas till skötsel av grönytor och vård av äldre gravstenar.

Men förändring tar tid. Ännu i år väntas mängderna bli stora, inte minst på grund av ett ökat intresse för att uppmärksamma de döda efter pandemiåren. Förhoppningen är att medvetenheten ska växa, och att allt fler ska inse att en liten handling kan vara lika betydelsefull som en utställning av föremål.

Allhelgonahelgen är med andra ord mer än en religiös högtid – den är också en prövning för stadens infrastruktur och för kyrkans förmåga att kommunicera ett miljöbudskap utan att förminska människors känslor. Johan Stråhle sammanfattar: ”Vi ska vara glada att människor vill visa omtanke, men vi har alla ett ansvar att inte lämna naturen full med skräp. Det handlar om respekt – både för de döda och för dem som lever.”