Utdragna regeringsförhandlingar riskerar att urholka väljarnas förtroende, varnar statsvetare.

Den utdragna regeringsbildningen har börjat märkas i opinionsmätningarna. Väljarna är trötta, men enligt statsvetaren Jan Teorell är det inte i första hand en akut ekonomisk eller säkerhetspolitisk kris som väntar. Det allvarliga är vad en misslyckad process gör med förtroendet för demokratin.

Teorell, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, beskriver läget som bekymmersamt men inte akut. En regering behövs för att fatta politiska beslut, men mycket av samhällsmaskineriet rullar ändå på. Myndigheter, kommuner och regioner fortsätter att verka. Marknaderna kan leva med en viss osäkerhet – så länge den uppfattas som tillfällig.

Frågan är vad som händer om det inte löser sig. Då handlar det inte längre om veckor av förhandlingar, utan om en djupare tillitskris. Medborgare som ser att de styrande inte kan enas kan börja ifrågasätta hela det politiska systemet. Det är den verkliga faran, menar Teorell.

Sverige har genomgått liknande processer förut. Efter valet 2018 dröjde det 134 dagar innan en ny regering kunde tillträda. Då handlade det om svåra blocköverskridande överenskommelser och ett parlament utan naturlig majoritet. Den processen slutade med att Stefan Löfven fick sitta kvar, men den lämnade spår i form av ökad misstro och en fragmenterad politisk debatt.

Internationellt finns det tydligare exempel på hur långa regeringsbildningar kan bli. Belgien var utan en ordinarie regering i 541 dagar under 2010 och 2011, ett rekord som fortfarande står sig i EU-sammanhang. Ändå fortsatte vardagen att fungera. Investeringar sjönk, arbetslösheten steg långsamt, men något totalt sammanbrott blev det inte. I Nederländerna tog det 299 dagar att bilda regering efter valet 2021, även det utan att ekonomin kollapsade.

Teorells poäng är att detta inte är en uppmaning till lugn, utan ett försök att sätta riskerna i proportion. En utdragen regeringsbildning är inte samma sak som en statsfinansiell kris eller ett säkerhetspolitiskt vakuum. Statsapparaten består, armén leds, polisen arbetar. Men förtroendet är något annat. Det byggs upp under lång tid och kan raseras snabbt.

I ett läge där Sverige nyligen blivit medlem i Nato och där säkerhetsläget i Europa är spänt, blir frågan om politisk handlingskraft ännu viktigare. Omvärlden ser på. Ett land som inte kan bilda regering signalerar osäkerhet, oavsett om det handlar om inrikespolitik eller försvarspolitik. Det kan påverka allt från investeringsvilja till förtroendet för Sverige som internationell samarbetspartner.

Hittills har finansmarknaderna inte reagerat med något större bekymmer. Kronan har varit svag länge, men det beror inte enbart på regeringsfrågan. Internationella bedömare tycks utgå från att en lösning kommer till slut, även om det kan ta tid. Den bedömningen kan dock ändras om förhandlingarna bryter samman helt och nyval blir aktuellt.

Det är där risken ligger. Inte i dag, inte i morgon, men i längden. Om väljarna upplever att politikerna inte klarar av att bilda regering kan förtroendet för hela den representativa demokratin urholkas. Det är en process som kan ta år att reparera.

Jan Teorell betonar att det finns en gräns mellan att vara utdragen och att vara krisartad. Att förhandla är en del av demokratiskt arbete. Men när regeringsbildningen blir en spegel av ett djupt splittrat samhälle, då handlar det om mer än taktik. Det handlar om tillit.

Frågan är vad politikerna gör med den insikten. Väljarnas tålamod är inte oändligt. Och om förhandlingarna misslyckas är det inte bara partierna som förlorar – det är förtroendet för demokratins förmåga att fungera. Den kostnaden är betydligt högre än några veckors extra samtal.